Uppståndelsen – vändpunkten
I alla de möten som sker mellan Jesus och människor skapas vändpunkter. Livet tar en ny vändning där Jesus går fram. De som var sedda som mindre värda, gav han tillit och värde tillbaka. De som levde med skuld och skam, såg han på med förlåtelse och kärlek, så att de förmådde resa sig igen. Han vände människors perspektiv, så att de kunde se livet på nytt. Han vände på de givna maktordningarna, sa att det minsta barn är den som är störst i Guds rike.
Flera gånger blev Jesus lockad att dra sig undan sitt uppdrag att leva i solidaritet med människans lidande. Han frestas att få makt, se människan på avstånd och leva långt från henne. Men han valde en annan väg.
När Jesus och hans lärjungar skulle fira påsk i Jerusalem, blev han förrådd av Judas, en av lärjungarna, och utlämnad till de romerska myndigheterna. Han fängslades och blev dödad genom att hängas på avrättningsredskapet korset, det vi minns på långfredagen. På tredje dagen efter han dött uppstod han från döden. Det firar vi på påskdagen.
Kristen tro är en tro på uppståndelsen, vändpunkten. Därför är också korset det kristna tecknet, symbolen för hoppet, vändpunkten från död till liv.
Ryktet om att Jesus hade uppstått spred sig till lärjungarna. De hade undanhållit att de kände honom och flytt av rädsla. Den uppståndne Jesus visade sig flera gånger för lärjungarna. Ibland kände de igen honom, ibland inte.
I berättelsen som hör samman med annandag påsk hör vi om två lärjungar som är på väg från Jerusalem, och händelserna där, till byn Emmaus. Plötsligt kommer någon och slår följe med dem. De förstår först inte vem han är, men när han stannar och äter med dem förstår de att det är den uppståndne Jesus som går tillsammans med dem (Lukasevangeliet 24:13-35).
Fyrtio dagar efter påsk tas Jesus upp till himlen, och till minne av detta firar vi Kristi himmelsfärdsdag.