Foto: Ikon

Fördomsfull eller tillåtande?

Svenska Kyrkans Unga i Göteborgs stift har satt ihop en ungdomsredaktion där Ebba och Mira ingår. Här berättar de om samtal de haft med andra ungdomar om hur det är att vara ung och kristen. Familj, gemenskap och bemötande har betydelse för ungdomars tro och trygghet som kristna.

Hur uppfattar kristna ungdomar bemötandet de får på grund av sin tro? På vilket sätt påverkar det dem? Finns det en önskan om att faktumet att de är kristna ska tas emot på ett annorlunda sätt, eller känner de sig accepterade av omvärlden? Unga kristna runtom i Göteborg delar med sig av sina upplevelser och tankar. Berättelserna visar på hur omgivningars olika agerande påverkar individerna på olika sätt.

Som unga kristna har vi reflekterat mycket över vårt eget agerande kring religionen och tron. Är vi verkligen alltid bekväma med att säga att vi går till kyrkan och tar vi på oss vår Svenska kyrkan-tröja i vilket läge som helst? Ibland kanske vi, medvetet eller omedvetet, döljer den delen av oss själva. Det finns i vissa situationer en rädsla att bli ifrågasatt eller dömd, även om det inte alltid är verkligheten. För att bredda vårt perspektiv och höra andras funderingar kring ämnet sökte vi upp personer från olika delar av stan med olika kopplingar till kyrkan.

– Hela min släkt och hela min familj är kristen så det är väldigt naturligt, vi har alltid gått i söndagsskola och så när vi var små med familjen, så beskriver Tilly 17 år från Öckerö sin väg in i kyrkan. Hon berättar om att hon hemma på ön aldrig blivit bemött på något speciellt sätt eftersom det är många kristna som bor där och att det på så sätt är helt naturligt. Även om inte många av hennes vänner är troende kristna har de ändå alltid en koppling till kyrkan.

Det var när Tilly började gymnasiet inne i stan som hon började uppleva ifrågasättande.

– De har ju någon bild av kyrkan som filmer visar, att det är helt crazy människor,  säger hon. Att folk blev chockade och nästan kunde skratta åt henne när hon berättade att hon var kristen tyckte hon var lite jobbigt i början, men hon har kommit fram till att hon faktiskt inte går i kyrkan för någon annans skull än sin egen.

Konfirmationen – en väg in i tron

Från Carl Johans församling i Majorna pratade vi med Melissa, 15, och Ester, 17, som båda kom in i kyrkan genom konfirmation. Melissa har mycket religion i sin omgivning, hennes pappas sida är katolsk och hon har flera muslimska vänner. Även om många runt omkring henne inte delar hennes tro har hon vänner i kyrkan som hon kan dela tankar med. Hon känner sig ibland ifrågasatt, speciellt av nära vänner som hon anser har fördomar om kristna som inte stämmer. Melissa berättar att hon ofta måste förklara vad kristendomen innebär för henne, och att hon gärna gör det ifall det är av genuint intresse, men vill inte känna att någon dömer henne för något hon säger. Melissa talar också om gemenskapen i kyrkan som en av de största anledningarna till varför hon stannat kvar. Detta menar även Ester, som nu har gjort sitt tredje år som ung ledare i församlingen.

– Jag får ofta frågan om jag är en ’riktig’ kristen. Ester berättar att människor i hennes omgivning tänker att hon gillar att vara i kyrkan men egentligen inte är troende. Enligt henne är det också många unga som verkar tro att alla kristna tar Bibeln bokstavs­troget och är väldigt konservativa. Ester har däremot accepterat att hon kommer att bli ifrågasatt och kan bortse från det eftersom hon känner som Tilly, att hon tror bara för sin egen skull. Något Ester märkt är att de som är religiösa ofta har en annan sorts acceptans medan ateister ofta vill få henne att bevisa Guds existens.

Olika bakgrund, men stark gemenskap

Efter att ha utfört de tidigare intervjuerna digitalt hade vi möjligheten att ta oss till Fässbergskyrkan i Mölndal. Där kom vi in mitt i ett ”häng” och fick prata med fyra ungdomar i församlingen: Jakob, Patricia, Marcel och Tilda som alla är mellan 15 och 18 år. Vi märkte då tydligt hur fyra ganska olika personer med olika bakgrund och uppfattningar om kyrkan, ändå tillsammans kan få en stark gemenskap när de samlas i detta sammanhang.

Patricia berättar att hon är uppväxt i en troende familj. De har däremot aldrig gått så mycket i kyrkan så det var först när hon konfirmerade sig som hon kände att hon blev mer involverad i kristendomen, och har därför också valt att stanna kvar som ung ledare. Hon är, förutom sin familj, omgiven av många icke-troende men ser inte negativt på bemötandet hon får på grund av sin tro. Trots att det kan komma frågor, bland annat om hon tror på Bibeln bokstavstroget, och att det finns en del fördomar känner hon att det är av genuint intresse och hon berättar att hennes vänner tycker att det är spännande att höra. Patricia har dock inte alltid varit lika säker i sin tro, som barn började hon tvivla på grund av det som lärdes ut och pratades om i skolan. Ett tvivel som försvann i och med konfirmationstiden och bättre bemötande.

Alla fyra ungdomarna i Fässberg känner överlag att de blir bemötta på ett bra sätt, genom sakliga frågor och genuint intresse. Jakob och Marcel berättar att de inte känner sig dömda på grund av sin tro och har inte funderat så mycket på vad andra tycker. Till skillnad från detta uttrycker tjejerna att de enstaka gånger har fått stå till svars för tiden de spenderar i kyrkan.

– Vissa som inte är troende ställer frågan: Så du tror bokstavligen på allt som står i Bibeln? säger Tilda och fortsätter. Men man behöver ju inte vara djupt troende och man gör ofta egna tolkningar av det.

Behandla alla som du själv vill bli behandlad

20-åriga Mirella kommer ifrån en katolsk familj, hon jobbar mycket och går till kyrkan på gudstjänster då och då. Mirella säger att kyrkan och tron ger henne trygghet och får henne att känna en närhet med Gud. Hon är bekväm med att prata om sin tro och tycker inte att det är något att skämmas över. Däremot känner sig Mirella ofta missförstådd och som att det finns en roll att leva upp till som katolik, mycket fördomar och ifrågasättande av hennes val. Därav hade hon önskat ett mer respektfullt bemötande. Hon säger dock att hon aldrig tvivlat på sin tro på grund av andra och att hon har ett självförtroende i religionen som gör att hon kan vara öppen med den.

Trygghet i den egna tron gör det enklare att möta fördomar

Så, efter att ha pratat med ungdomar från olika delar av Göteborg ställer vi oss frågan igen: Hur uppfattar unga kristna bemötandet de får på grund av sin tro, känner de sig accepterade? Genom de olika samtalen har vi förstått att många idag känner sig säkra i sin tro och inte tycker att det är jobbigt att prata om. Men vi har känt att de flesta hade önskat en omgivning med annorlunda agerande. Tvivel har funnits och kanske fortfarande finns när personer i olika sammanhang ifrågasätter eller dömer. Alla ungdomar som vi pratat med är absolut villiga att berätta om sin religion och svara på frågor när genuint intresse finns, de dömer inte de som tror annorlunda eller inte alls och använder inte sin religion i ett negativt syfte.

På grund av en egen säkerhet i tron som många byggt upp själva skäms de inte för sin religion idag men vi tycker ändå att bemötandet borde förändras. Att tro på någonting som får en att må bra och spendera tid på en plats som gör att man känner sig trygg ska man aldrig behöva bli ifrågasatt för. ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”, så lyder den gyllene regeln. De som behandlar andra med respekt förtjänar samma tillbaka.

Text: Ebba Larberg Eriksson och Mira Nilsson.
Foto: Privat

Artikeln är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 3 2021)

Mira Nilsson och Ebba Larberg Eriksson, SKU Göteborgs ungdomsredaktion. Foto: Privat