Foto: Torgny Lindén

Kyrkorummet berättar

Nyhet Publicerad Ändrad

Våra kyrkorum är fyllda av symbolik. De speglar gångna tider med dess stilideal och konstnärliga influenser. Här finns också lokal och internationell hantverksskicklighet i gestaltandet av kyrkans berättelse.

I gudstjänsten får vi del av den kristna förkunnelsen i både ord och ton; i textläsning, bön, predikan, musik, kör och psalmsång. Men det är inte bara det vi tar in genom öronen som förkunnar för oss, även det vi tar in genom ögonen är en del av förkunnelsen, bland annat hur kyrkorummet är utformat och utsmyckat.

Stiftsantikvarie Elin Lif har besökt Björlanda kyrka på Hisingen i Göteborg och delat med sig av vad kyrkorummet berättar.

Vad berättar Björlanda kyrka för dig när du kommer in i den?

– Redan utanför kyrkan får jag vissa ledtrådar, förklarar Elin. Ledtrådar som också kan ge ett hum om vad som väntar invändigt i kyrkan. Björlanda kyrka är en av flera medeltida kyrkor i Göteborg. Troligen tillkommen vid 1100–1200-talet.

Kyrkoantikvarie Elin Lif guidar genom Björlanda kyrka och visar vad vi kyrkbesökare kan se om vi ser oss omkring i kyrkorummet. Foto: Torgny Lindén

Elin förklarar vad hon ser när vi närmar oss kyrkan, genom en av de tre stigluckorna i kyrkogårdsmuren.

– De tjocka murarna, de stora stenarna i långskeppets yttervägg som anas under den vita putsen liksom lutningen inåt av västra gaveln säger mig att detta är en gammal medeltida kyrka. Däremot är tillbyggnaden av sakristian mer fyrkantig och under den släta putsen döljer sig en tegelvägg från 1914. Vapenhuset kan däremot ge ett första intryck av att vara äldre än det är genom att putsen försöker efterlikna långskeppets lite buktiga vägg. Vapenhuset byggdes faktiskt så sent som 1989 vid en större renovering.

Väl inne i kyrkorummet pekar Elin på de djupa fönsternischerna, vilka visar att det är tjocka medeltida gråstensmurar i kyrkväggarna. Dock har de stora fönstren tillkommit senare. Ursprungligen fanns det troligen endast mindre fönstergluggar i väggarna.

– Hur interiören i kyrkorna ser ut varierar. Kyrkorummet har förändrats över tid. Ursprungligen fanns det till exempel inte fasta bänkar annat än utefter väggarna i det medeltida kyrkorummet. Andra fasta inventarier har tillkommit, kanske hämtade från någon annan kyrka. Att återanvända material från tidigare kyrkor var inte ovanligt förr.

Kyrkorummet i Björlanda kyrka har varit mindre än det är idag. Koret byggdes ut och förlängdes på 1700-talet.

– Under den katolska tiden var koret, som var prästens område, en avskild del i kyrkorummet. Där firades mässan och det var prästen som drack av vinet. Församlingen fick endast ta emot brödet, förutom vid de stora högtiderna då de även fick ta emot vinet.

Det kan man till exempel se på de äldsta nattvardskalkarna som har en liten kuppa eftersom det inte behövdes nattvardsvin till hela församlingen. I vissa fall har kupan senare bytts ut mot en större, på den gamla foten.

Det är ett västsvenskt särdrag att kyrkorummet förlängs i östlig riktning. Man hade inte råd med stora nybyggen. Istället förlängdes de gamla kyrkorna, när det blev fler folk i bygderna.

Efter reformationen förändrades kyrkorummen, koren öppnades upp.

– Då fick vi salskyrkorna med ett enda stort rum. Då kom predikstolen in i kyrkorna, liksom altarringen och den fasta bänkinredningen. Skulpturer och målningar av evangelisterna och dygderna ersatte de medeltida helgonbilderna. 
Evangelisterna återfinns på predikstolen i Björlanda kyrka. På ett epitafium, en minnestavla, över häradsdomaren Erik Andersson Hofgards familj återfinns sju kvinnofigurer som troligen representerar dygderna. Epitafierna i kyrkorna speglar också de sociala samhällsskikten som fanns på den tiden.  

Reformationen gjorde också att de gamla altarskåpen med sina helgonbilder delvis blev otidsenliga. Fanns det Mariaaltare och helgonaltare mot korväggarna i kyrkorna har de troligen försvunnit.

Helgonfigurer från ett tidigare altarskåp. De snedskurna figurerna har varit placerade på trappan till predikstolen. Foto: Torgny Lindén

Det tidiga altarskåpet finns numera delvis på Göteborgs stadsmuseum och delvis i Björlanda kyrka. Ett antal helgonfigurer är monterade i ett senare snickrat väggskåp. Att några av figurerna har varit placerade på trappan till predikstolen avslöjas av den snedskurna nederdelen på figurerna.

Den nuvarande altaruppsatsen har ett vanligt återkommande motiv med korsfästelsen i centrum med Moses och Aron och de fyra evangelisterna på sidorna och med mycket förgyllt runt omkring. Altaskåpet står på predellan, en träfot, där det finns en målning av nattvarden.

– Bakom altaruppsättningen finns en draperimålning. Den kan symbolisera förlåten i templet, men jag vet inte om det stämmer. Det kanske bara ska vara snyggt. Man får vara varsam med tolkningarna.

Bilderna på vägar och tak gjordes i utbildningssyfte. De berättade Bibelns historier för de som inte kunde läsa. På norrväggen finns flera medeltida målningar som tidigare varit överkalkade. Eftersom Björlanda kyrka är en Mariakyrka antas en av dem vara Maria, men det är inte fastslaget.

Takmålningarna i Björlanda kyrka är målade av Kristian Lundstedt 1954 och har något så ovanligt som krigsscener från andra världskriget.

– Det låg i tiden att man vill spegla samtiden. Då var helvetet scener från slagfälten i Europa. Målningarna är inte upplyftande, men jag tycker de är ganska fantastiska ändå. De börjar med skapelsen ovanför orgelläktaren och går vidare till syndafallet med olika krigsscener för att närmare koret visa samtidsmotiv från västkusten. Och färgmässigt smälter de bra in i kyrkorummet. 

Dopfunten är, tillsammans med ett rökelsekar från 1200-talet, det äldsta föremålet i kyrkan. Det syns på uttömningshålet i botten på dopfunten. Vattnet skulle rinna ut i vigd jord.

Takmålningarna från 1954 har krigsscener från andra världskriget, dopfunten från 1200-talet är tillverkad av Mäster Thorbillus och den nuvarande altaruppsatsen har korsfästelsen i centrum. Foto: Torgny Lindén

I taket i koret hänger en basunängel och också en skeppsmodell.

– Votivskepp är vanligt förekommande här på kusten. Äkta votivskepp har skänkts som tack av någon som räddats i sjönöd.

Ljusbärare tillhör det som tillkommit på senare tid i kyrkorna. Den första ljusbäraren introducerades vid ett möte med Kyrkornas världsråd i Uppsala 1968. Sedan har de spridit sig till de flesta kyrkor i Sverige. Och de är välanvända.

– Det säger något om hur vi går i kyrkorna numera. Många besöker kyrkor och tänder ljus när det inte pågår någon gudstjänst. Det är uttryck för både enskildhet och delaktighet.

Vid ljusbäraren i Björlanda kyrka hänger också en ikon, en helig bild i den ortodoxa traditionen. På senare år har det blivit vanligt med moderna ikoner i den gamla traditionen i våra kyrkor. Många gånger målade av någon lokal ikonmålare. De är bilder att stanna upp inför, att reflektera och be inför.

Framför altaret, innanför altarringen, står det ett löst flyttbart altare. Under lång tid firades mässan med prästen ”ad orientem”, som betyder mot öst, vilket beskriver den traditionellt östliga orienteringen av kristen bön och gudstjänst. Numera är det vanligt att prästen firar mässan ”versus populum”, som betyder vänd mot folket. Prästen företräder folket inför Kristus eller företräder Kristus inför folket.

– Altaret kan ses som en symbol för Kristi grav, och hade under den katolska tiden en relikgömma i sig. Altaret har också enligt traditionen en stenskiva med fem konsekrationskors som symboliserar Kristi fem sår.

Björlanda kyrka är en enda stor bilderbok, står det i boken Medeltida kyrkor på 2000-talet: ”Nio underbara blad med var sin berättelse ur kyrkans nästan niohundraåriga historia. Och varhelst betraktaren går in i bilden finns spåren av människan. Hennes trevande försök att måla Gud, hennes kärlek till livet, dödsångest och hopp om evigt liv. Hennes behov att i bild gestalta det outsägliga och – hennes ofullkomlighet.” 
  
Text & foto: Torgny Lindén 
  
(Texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 4 2022)