Hur känns det att komma in här?
– Hemmakänsla. Jag jobbar ju här. 

Vad är ditt första intryck?
– Mörkt, tycker jag. Det är för trångt och för fullt, för många bänkar. När jag står här och tittar in så vet vad jag vill ändra på. 

Vilken kraft finns i rummet?
– Det finns en kraft i formen. Även om kyrkan inte är så gammal har den medeltida känslan återskapats. Det är en ödmjuk kyrka, inte alls pampig. Här är lätt att känna närhet till varandra och till Gud. En folknära kyrka, men vi behöver få in mer luft. Bänkarna är för många och sitter för tätt. 

Vad gör rummet heligt för dig?
– De möten mellan människor som sker här. Öden och känslor som mötts och som rummet tagit in. Det finns också en avskildhet som är viktig för mig. 

Vilka värderingar är symboliserande i detta rum?
– Guds öga, däruppe vid taket, men den är jag inte så förtjust i. Låt barnen komma till mig, Thomas pekar på inskriptionen vid dopfunten, det är en fin värdering. Den tycker jag om. 

Vilka religiösa föremål är viktigast i detta rum?
– För mig är det altartavlan. 

Hur skapar rummet kontakt med Gud?
– Altarets uppståndelsebild talar starkast till mig. Hur livet segrar över döden. Jesus kommer ur graven, det är vitt och lättsamt, hela vägen upp. Och överst står han och dansar på jordklotet, eller universum. Den här altartavlan utstrålar sådan livskraft och för mig skapar det kontakt med Gud. 

Hitta din favoritplats. Ställ dig där och berätta varför du står där.
Thomas börjar vid dopfunten. Men ändrar sig och finner sin plats i mitten strax framför alla bänkar och med altaret en bra bit bakom ryggen.
– Här finns närheten till församlingen samtidigt som platsen markerar min funktion som präst. Jag har någonting att säga som är viktig.

Text: Helena Söderqvist