Varför är religionen så upptagen av vem vi ligger med?

Sex och religion är konkurrenter

Det var förälskelse som fick amerikanska teologen Nadia Bolz-Weber att börja fundera på varför religioner så ofta har regler och restriktioner kring den mänskliga sexualiteten. Som gift levde hon i många år i ett äktenskap utan sex. Hon beskriver det som skamfyllt och ensamt.

Att hon skämdes gjorde också att hon undvek varje samtal som handlade om sexualitet, trots att hon var pastor och visste att många medlemmar i hennes församling kämpade med problem förknippade med sex och hade behövt få tala om dem.

Men sedan hon brutit upp och skiljt sig träffade Nadia Bolz-Weber sin nuvarande partner Eric, något som förändrade allt.
– Vi var förälskade och vårt förhållande var en helt otrolig upplevelse. Men att vi var tillsammans innebar samtidigt att jag bröt mot en regel i den lutherskt evangeliska kyrka som jag tillhör, som säger att ogifta präster ska leva i celibat, berättar Nadia Bolz-Weber. Det fick mig att fundera. Hur kan detta underbara som jag upplever nu vara fel? Varför vill kyrkan att jag ska avstå från det, när jag själv känner att det är bra för mig? Det fick mig att bestämma mig för att skriva Shameless: A Sexual Reformation.

Vad kom du fram till? Varför är så mycket religion så upptagen av vem vi ligger med?

– När jag ställde frågan till min partner Eric så svarade han, utan en sekunds tvekan, att han alltid tänkt att för religionen är sex framför allt en konkurrent. Det är ett intressant sätt att se det. Sex är ju en mänsklig erfarenhet som rymmer mystik och transcendens och kanske har religionen genom historien velat försvara sin position som väktare av porten till mystik och gudsupplevelser.

Men ett avgörande skäl till att religioner haft och ännu har förbud kring sex är förstås att män velat kontrollera kvinnor och deras kroppar. När det inte finns pålitliga preventivmedel är restriktioner kring sex och föreställningar om avhållsamhet, renhet och jungfrulighet ett sätt att bevara blodslinjer och se till att egendom stannar i släkten. Det handlar om makt över andra människor och om de priviligierades strävan efter att bevara sina privilegier.

Konservativ barndom

Nadia Bolz-Weber reser världen runt för att tala kristen tro och teologi och har räknat ut att hon på fyra och en halv månad stigit ombord på femtioen flygplan. Se människan träffar henne i Berlin en dag i juni där hon ska föreläsa på en konferens om konsten att predika. Och det är framförallt som predikant som Nadia Bolz-Weber blivit känd över världen.

I många år ledde hon församlingen House for All Sinners and Saints i hemstaden Denver i Colorado. Där samlas varje söndag hundratals människor för att fira gudstjänst. Många av församlingens medlemmar har, precis som Nadia Bolz-Weber själv, erfarenhet av missbruk, och många är homosexuella, transsexuella och icke-binära. Många har också precis som Nadia vuxit upp i sammanhang präglade av en fundamentalistisk, konservativ kristendom.
– Jag var tjugosju år första gången jag hörde en kvinnlig röst tala om Gud, berättar hon. Min barndoms kyrka var så konservativ att kvinnor varken kunde leda församlingen eller predika, men inte heller fungera som kyrkvärdar eller på andra sätt medverka i gudstjänst och undervisning.

Kristendomen en kroppslig religion

De budskap som hon som barn och ung kvinna fick ta emot om kroppen, kvinnlighet och sex beskriver hon som mycket motsägelsefulla. Den enda sexuella kontakt som var acceptabel för Gud var inom äktenskapet mellan en man och en kvinna. Gud hade skapat sex, men sex var samtidigt en farlig impuls, något som måste undvikas. Något att vara rädd för.

I kyrkan lärde sig unga Nadia också att den sexuella impulsen var starkare hos pojkar och män. Och att kvinnor hade ansvaret för hur män hanterade sin sexualitet. Det var viktigt att ständigt kontrollera hur man gick, stod, satt, klädde sig och talade om man var flicka, berättar hon, så att man inte råkade väcka pojkars lust.

Men hon skickades samtidigt till kyrkliga charmkurser för kristna flickor. Där var budskapet att alltid vara attraktiv, alltid behaglig, alltid feminin (och smal) för att inte göra Gud besviken. Men hon tog ändå inte lika stor skada, säger hon, av kyrkans repressiva budskap kring sex som många av de församlingsmedlemmar i House for All Sinners and Saints som hon intervjuat under arbetet med sin bok och vars berättelser hon lyfter fram i Shameless.
– Men bara för att vi mötte kristendomen på ett visst sätt när vi växte upp betyder det inte att vi måste se den så för alltid. Vi behöver inte hålla med om allt man lärt oss. Shameless är ett försök att förmedla en sådan frihet att undersöka vad Bibelns berättelser kan betyda för oss idag.

– Kristendomen är egentligen en väldigt kroppslig religion. Att Gud bestämmer sig för att ha en mänsklig kropp är vår religions yttersta grund. Den handlar om Gud inuti en ogift kvinnas gravida kropp. Om Gud i en kropp som går omkring och rör vid materien, förvandlar vatten till vin, rör vid leprasjuka och spottar i smuts från marken för sina helandeunder, som äter med utstötta. Gud som mot slutet av sitt liv på jorden tar ett bröd och bryter det och säger ”Det här är min kropp. Den är given till dig. Ta min kropp i din kropp”. Men vi har ännu inte utforskat hur en kristendom som verkligen utgår från inkarnationen skulle se ut.

– Kristendomen påverkades väldigt tidigt av grekiska, nyplatonska tankar om att kroppen är ovärdig, fortsätter Nadia Bolz-Weber. Inte minst därför att Paulus, som blev den mest inflytelserika uttolkaren av det som skulle bli kristendomen, var så starkt helleniserad. Men Paulus syn på kroppen som syndig var bara en tråd av många att dra i, en väg av många möjliga som kristendomen kunde slagit in på. Vi kan dra i andra trådar.

Nåden är central

Mycket av det som skrivs om Nadia Bolz-Weber handlar om hennes många tatueringar, rättframma sätt, att hon har en bakgrund som stå-upp komiker och de många svordomar hon använder när hon talar. Och Nadia Bolz-Weber bryter med stereotypa bilder av hur en luthersk pastor ska vara, men den som verkligen lyssnar på vad hon säger hör att det mesta handlar om en enda sak. Nåd.
– Även om jag skulle konvertera till en annan religion skulle jag fortfarande vara lutheran, säger hon och skrattar. För det finns en helt central punkt i luthersk teologi som jag inte har hittat någon annanstans. Och det är nåd. Så mycket religiositet handlar om att försöka hårdare, se till att bli god, alltid göra det rätta, men inte om nåd. Jag tror att det förändrar människor att veta att Guds kärlek är för mig med, vem jag än är.

– House for All Sinners and Saints är en mycket kärleksfull gemenskap, en grupp människor som stöttar och hjälper varandra på väldigt vackra sätt. Men jag tror aldrig att det hade blivit så om jag hela tiden hade predikat att ”det här är en kärleksfull gemenskap”, då i början när jag startade House for All. För när man hör ordet kärlek så är ju det enda man kan tänka på hur bristfällig ens egen kärlek är, att man inte är så kärleksfull som man skulle vilja vara, eller hur? Eller så tänker man på alla de som inte älskat en som man skulle behövt, eller på hur man längtar efter kärlek som man inte har.

Men om det centrala för våra liv istället är att det finns nåd för alla – vad finns det då att döma sig själv eller andra för? Inget. Nåden gör oss fria att älska och fria att tjäna. Jag tror på den.

I Shameless skriver du att vi behöver skapa platser där vi kan sörja vår förstörda och förvridna sexualitet. För många av oss blev #metoo en sådan plattform där vi kunnat erkänna våra sår och också har kunnat läka. Vad tar du med dig från #metoo-rörelsen?

– Det finns en fara nu, i att vi tänker att jobbet är klart i och med #metoo. Det systematiska nedvärderandet av den kvinnliga kroppen har så djupa rötter i vår kultur att vi måste fortsätta arbetet med att förändra det. Kyrkor och samfund har en särskild roll att spela, eftersom så mycket av detta har sitt ursprung i dålig jävla teologi. Tro, gudstjänst och Bibeln är alldeles för kraftfulla för att lämnas i händerna på de som använder dem för att rättfärdiga sin dominans över andra människor.

– Så vi måste vara modiga och säga: ja, Bibeln och teologin kan användas för att göra mycket skada – men de kan också användas för att göra lika mycket gott. Och det är vårt jobb att göra det. Svarta slavar i USA gick till Bibelns berättelser för att göra sig fria, trots att samma bibel användes för att förslava dem. Jag tycker att det är viktigt att vi använder Bibeln och den kristna tron för frigörelse och frihet. Istället för att följa strömmen ut i det helt och hållet sekulära.

Text: Erika Hedenström
Foto: Joachim Gern