Foto: GettyImages

Berör mig!

Alla människor önskar att beröra och att bli berörda. Jag vågar ändå påstå att vi människor har det gemensamt. Hur, när och på vilket sätt kan däremot skilja sig avsevärt.

Jag har många gånger reflekterat över det, och det inspirerar mig verkligen att Guds språk är så rikt. Själv är jag sedan tidig ålder flerspråkig med pappa som är italienare och mamma som är svenska. Mitt ordförråd i ord, kroppsspråk, och gester sträcker sig nu från Norden till Sydeuropa med en sväng förbi England.

Jag fascineras över hur människor kan ha ett helt samtal utan att uttala ett enda ord, och hur en hand på axeln kan betyda så olika saker beroende på sammanhang och intensitet. Hur intensiteten i den italienska kommunikationen i svenska öron ibland framstår som för intensiv. I svenskan är det ofta mjukare toner och mildare beröring som når människors hjärtan. Jag tänker att den längtan vi människor har i att förstå och göra oss förstådda har skapat förutsättningar för oss att göra just det – förstå varandra. I samspel har vi hittat ord och gester som vi förstår och kan förmedla till andra. Sätt att berätta oss på och föra berättelserna vidare människor emellan.

Att dela en upplevelse med en annan person är som att leva den igen. Val av ord, intensitet, styrka, tempo, pauser och hållning ger mig möjlighet att berätta mig för dig på ett sätt som gör att det blir som att vi upplevde den tillsammans. Det förutsätter att vi möts i ögonhöjd. Kommunicera kan jag ju inte göra själv. Det måste vi vara i alla fall två för att lyckas med. Kommunikation kräver ett samspel mellan människor och kommunikation skapar förutsättningar för samspel mellan människor. Att förstå och bli förstådd. Kommunikation är inget självändamål. Har inte en egen agenda. Inte en egen vilja. Kommunikation är en möjliggörare för det vi fyller den med.

I mitt arbete och under utbildningsåret Kommunikation som mission träffar jag församlingar som vill samlas och fundera tillsammans om just det här: Vilken är vår gemensamma berättelse? Hur vill vi berätta om den och till vem? Vilka förutsättningarna finns för vår berättelse i vårt sammanhang? Vad kan vi göra för att människorna i vår församling ska beröras av trons budskap?

Ellinor Johansson, kyrkoherde i Stenungssund satte ord på det på ett sätt som verkligen tilltalade mig. Hon sa ungefär: ”Vi är som en orkester som musicerar tillsammans. Var och en med sitt instrument och sin klang men med en gemensam harmoni”. Det fångar essensen i Kommunikation som mission och det jag strävar efter när jag coachar inom kommunikationsarbetet. Inte att alla ska bli likadana utan att allas unika sätt att förmedla berättelsen ska harmoniera med den andres så att människor kan få bli berörda av Guds ord.

Text Theresa Montebelli, kommunikatör

Texten har tidigare publicerats i tidskriften Korsväg (nr 4 2020 med tema Kommunikation – Berör mig!).