Stiftsteolog Frank Lorentzon
Foto: Daniel Hultenmo

Filosofisk stiftsteolog som brinner för undervisning

På Göteborgs stiftskansli samsas mängder av olika yrkesgrupper. Möt människorna som på olika sätt bidrar till att få Göteborgs stift att fungera. Frank Lorentzon är sedan årsskiftet anställd som stiftsteolog. ”Jag förväntas stå för teologisk fördjupning och kunskapshöjande utbildning för de anställda i församlingarna”, säger han.

”Filosofen som blev präst”. Så skulle titeln på Frank Lorentzons memoarer kunna vara. Om det fanns några sådana. De kanske kommer för det finns mycket att berätta. Som att han redan som 14-åring fick kallelsen till att bli präst. Hur han i sin ungdom på olika sätt engagerade sig inom kyrkan och fann sig till rätta, både socialt och med sin kristna tro. 1983 sökte han sig till prästutbildningen och inledde sina studier. När han efter ett års studier gjorde vapenfri militärtjänstgöring i en församling fick han hålla i gudstjänster, ha konfirmandgrupper och bibelstudier. Allt flöt på enligt den bestämda planen. Samtidigt hade han börjat fundera över grunden och incitamenten för sin tro och insåg att han behövde tid för reflektion. Det hade blivit lite för mycket av allt.

Tro av sociala skäl?

– Jag insåg alltmer att människor oftast inte börjar tro för att de är övertygade om innehållet, utan av sociala skäl. Man känner någon som tar med en och man tycker om gemenskapen, och sedan växer man in i innehållet allteftersom, säger han och fortsätter:

– Grunden för tron är därför social snarare än en kunskapsmässig övertygelse. Och Gud lär man känna pö om pö. Och det betyder att om den sociala miljön ändras radikalt och du ännu inte hunnit få en stark förankrad personlig tro, så hotas den tron som du har. Då är det lätt att tappa tron eftersom den var socialt buren. För mig var frågan runt 1986 hur mycket av tron som var min och hur mycket som var socialt betingad tro, jag behövde utvärdera det.

Han pausade utbildningen och började studera filosofi och en helt annan yrkeskarriär än den ursprungliga planen tog vid.

En paus på 20 år

– Studierna ledde till en forskarutbildning och arbete vid Göteborgs universitet. Pausen jag hade tänkt ta för att fundera över Gud blev helt enkelt aldrig av. Gud försvann ut i periferin och blev en icke-dimension i mitt liv i 20 år.

20 år nästan på dagen till och med. Efter en föreläsning som han höll i Trollhättan 2006 där han pratade om filosofiska tankegångar om livets mening så fick han en fråga från en av deltagarna om han inte tror på Gud. Den frågan kom att bli mer eller mindre livsomvälvande. För när han spontant svarade ”nej” på den frågan så insåg han att det var förhastat. Han insåg att han inte funderat på den frågan under 20 år, inte bearbetat den överhuvudtaget.

Insikten om en personlig tro

– Det jag gjorde då var att jag tog upp alla frågor och invändningar jag hade haft, och gjorde upp med dem. Livserfarenhet och filosofi hade gett mig redskap att ta hand om allt det där som jag inte kunde ta hand om när jag var dryga 20 år. Jag kunde stryka invändningarna en efter en, och upptäckte att det var i kyrkan jag kände mig hemma och det var den jag hörde till. Min tro var faktiskt en personlig tro. Den hade legat på sparlåga i 20 år men den fanns där. Det var lite som att komma hem igen till någon som väntat på en, säger han.

Sedan dröjde det inte länge innan andra saker började ta fart.

– När jag hade blivit kristen så tänkte jag att ”okej, då är jag är filosof och kristen”. Jag hade inga tankar på att bli präst. Men jag hade som 14-åring upplevt kallelsen till att bli präst och det tog bara tre veckor för mig innan den gjorde sig påmind igen. Det började nagga i mig att det är präst jag borde bli.

En träff med prästrekryteraren vid Göteborgs stift gav ett positivt gensvar och det dröjde därefter inte länge förrän han var tillbaka i skolbänken igen och, drygt 20 år senare, hade återupptagit präststudierna. Han prästvigdes 2010 och efter ett år som pastorsadjunkt i Frölunda kyrka, för övrigt samma kyrka som han själv är döpt i, så fick han anställning som komminister i Partille Gamla kyrka.

– Det var fantastiskt att få vara präst, det går inte att säga annat än att det var helt rätt. Med allt jag hade med mig med livserfarenhet och andra studier så kände jag att jag kunde göra bra ifrån mig i min tjänst som präst och jag älskade det från dag ett. Man får jobba med människor i alla livets skeden och du får jobba med oerhört varierade uppgifter. Jag har alltid brunnit för undervisning och höll därför även i många olika studiegrupper.

Jag kunde stryka invändningarna en efter en, och upptäckte att det var i kyrkan jag kände mig hemma och det var den jag hörde till.

Vägen till arbetet som stiftsteolog

Det var studiegrupperna som så småningom på ett sätt skulle leda till att Frank Lorentzon idag är anställd som stiftsteolog vid Göteborgs stift. Det började med att han fick chansen att under ett år arbeta halvtid med ett projekt som handlade om att öka bibelkunskapen i Sverige.

– Jag åkte runt och pratade om bibeln, från Herrljunga till Partille och det var fruktansvärt kul. Och då någonstans insåg jag att jag nog mer renodlat vill jobba med utbildning och den typen av frågor. Så när Monica Hellerfjord, som är chef för enheten för församlingsutveckling vid Göteborgs stift, kontaktade mig och undrade om jag var intresserad av att söka en tjänst som stiftsteolog så insåg jag att det kunde vara ett sätt att få arbeta just med undervisningsfrågor i mycket högre grad än vad jag kunde göra som församlingspräst. När tjänsten lystes ut så sökte jag den och så fick jag den.

Och sedan drygt fyra månader är det Göteborg stift som är hans arbetsplats. Det har varit intensiva men roliga månader.

Jag ska också vara ett teologiskt bollplank för biskopen, vilket är en jättekul uppgift.

– Jag förväntas stå för teologisk fördjupning och kunskapshöjande utbildning för de anställda i pastoraten. Det kan vara om svenska kyrkans teologi och dess kännemärken. Vad Svenska kyrkan är och vad den tror. Jag har tagits i anspråk bums och det trivs jag med, jag gillar att ha mycket att göra. Jag har haft mycket utbildningar via zoom, personalsamlingar och jag har varit med på prostmöte. Jag ska också vara ett teologiskt bollplank för biskopen, vilket är en jättekul uppgift. När hon vill fördjupa sig i en teologisk fråga så diskuterar vi kring den. Mina erfarenheter som präst och som filosof kombineras väldigt bra i det jag gör nu, och jag får stimulerande saker att arbeta med. Det har varit speciellt att börja nytt jobb och samtidigt jobba på distans, så jag längtar efter den dagen jag kan se mina kollegor öga mot öga. Det är många jag ännu inte har träffat och det känns lite konstigt.

Text och bild Daniel Hultenmo

mer om frank lorentzon

Namn: Frank Lorentzon 

Ålder: 57

Arbetstitel: stiftsteolog

Bor: Floby

Varför har du valt att arbeta inom Svenska kyrkan?

– Svaret är ganska enkelt. Jag kände en kallelse till att bli präst. Och Svenska kyrkan var min kyrka, det är den jag varit medlem och aktiv i, så det var självklart att det var här jag sökte till präst. Jag kände att kallelsen till att bli präst var tydlig.

Hur kan en vanlig arbetsdag se ut?

– Alla dagar ser olika ut. Just nu är det väldigt mycket att jag under en period jobbar med en sak. Sen levererar jag och sen jobbar jag med en ny sak. Ofta har jag två tre saker som löper parallellt. Jag försöker renodla så att jag gör en sak i taget i åtminstone en halv dag. Jag har läst en del forskning och lärt mig att det kostar mycket energi att byta spår – det kan ta upp till tio minuter innan du är tillbaka i fokus igen.

Vad drivs du av i ditt arbete?

– Jag tycker det är fantastiskt kul när människor får den där lystern i ögonen av att inse något nytt. Att vara den som förmedlar något som får dem att växa, det gör mig jätteglad. Jag tycker om när människor växer. Som stiftsanställd jobbar jag inte mot församlingsborna, utan nu jobbar jag mer mot arbetslagen, men jag tror att jag kan få uppleva det även i den här rollen.