En ny situation
”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” De orden ur andra Timotheosbrevet 1:7 betyder just nu särskilt mycket i kyrkans världsvida gemenskap. Vi kan hjälpa varandra att omvandla vår oro till kärlek.
Genom coronautbrottet befinner vi oss i en situation där det är svårt att använda våra vanliga sätt att möta människor i kris. Vi får finna nya former för att samtala, mötas och fira gudstjänst. Även i kyrkorummet, där vi annars har en känd och trygg helig plats mitt i all förändring, är krisen påtaglig. Vi vet inte hur länge detta varar. Men vi vet att Gud inte överger oss. Kristus är med oss alla dagar, också i kristid. Och vi måste vara förberedda.
De andliga behoven i centrum
Döden ställer alla människor inför livets stora frågor. Oavsett omständigheter har Svenska kyrkan ansvar för att de andliga behoven hos de sörjande står i centrum. Den extraordinära situation som den pågående krisen innebär ställer oss inför nya utmaningar, till exempel när det gäller möjligheten för människor att delta i begravningen och tidpunkten då den genomförs. Begravningarna kan komma att behöva utformas med hänsyn tagen till ett ökande antal avlidna under en period. Den avlidnes sjukdomstid kan ha varit exceptionell med små möjligheter för närstående att vara delaktiga.
Sorgen kommer att präglas av de speciella omständigheterna. Det ställer särskilda krav på den pastorala lyhördheten, omsorgen och kreativiteten. Vår kompetens och skicklighet i att utföra vårt uppdrag kommer att sättas på nya prov. Med utgångspunkt i vår kallelse och med förtröstan på Guds trofasthet ska vi tjäna våra medmänniskor i en mycket svår stund. Hur vi gör det kommer att ha stor betydelse för varje enskild och för oss som samhällsgemenskap.
Krisberedskap
Som begravningshuvudmän är det vår skyldighet att vidta beredskapsförberedelser utifrån den risk som föreligger. Med anledning av spridningen av coronaviruset befaras antalet begravningar öka väsentligt. Vi vill därför ge följande råd.
Begravningsgudstjänsten
I denna speciella situation kan begravningsgudstjänsten behöva genomföras på nya sätt: i närmare anslutning till att personen avlidit, i enkel form och med ett fåtal deltagare. Den kan också komma att firas utomhus på kyrkogården. Fler begravningar med urna kan förväntas. Om de närstående önskar kan begravning med urna ske upp till ett år senare. Vid tillfällen då inte alla närstående har möjlighet att delta i begravningsakten kan de sörjande vilja använda digitala möjligheter för att inkludera dem som inte kan vara med. Församlingens information till sorgehusen om själaringning och tacksägelse behöver ses över. Det är vår uppgift att förkunna det kristna hoppet och ge tröst oavsett formen för begravningsgudstjänst.
Fler kommer att behöva en minnessamling vid ett senare tillfälle med plats för anhöriga och vänner. Vi behöver planera för hur vi kan erbjuda vårt stöd vid sådana samlingar, till exempel genom att erbjuda lokaler och andakt.
Ansvaret som huvudman
Det som alltid gäller för Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten ska även säkerställas under exceptionella villkor. Svenska kyrkans församlingar och pastorat har som huvudman för begravningsverksamheten också en roll att tillhandahålla ett i lag reglerat samhällsuppdrag, begravningsverksamhet. Det är viktigt att ha en beredskap för att tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund och lokaler utan religiösa symboler så att begravningar ska kunna genomföras i annan ordning. Samråd bör ske med begravningsombud utsedda av länsstyrelsen och lokala interreligiösa råd, där sådana finns.
Personalfrågor
Då fler begravningar behöver genomföras måste personal omfördelas till den tjänstgöring som krävs. Detta gäller många personalkategorier: präster, musiker, vaktmästare, personal i begravningskapell och krematorier, kyrkogårdsarbetare, kyrkogårds- och fastighetschefer, begravningsadministratörer.
Vi behöver planera för att medarbetare insjuknar, att de som vanligen ansvarar för verksamheten tillhör riskgrupperna och att personal inte längre får komma till arbetsplatsen på grund av karantän. Vi behöver tänka på att begravningsgudstjänsten ska ledas av en präst som inte tillhör riskgruppen. Flertalet av de pensionerade präster som har denna uppgift kan därför sannolikt inte tas i anspråk. De utgör däremot en resurs för att möta de stora personalbehoven inom telefonsjälavården. Ökad samverkan mellan församlingar kan vara nödvändig för att hitta goda lösningar. Andra möjligheter kan vara präster i närområdet som inte har tjänst i församling.
En krisplan som innefattar all personal behöver finnas. Personer som har andra uppgifter i församlingen kan få en introduktion för att kunna fullgöra en del av de uppgifter som utförs av ordinarie personal i kyrkor och begravningskapell samt på kyrkogården.
Genom krisen mot nytt hopp
Vår förmåga att bidra till värdiga avsked och gott omhändertagande i den här situationen får stor betydelse för på vilket sätt vårt samhälle kan gå vidare när denna kris är över. Vi biskopar vill rikta vårt innerliga tack till er alla för det arbete ni gör i denna utmanande tid. Låt oss fortsätta bönen för människorna, för världen och för kyrkan. Och låt oss bära påskens trotsiga hopp till alla.
Naturligtvis konfronterar situationen oss också med vår egen sårbarhet och ytterst vår egen dödsångest. Låt oss hjälpa och stödja varandra i detta. Må aposteln Paulus förtröstan också bli vår trygghet:
Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.
(Romarbrevet 14:7-8)
Biskopskollegiet i Svenska kyrkan
19 mars 2020