Biskop Susanne Rappmann
Foto: Kristin Lidell

Biskop Susannes brev till anställda och förtroendevalda

Biskop Susanne skriver brev till anställda och förtroendevalda i församlingar och stiftskansli i Göteborgs stift.

Till anställda och förtroendevalda i stiftet
(2020-03-20) 

Jag vill börja med att uttrycka min stora tacksamhet. Tack för ert sätt att ta ansvar och för det snabba omställningsarbete som pågår runt om i stiftets församlingar! I går hade vi prostmöte och på så sätt fick jag en god inblick i allt det som ni just nu står i.

Jag har uppmanat kyrkoherdarna att så långt det är möjligt fortsätta att fira gudstjänst och att finna lämpliga former för detta. I gudstjänsten får vi hämta kraft och be för den aktuella situationen. Och sällan har väl litanians ålderdomliga språkbruk känts så aktuellt.

”…för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand,  
för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring…
Bevara oss milde Herre Gud.” 

Jag har också uppmuntrat att hålla våra kyrkorum öppna där det finns ett sådant behov. Kyrkorummet är ett heligt och tryggt rum som genom århundradena varit en tillflykt för människor i kris.

Men vi vet också att många inte längre har möjlighet att ta sig till våra lokaler. Det är därför glädjande att ta del av alla initiativ som tas för att att öka kyrkans digitala närvaro. Jag ser också framför mig ett växande behov av telefonsjälavård. Redan har Jourhavande präst 112 förstärkts och fått utökade tider.När den ordinarie verksamheten stänger får vi söka andra sätt att hålla kontakt med varandra. Tillsammans står vi nu inför utmaningen att finna nya former att vara kyrka.

Än lever vi i fastans tid – men vi blickar fram emot påsken. I min vapensköld finns ett veteax. Det sammanfattar påskens och den kristna trons budskap; Genom död till liv. I denna oroliga tid behöver vi påminna oss själva och vår omvärld om hoppet i Kristus. Vårt påskfirande ger oss möjlighet att dela såväl långfredagens mörker som påskdagens överraskande glädje.

Till sist vill jag understryka vikten av att vi visar omsorg om varandra och de människor vi möter. Vi har en ansträngande tid framför oss. Låt oss därför komma ihåg att vi inte vandrar ensamma. Vid vid vår sida går en Gud som själv bär sår. Den tron bär mig och jag hoppas och ber att också du kan hämta kraft ur denna tro.

Gud har inte gett oss modlöshetens ande,
utan kraftens och självbesinningens.
(2 Timotheosbrevet 1:7)

Be för mig, så som jag ber för er!

+ Susanne