Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Göteborgs stift Besöksadress: Lilla Bommen 1, 41104 Göteborg Postadress: Box 11937, 40439 Göteborg Telefon:+46(31)7713000 E-post till Göteborgs stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Biskop Susanne vigde präster och diakoner

Söndagens den 10 juni höll biskop Susanne Rappmann sin första präst- och diakonvigning. Två präster och tre diakoner vigdes och togs emot av de församlingar där de ska tjänstgöra. Samtidigt mottogs också en pastor ordinerad i Svenska Missionsförbundet/Missionskyrkan emot som präst i Svenska kyrkan.

Söndagen den 10 juni, Andra söndagen efter trefaldighet, fick Göteborgs stift 3 nya präster och 3 nya diakoner då biskop Susanne Rappmann vigde prästkandidaterna Sara Johannesson och Diana Olausson Öberg samt diakonkandidaterna Maria CarlstedtAnna-Lena Vesterman och Åsa Wulfsberg för tjänst i Svenska kyrkan. 

I gudstjänsten togs också Ingela Bergström emot som präst i Svenska kyrkan. Ingela är ordinerad pastor i Svenska Missionsförbundet/Missionskyrkan (nuvarande Equmeniakyrkan) och blev efter avgivande av prästlöftena inför domkapitlet i Göteborg den 7 juni behörig präst i Svenska kyrkan. 2006 slöts ett avtal som bl a innebar att de båda kyrkorna erkänner varandras ämbeten och därmed varandras ordinering/vigning, varför ingen ny vigning sker.

– Är det verkligen nödvändigt att svara ja, sa biskop Susanne Rappmann i vigningstalet, inte bara för idag och utan för all framtid? Vem kan lova så mycket? Säkert har de tankarna farit genom era huvuden mer än en gång. Och svaret vet ni – ni kan svara ja därför att Gud och kyrkan före er har sagt ja! 

Vid vigningen i domkyrkan avlade präst- och diakonkandidaterna sina vigningslöften. Löftena handlar om att säga ja till att utöva ämbetet så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Prästerna lovar också att rent och klart förkunna Guds ord och rätt förvalta sakramenten (dopet och nattvarden) samt att följa kyrkans ordning och förverkliga kallelsen med Kristus som förebild. Diakonerna lovar att hjälpa dem som behöver det och stå på de förtrycktas sida att följa kyrkans ordning och föverkliga kallelsen med Kristus som förebild samt att leva som vittnen om Guds kärlek och försoningens hemlighet.

En präst skall i sitt uppdrag leva som Kristi tjänare, öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen. Med trohet och klokhet skall prästen ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så att Guds kärlek blir synlig i världen.

Diakonens uppgift i Svenska kyrkan är leva som Kristi tjänare och hjälpa människor att gestalta Guds kärlek. Diakonen ska försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen.

– Om jag ska ge er ett enda råd på vägen, avslutade biskop Susanne Rappman sitt vigningstal, så är det detta – glöm aldrig bort att ni först och främst är kallade till fest i Guds rike. Låt ingen ta den glädjen ifrån er!

De ny nyvigda prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i särskilda introduktionsförsamlingar under sitt första år som präster. Därefter är de behöriga att söka tjänst i Svenska kyrkan. Diakonerna är i och med vigningen behöriga till diakontjänster i Svenska kyrkan.

De nya prästerna och diakonerna kommer att tjänstgöra i:

Sara Johannesson, Mölndal, präst för tjänst i Kungsbacka-Hanhals församling
Diana Olausson Öberg, Torslanda, präst för tjänst i Solberga pastorat
Ingela Bergström, Västra Frölunda, präst för tjänst i Lerums församling
Maria Carlstedt, Göteborg, diakon för tjänst i Kungsbacka-Hanhals församling
Anna-Lena Vesterman, Tranemo, diakon för tjänst i Kinds pastorat
Åsa Wulfsberg, Ytterby, diakon för tjänst i Stenungsunds pastorat

Så här presenterade kandidaterna sig inför vigningen:

Sara Johannesson bor i Mölndal, och är prästkandidat.
Jag valde att bli präst för att jag tycker om att möta människor och för att jag tror på kyrkan och kyrkans möjlighet att göra världen till en bättre plats. Jag brinner för rättvisefrågor och har länge varit engagerad inom Svenska kyrkans internationella arbete. En av mina dolda talanger är svampplockning och då plockar jag helst kantareller. 

Diana Olausson Öberg bor i Torslanda och är prästkandidat.
Teknik/vetenskap och hälsa/vård/omsorg var tidigt två stora intresseområden hos mig. Efter studierna på Chalmers inom Väg och Vatten, började jag inom IT/Data-branschen. Önskan om balans i livet, gjorde att jag också utbildade mig inom basmedicin och klassisk homeopati med egen praktik på kvällstid. Under flera år har jag varit ideellt engagerad i Torslanda-Björlanda församling. När kallelsen och längan till präst växte fram och blev tydlig, var jag tvungen att lyssna och gå denna väg. Intresset för människor och existentiella livsfrågor som berör hela människan, har alltid varit viktigt för mig och som präst vill jag vara en medvandrare i livets olika skeenden. I vårt samhälle idag finns ett stort behov av kyrkans diakonala roll, för människor i utsatthet och för människor med en längtan. Jag vill gärna bidra till att ideellas resurser tas i bruk och att vi tillsammans bygger kyrkan, för dagens och framtidens människor, behov och samhälle. Jag tror att Gud finns i vardagen för oss alla!

Ingela Bergström, ordinerad pastor i Svenska Missionsförbundet, blev behörig präst i Svenska kyrkan efter att den 7 juni ha avlagt prästlöftena.
I juni för 31 år sedan ordinerades jag till pastor i Svenska Missionsförbundet (numera Equmeniakyrkan). I 19 år arbetade jag i små och större församlingar, i Väster- och Östergötland. Mitt stora intresse har varit samtal enskilt och i grupp. Jag vill vara en människa bland människor utifrån Lögstrups tanke ”människa först och kristen så”. De senaste 12 åren har jag arbetat i studieförbund med ledarskap, samtalsmetoder och stöd till församlingar på olika sätt. Jag lämnar nu det arbetet med tacksamhet. Längtan har fört mig vidare. ”Här är jag, Herre, rotad på jorden, öppen mot himlen, redo att stå till din tjänst” /Margareta Melin/

Maria Carlstedt bor i Göteborg och är diakonkandidat. 
Jag har i hela mitt yrkesverksamma liv arbetat som lärare och specialpedagog. Jag har valt att bli diakon då jag vill fortsätta med den sociala omsorgen och mötet med människor men nu inom kyrkan och dess sammanhang. Jag gillar kultur i alla former, speciellt film och tycker också mycket om att ta långpromenader i skogen.

Anna-Lena Vesterman bor i Tranemo och är diakonkandidat.
Jag är utbildad sjuksköterska och har arbetat i den kommunala hemsjukvården mot lite olika inriktningar. Jag har även arbetat i Svenska kyrkan som barn- och ungdomsledare under några år. Jag kommer att arbeta som diakon i Tranemo och Länghems församling i Kinds pastorat. Som diakon ser jag fram emot att vara en medmänniska och medvandrare i livets med- och motgångar. Här kan jag använda mig av mina livserfarenheter som verktyg i arbetet för att möta hela människan med kropp, själ och ande. Jag är också körsångare och musiker sedan jag var liten så sång och musik är en stor del av mitt liv. Genom att möta människor mitt i det som är hoppas jag att de ska känna sig bekväma i mötet med kyrkan. 

Åsa Wulfsberg bor i Ytterby  och är diakonkandidat.
Jag är psykiatriker sedan många år och trivs med att samtala med människor. Nu vill jag arbeta för kyrkan och ha möjlighet att öppna upp också för andliga/existentiella frågor på ett annat sätt än jag kunnat inom vården.

Biskop Susanne Rappmanns predikan och vigningstal

Text: Lukasevangeliet 14:15-24

Det är fest på gång.

I dagens Sverige sker inte sällan inbjudan genom en evenemangsinbjudan på Facebook. Är man en stor eller kommersiell arrangör kan man dessutom annonsera sitt evenemang. Människor kan svara att de är intresserade eller att de kommer – och detta sprids sedan vidare och kan gillas av andra, och så hoppas man på än fler deltagare.

Jag finns fördelar med detta sätt att bjuda in, både i det lilla och det stora sammanhanget, men det finns också några saker som stämmer till eftertanke. Och då tänker jag särskilt på två av de möjliga rutorna som man kan klicka i – nämligen intresserad och kanske. Det rimliga när man får en inbjudan är ju att man bestämmer sig för att tacka ja eller nej – men förstahandsvalet när det är en annonserad inbjudan är Intresserad och i privata sammanhang är det väldigt ofta att människor först svarar kanske. Vad ska jag som festarrangör göra med den informationen? Hur mycket mat ska jag köpa? Jag hörde av någon som planerade studentfest att det sista Ja:et (troligen en ändring från Kanske) kom på vägen hem från skolgårdens utspring.

Det är som att vi har svårt att bestämma oss – med ett kanske eller intresserad, hålls alla dörrar öppna. Det kan ju trots allt dyka upp något mer intressant i sista stund. Jag kan också få ett legitimt hinder, som trots allt är lite obekvämt att framföra till värden. Med ett klick i rutan kanske undkommer man som bjuden helt enkelt en hel del problem.

Men den möjligheten hade inte de som i dagens liknelse bjöds in till fest, en fest som vi av sammanhanget förstår är festen i Guds rike. De som fick inbjudan var alltså tvungna att bestämma sig – och svaret blev nej. Varför då? Ska vi förstå liknelsens poäng behöver vi veta att de som lyssnade till den troligen var välutbildade män som hörde till en etablerad religiös grupp. Det är dem liknelsen riktar sig till – Vad skulle de svara om de fick inbjudan till måltiden i Guds Rike? Ja, tänker du – det kan väl inte vara så svårt, varför komma med undanflykter. Jo, om de svarade ja – så bejakade de också att Jesus var Messias/Guds son. Gud själv är värd för den himmelska festen. För många, ja nästan alla så gjorde de bedömningen att det var omöjligt att svara ja, därav undanflykterna. Att svara ja och följa Jesus innebar att bryta sig ur sitt trygga sammanhang. Att kanske tvingas lämna sin familj och ge upp den position man erövrat genom livet. När de etablerade svarat nej, ja då går inbjudan vidare… till de som i det samtida samhället var allra längst ner på samhällsstegen. Dem som Jesus inte bara talade om i liknelser, utan sökte upp och till och med åt tillsammans med.

Liknelsen och Jesu sätt att handla provocerade samhällets religiösa elit den gången, och var ett glädjebud för dem som levde på skuggsidan. Hur är det idag? Som biskop, eller för den delen präst eller diakon, finns det all anledning att låta sig utmanas av liknelsen. Tar vi som kyrka inbjudan på allvar, svarar vi ja med hela oss eller är vi bara lite lagom religiöst intresserade. Hör vi evangeliets utmanade röst om att spränga gränsen, gå vidare? – inbjudan gäller alla. Långt fler än vad lärjungarna i Palestina någonsin kunnat föreställa sig och på platser så avlägsna som Göteborg.

Om en stund är det dags för vigning. Och nu vänder jag mig till er diakon- och prästkandidater. Här och nu förväntas ni svara ja på Guds särskilda kallelse. Högt och tydligt på samma sätt som Ingela gjorde vid torsdagens domkapitel.

Om det tidigare funnits tankar om att jag kanske ska bli präst eller diakon, jag är intresserad, men har inte bestämt mig – så är den möjligheten alldeles strax förbi. Ni kommer dessutom avlägga livslånga löften. Är det verkligen nödvändigt, att svara ja, inte bara för idag och utan för all framtid? Vem kan lova så mycket? Säkert har de tankarna farit genom era huvuden mer än en gång. Och svaret vet ni – ni kan svara ja därför att Gud och kyrkan före er har sagt ja!

Här och nu avskiljs ni för särskilda uppgifter. För övrigt samma uppgift som tjänaren i liknelsen fick. Att bjuda in till fest i Guds rike, att måla bilder av detta Rike så att människor förstår vad det innebär, dela måltidsgemenskap, handla så att det blir synligt och inte minst ha blick för dem som inte tror sig passa in eller vara bjudna.

Och Guds rike, har till skillnad från andra riken, inga geografiska gränser. Med ökad nationalism och rädslor för det annorlunda har kyrkan ett allt mer angeläget budskap. Vi är en enda mänsklighet, var och en skapad till Guds avbild. Gud gör inte skillnad på svenskar eller romer, hög eller lågutbildade. Jesu budskap fortsätter att provocera men också att inspirera - att arbeta för att himmelriket ska ta plats mitt ibland oss.

Uppgiften är stor, och det blir inte alltid som man tänkt sig.

Om jag ska ge er ett enda råd på vägen, så är det detta – glöm aldrig bort att ni först och främst är kallade till fest i Guds rike. Låt ingen ta den glädjen ifrån er!