Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Göteborgs stift Besöksadress: Lilla Bommen 1, 41104 Göteborg Postadress: Box 11937, 40439 Göteborg Telefon:+46(31)7713000 E-post till Göteborgs stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Biskop Susanne vigde fem diakoner och fem präster 2019

Söndagens den 16 juni 2019 vigde biskop Susanne Rappmann fem diakoner och fem präster till tjänst i Svenska kyrkan. Direkt efter vigningen gick de ut i tjänst i församlingar i Göteborgs stift.

Den 16 juni, på Heliga Trefaldighets dag, fick Göteborgs stift fem nya diakoner och fem nya präster då biskop Susanne Rappmann vigde Maria Brandin, Karolina Gustavsson, Lina Hansson, Gunilla Knutsson till diakoner och Jane Lindberg samt Erik Alpner, Angelica Andersson, Katarina Johnsson, Tuija Nilsson och Sara Sacklén till präster för tjänst i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.

Torsdagen före vigningshelgen genomgick kandidaterna diakon- resp prästexamen inför det församlade domkapitlet i Göteborg. Det är var sista delen i utbildningen till diakon resp präst och därmed blev kandidaterna behöriga att vigas till sina ämbeten och träda i tjänst i Svenska kyrkan. 

– Dopets kallelse är stor! Därför kallar kyrkan några till särskilda uppdrag, till stöd för alla hennes medlemmar, sa biskop Susanne Rappmann i vigningstalet till de tio kandidaterna.

– Det är glädjande att ni lyssnat till Guds tilltal och nu står beredda att svara ja på kallelsen att bli präst respektive diakon. Notera att Jesus inte gör skillnad mellan de lärjungar som omedelbart hyllar honom och de som tvivlar. De tilltalas allesamman och får den kraft de behöver.

– Så är också ni kallade i alla era olikheter. Ni är efterlängtade och behövda i våra församlingar.

Vid vigningen i domkyrkan avlade diakon- och prästkandidaterna sina vigningslöften. Löftena handlar om att säga ja till att utöva ämbetet så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Prästerna lovar också att rent och klart förkunna Guds ord och rätt förvalta sakramenten (dopet och nattvarden) samt att följa kyrkans ordning och förverkliga kallelsen med Kristus som förebild. Diakonerna lovar att hjälpa dem som behöver det och stå på de förtrycktas sida att följa kyrkans ordning och föverkliga kallelsen med Kristus som förebild samt att leva som vittnen om Guds kärlek och försoningens hemlighet.

Diakonens uppgift i Svenska kyrkan är leva som Kristi tjänare och hjälpa människor att gestalta Guds kärlek. Diakonen ska försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen.

En präst skall i sitt uppdrag leva som Kristi tjänare, öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen. Med trohet och klokhet skall prästen ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så att Guds kärlek blir synlig i världen.

De nyvigda prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i särskilda introduktionsförsamlingar under sitt första år som präster. Därefter är de behöriga att söka tjänst i Svenska kyrkan. Diakonerna är i och med vigningen behöriga till diakontjänster i Svenska kyrkan.

De nyvigda diakonerna är

Maria Brandin, för tjänst i Torslanda-Björlanda församling
Karolina Gustavsson, för tjänst i Carl Johans pastorat
Lina Hansson, för tjänst i Romelanda pastorat
Gunilla Knutsson, för tjänst i Munkedals pastorat
Jane Lindberg, för tjänst i Skepplanda pastorat

De nyvigda prästerna är

Erik Alpner, för tjänst i Stenungssunds pastorat
Angelica Andersson, för tjänst i Öckerö församling
Katarina Johnsson, för tjänst i Lindberga församling
Tuija Nilsson, för tjänst i Tölö-Älvsåker pastorat
Sara Sacklén, för tjänst i Lundby församling

Så här presenterade kandidaterna sig inför vigningen
Diakoner

Maria Brandin bor i Kungälv och är diakonkandidat för tjänst i Torslanda-Björlanda församling.
Jag har jobbat med människor under större delen av mitt liv och har alltid älskat det! Att i kyrkan kunna möta andra med ytterligare en dimension om livet känns fantastiskt. Under mina år som elitidrottare blev det tydligt att livet har både fram och baksidor, nu hoppas jag kunna möta mina medmänniskor med den kärlek Gud ger.

Karolina Gustavsson bor i Göteborg och är diakonkandidat för tjänst i Carl Johans pastorat. 
Som diakon hoppas jag kunna skapa sammanhang och utrymmen där människor kan växa och upprättas. Jag har arbetat som diakoniassistent i drygt tre år och ser kyrkan som en viktig plats i vårt samhälle där hela livet kan få rum och där goda krafter kan få konkreta uttryck. Tidigare har jag arbetat som florist och har ett stort intresse för teologi, socialt arbete och all form av kultur och konst. 

Lina Hansson bor i Hisings Backa och är diakonkandidat för tjänst i Romelanda pastorat.
Familjekär ordmixtrare och hobbyfilosof med nära till skratt. Jag har haft förmånen att få finnas i sammanhang med mycket musik där var och en får möjlighet att utveckla sina egna intressen/talanger och tillsammans bli delar av melodier, rytmer och harmonier som kan trösta, glädja, lära, styrka och inspirera. På samma sätt tänker jag kring idealitet på alla dess vitt skilda områden – på ideellt engagemang som ett naturligt flöde av den kärlek och de olika gåvor Gud skapar i oss. Att leva inför Gud och till välsignelse för varandra och oss själva. Vilken glädje! Hur kan vi leva det med frimodighet och ödmjukhet och samtidigt inte bränna ut oss? Det är ett område jag vill utforska i min tjänst.

Gunilla Knutsson bor i Bro och är diakonkandidat för tjänst i Munkedals pastorat.
Jag heter Gunilla Knutsson och är 47 år gammal. Vi bor sedan 4 år tillbaka i Bro som tillhör Lysekils pastorat, tillsammans med min make Roger vi har 3 vuxna barn och 4 barnbarn. Jag har sedan 13 år tillbaka utbildat mig till diakon. I 19 år har jag arbetat i Munkedals pastorat och känner mig hemma där, min kallelse till att bli diakon kom för många år sedan då jag tydligt kände att jag är kallad att göra skillnad för människor som behöver min hjälp och mitt stöd, att få vara Guds verktyg är för mig en gåva. ”Herre visar mig sin väg och gör mig villig att vandra den” Att få vara medvandrare en tid i människors liv och tjäna Herren med glädje känns gott och meningsfullt.

Jane Lindberg bor i Älvängen och är diakonkandidat för tjänst i Skepplanda Pastorat.
Jag är sedan tidigare specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård, trivs i mötet med andra människor. I kyrkan har jag även möjlighet att öppna upp för existentiella frågor på ett annat sätt än jag kunnat inom vården och då möta ytterligare en sida av min medmänniska.

Präster

Erik Alpner bor i Kungälv och är prästkandidat för tjänst i Stenungssunds pastorat.
Jag vill bli präst för att jag vill hjälpa människor att se på vilka sätt Gud är relevant i deras liv. Jag brinner för församlingsarbete och jag tycker att det är viktigt att det är "vanliga människor" som bär församlingens liv minst lika mycket som prästen. Mina intressen är musik och teknik. 

Angelica Andersson bor på Hönö och är prästkandidat för tjänst i Öckerö församling.
Jag är naturvetare och pedagog i botten och har även ett stort intresse för musik och existentiella frågor. Jag är en nyfiken typ som på min studiemeritförteckning även har ämnen som maringeologi, etnologi, orgel och växtekologi. Jag stormtrivs ute i naturen och tycker om att studera och fotografera både växter och djur. Där får jag förundras över skapelsen, och den varma och välgörande upplevelsen av tacksamhet till Gud vill jag gärna dela med mig av. Jag går nu in på prästbanan enligt en kallelse som funnits länge i mitt liv, och för vilken tiden nu är inne! Jag brinner för arbetet med och bland människor och vill som präst vara en medvandrare, som uppmuntrar människor att våga bejaka sina existentiella behov, och gå enligt sin längtan. Pilgrimsvandring är en form som ligger mig varmt om hjärtat.
 
Katarina Johnsson bor i Stråvalla och är prästkandidat för tjänst i Lindberga församling.
Jag ser efter dessa år av vidare studier framemot att äntligen få komma ut i verkligheten igen och tjäna Gud, kyrka och mina medmänniskor. Det är för mig en gåva att jag kommer få vara med människor genom livets gång, i allt mellan glädje och sorg, tårar och skratt. Med mig har jag alla erfarenheter från arbetet som förskolelärare och att som ungdom ha fått finna min egen plats i kyrkans liv. Jag hoppas att jag kan gå vara med och forma framtidens kyrka, byggd på medkänsla, solidaritet och pedagogisk tydlighet.
 
Tuija Nilsson bor i Fjärås och är prästkandidat för tjänst i Tölö-Älvsåker pastorat.
Jag är i botten verkstadsmekaniker och jobbat på Volvo Torslanda som pressmekaniker i Pressverket i 32 år. Började på Volvo januari 1986. Parallet med mitt arbete på Volvo har jag varit aktiv i Svenska kyrkan både som ledare i barntimmar och ungdomsgrupper. Kallelsen och längtan till präst har långsamt vuxit fram under min aktiva tid i kyrkan. Därför har slutligen mitt intresse för människor och deras olika livsfrågor gjort att jag valt att lämna Volvo för att börja i Svenska kyrkans sfär. Här hoppas jag att jag skall kunna förmedla en viktigt vardagstro, som jag själv har, min tro på Gud. Och bli en medvandrare och hjälpare för de som låter mig vandra bredvid. I både glädje och sorg. Bli en medvandrare som Jesus lärt oss att vara. Hoppas att den erfarenhet som jag fått i mitt yrkesliv skall hjälpa mig att kunna lättare kunna förstå mångfalden hos andra medvandrare.
 
Sara Sacklén bor i Göteborg och är prästkandidat för tjänst i Lundby församling.
Jag är uppvuxen på Värmdö utanför Stockholm men valde att byta kust till Göteborg för ungefär 6 år sedan. Hisingen har sedan dess varit mitt hem och jag ser fram emot att komma ut i tjänst i Lundby församling! Jag vill som människa, kristen och präst räcka vidare den nåd som jag har fått ta emot. Jag hoppas att tillsammans med andra skapa trygga och öppna rum för samtal, gemenskap och växande i tro och liv - möjligheter att få tala sant om livet. Jag ser fram emot att möta människor i livets alla skeden men just nu framförallt barn och unga. 

BISKOP SUSANNE RAPPMANNS PREDIKAN OCH VIGNINGSTAL

(Matteus 28:16-20)

De senaste veckorna har studentflaken passerat mitt arbetsrum. Ljudnivån har gett mig en stunds rast, tid att titta ut och smittas av ungdomarnas glädje. Tid att fundera över den tiden i mitt eget liv, vägen mot vuxenvärlden. En av många tider då man tydligt står på tröskeln. Då när oron kryper i kroppen, när jag ängsligt ser mig över axeln och inser att jag vet vad jag har, men rätt lite vad jag får.

Där på tröskeln mot det okända står också de elva lärjungarna i dagens evangelietext. Kanske inte helt säkra på vad de varit med om, för de senaste månaderna har ju varit synnerligen omtumlande. Med allt ifrån jublande glädjescener då Jesus rider in i Jerusalem, till den skränande mobben som skriker korsfäst, en död Mästare och en tom grav.

I förvirringen söker de stöd hos varandra och letar sig tillbaka till platsen där allt en gång tog sin början, till Galileen – och där står han plötsligt igen. Eller? Några är övertygade, faller på knä och hyllar honom, andra tvivlar.

Oavsett hur lärjungarna beter sig eller känner, så står det att Jesus går fram och talar till dem. Exakt vad han sa kommer vi knappast åt (de välkända orden är med stor sannolikhet en dopformel som växt fram i församlingarna när kyrkan börjar få en mer fast kontur) men konsekvensen av hans tilltal känner vi och därmed kan vi nog också sluta oss till att innehållet inte ligger så långt ifrån de ord som vi känner som ”Missionsbefallningen”.

Så vad är det han säger och gör? Jo, Jesus ger dem ett uppdrag att gå vidare. Han ger dem modet att bryta upp, kliva över tröskeln och dela med sig av det som de hittills hört och sett. Så börjar de berätta, de ser tecken på Gudsriket, de samlas till gudstjänst och de börjar döpa! Och genom uppbrottet kommer de förvirrade lärjungarna att förstå att det som de upplevt tillsammans med Jesus har en fortsättning in i framtiden. De är inte övergivna, Gud fortsätter att handla – Gud har till och med makt att skapa liv ur det som är dött. 

Av oss som är samlade idag är det ett antal som står på tröskeln till något nytt. Några ska byta jobb, några är på väg att bli föräldrar, några går i pension och här i koret sitter präst- och diakonkandidater redo att avlägga livslånga löften för tjänst i vår kyrka.

Evangeliet idag berättar om en Gud som ger människor uppdrag och mod att ta nya steg i livet. Det gäller glädjerusiga studenter, förväntansfulla präst- och diakonkadidater liksom djupt oroliga och tvivlande människor.

På väg in i det nya, får vi likt lärjungarna lita till att det vi bär med oss är till nytta och tillräckligt för det som väntar runt hörnet. Lärjungarna i Galileen kunde naturligtvis inte i sin vildaste fantasi föreställa sig att det som de gjorde skulle innebära att vi sitter här i dag. Men om de inte vågat bryta upp och börjat dela sina erfarenheter hade det inte hänt.

Av det lär vi, att vi i uppbrottets tid, inte måste veta allt för att ta det första steget. Vi får lita till Guds närvaro och ledning och att saker kan klarna på vägen. Så har det varit i kyrkans historia och det känner vi också igen i våra egna liv.

Det är fint att vi fått lyssna till just denna evangelietext när vi nu snart går in i vigningsdelen på vår gudstjänst. Texten läses vid varje dop, och kyrkans vigning till särskilda uppdrag, är sprungen ur den kallelse som varje döpt fått i uppdrag att utföra.

Nämligen att förkunna evangelium! Vi ska ge människor mod och kraft att leva! Vi ska peka på den Gud som genom sin Son Jesus Kristus visat vägen genom död till liv. I ord och handling visa på vägen till upprättelse och befrielse.  

Dopets kallelse är stor! Därför kallar kyrkan några till särskilda uppdrag, till stöd för alla hennes medlemmar.

Det är glädjande att ni lyssnat till Guds tilltal och nu står beredda att svara ja på kallelsen att bli präst respektive diakon. Notera att Jesus inte gör skillnad mellan de lärjungar som omedelbart hyllar honom och de som tvivlar. De tilltalas allesamman och får den kraft de behöver.

Så är också ni kallade i alla era olikheter. Ni är efterlängtade och behövda i våra församlingar.

I kyrkan här idag finns ett antal personer som firar att de vigdes till präster för 20 år sedan. Likt lärjungarna i Galileen har ni funnit stöd hos varandra och återvänder nu till ett känt sammanhang för att dela liv och påminnas om det uppdrag ni står i. Också jag var här då, den gången som assistent! Tack för att ni delar vår gudstjänst och må Gud som kallat er ge er fortsatt kraft och glädje i tjänsten för Guds rike!