Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Göteborgs stift Besöksadress: Lilla Bommen 1, 41104 Göteborg Postadress: Box 11937, 40439 Göteborg Telefon:+46(31)7713000 E-post till Göteborgs stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Biskop Susanne välkomnade församlingspedagoger och kyrkomusiker 2019

Den 11 juni 2019 välkomnade biskop Susanne Rappmann två församlingspedagoger och tre kyrkomusiker som fått ut sin examen.

Tisdagen den 11 juni, i Göteborgs domkyrkan, välkomnades de kyrkomusiker och församlingspedagoger från Göteborgs stift som fått ut sin examen. Det skedde i en mässa som leddes av biskop Susanne Rappmann.

De som välkomndes var församlingspedagogerna Linus Andreasson och Karl-Oskar Löfgren samt kyrkomusikerna Karin Bengmark, Samuel Ekstener och Klara Laurell.

Biskop Susammes predikan och välkomsttal

(Apostlagärningarna 11:19-26)

Andens vind över världen, står det som rubrik på Annandag Pingst. Och i texterna följer vi kyrkans framväxt runt medelhavet. Som alltid är de i första hand vittnesbörd om segrarens historia men i dagens text får vi ändå inblick i en av de stora konflikterna i kyrkans barndom.

När det står: ”Några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus.”

Ja vad är det som händer, typiskt nog rätt långt borta från Jerusalem och de tongivande apostlarna? Jo plötsligt börjar några att predika också för andra än dem som besöker de lokala synagogorna, för andra än de med judisk härkomst. Var det verkligen det Jesus menade? Var budskapet om Guds rike menat för fler än judarna?  

Med ett tidsavstånd på 2000 år och placerade i en synnerligen väletablerad kyrka långt ifrån Israel och Palestina kan det vara svårt att förstå sprängkraften i det som händer i Antiochia och på ett par andra ställen runt medelhavet ett par decennier efter Jesu Uppståndelse. Själva det faktum att diskussionen bevarats i texterna visar på omfattningen av debatten – det var viktigt att kunna försvara varför församlingarna inkluderade hedningar och dessutom inte omskar dem.

För att lösa konflikten kallades till rådslag i Jerusalem men apostlarna skickade också ut personer de lita på för att få förstahandsinformation. Barnabas är en sådan och han åker till Antiochia. Och väl där lät han sig övertygas. Han såg Guds Nåd med egna ögon och han blev glad.

Vi vet utgången av denna debatt och kan konstatera att hade det inte varit för djärva cyprioter och personer som utmanat den gängse ordningen hade vi inte suttit här idag. Människor som drivits att finna nya sätt att nå nya grupper av människor med evangeliet om upprättelse, befrielse och försoning! Personer som satsat sig själva och sin tid för att dela det som de varit uppfyllda av.

Idag är det vi som bär stafettpinnen vidare, att dela tron till våra medmänniskor och de som följer efter. Av den korta missionstext vi fått del av idag läser jag ut två utmaningar:

– Den ena handlar om att våga tänka nytt: fundera över vilka gränser vi behöver spränga för att dela evangeliet med fler människor? Hur finner vi nya sätt, som fungerar på de platser som vi ska verka på?

– Den andra handlar om att våga stanna upp, stanna kvar och arbeta för fördjupning.

För Barnabas blir inte bara glad när han ser att de nya greppen i Antiochia fungerar och att människor kommer till tro. Han hämtar dessutom dit Saul/Paulus och tillsammans slår de sig ner på orten och stannar i ett helt år för att undervisa dem.

De två utmaningarna kan också beskrivas med orden förnyelse och kontinuitet – och det är kyrkans erfarenhet att båda behövs och behöver hållas ihop.

Det är fint att idag få leda en mässa där vi på ett särskilt sätt välkomnar nya församlingspedagoger och musiker och få sända er ut i tjänst. Det ger tillfälle att påminnas om den sändning som vi alla fick i dopet, att följa i Jesu fotspår, likaväl som Guds löfte att vara med oss alla dagar till tidens ände.

Genom utbildning har ni rustats på ett särskilt sätt för tjänst i kyrkan, och vi är tacksamma och glada att ni vill bidra med era kunskaper till Kristi Kropp.

Det är min bön att ni fyllda av Anden ska få mod att utmana invanda mönster och självklarheter så att fler nås av evangeliet.  Men också att ni får tid och ro att gräva på djupet så att Guds nåd kan bli synlig på de platser där ni verkar.