Göteborgs stift

Prata med oss

Kontakt

Göteborgs stift Besöksadress: Lilla Bommen 1, 41104 Göteborg Postadress: Box 11937, 40439 Göteborg Telefon: +46(31)7713000 E-post till Göteborgs stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Fyra vigdes till präster i biskop Pers sista vigning

Göteborgs stift har fått fyra nya präster i och med prästvigningen den 21 januari 2018. Därmed har biskop Per Eckerdal under sina år som biskop i Göteborgs stift vigt vigt 67 präster och 50 diakoner.


Söndagen den 21 januari fick Göteborgs stift 4 nya präster då biskop Per Eckerdal vigde Fredrik BorglinJoel GöransonMarkus Stenbeck och Anna Veres för tjänst i Svenska kyrkan. Vid vigningen medverkade bl a biskop Atle Sommerfeldt från vänstiftet Borg i Norge.

De nyvigda prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i särskilda introduktionsförsamlingar under sitt första år som präster. Därefter är de behöriga att söka tjänst i Svenska kyrkan.

Prästexamen och prästlöften
I veckan före prästvigningen genomgick kandidaterna prästexamen inför biskop och domkapitel. Det är den sista delen av den formella prästutbildningen som bland annat omfattar studier vid både universitet och Svenska kyrkans utbildningsinstitut, praktik och enskilda samtal mm.

Vid vigningen i domkyrkan avlade kandidaterna prästlöftena. De handlar om att säga ja till att utöva prästämbetet så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen, att rent och klart förkunna Guds ord och rätt förvalta sakramenten (dopet och nattvarden) samt att följa kyrkans ordning och förverkliga kallelsen med Kristus som förebild.

– När kyrkan nu i vigningen bekräftar era kallelser till präster är det inte bara fråga om ett jobb mellan 9-17, sa biskop Per i sitt vigningstal. Det är ett liv grundat i tro, en tro ni har till uppgift att vårda.  

Sista vigningen
För biskop Per Eckerdal är detta den sista vigningen i sin tjänst som biskop i Göteborgs stift. Sedan han vigdes till biskop 2011 har han varje år i regel haft två prästvigningar och en diakonvigning. Sammanlagt har han vigt 67 präster och 50 diakoner till tjänst i Svenska kyrkan.

– Glöm inte att er uppgift är att räcka vidare evangeliet till dem som känner sig stå utanför och att vara ödmjuka och djärva, avslutade biskop Per vigningstalet. 

Torgny Lindén
text och foto

De nyvigda prästerna är:

Fredrik Borglin, Göteborg, för tjänst i Löftadalens pastorat
Joel Göranson, Mölnlycke, för tjänst i Mölndals pastorat – Stensjöns församling
Markus Stenbeck, Falkenberg, för tjänst i Harplinge-Steninge pastorat
Anna Veres, Göteborg, för tjänst i Söndrum-Vapnö församling

Biskop Pers Eckerdals predikan och vigningstal 
3 söndagen e Trettondedagen 21 januari 2018 
”Tron är grunden för det vi hoppas på;
den ger oss visshet om det vi inte kan se.”
(Hebr. 11:1)

”Tro” står i fokus denna söndag. Tro inte som en rationell kategori utan en relationell. Tro, inte som något som baseras på beräkning utan en djup vänskap, en kärleksrelation. Nu är ju inte detta antingen eller. Också i våra allra närmaste relationer finns ju förnuft och omdöme med i bilden, men det är förtroende, samhörighet, kärlek och tillit som är avgörande. Tro är relationell och därför sjunger vi exempelvis ”Jesus är min vän den bäste”. Detta är den tro som är grunden för det vi hoppas på.

I evangelietexten är det officeren, en romersk hedning, som visar oss vad tro handlar om. Vi vet väldigt lite om denne officer som dyker upp här och det verkar som inte heller Jesus kände till honom, men romaren visste uppenbarligen en hel del om Jesus. Tillräckligt för att en tillit och ett förtroende hade vuxit fram. Hans tro på Jesus var grunden som fick honom att se något mer än många andra i Jesu ord och handlingar. Hans tro gav honom en visshet om det inte alla kunde se. ”Säg bara ett ord så blir pojken frisk.” Tron var grunden för att han, en hedning, vågade tilltala en judisk skriftlärd, något annars otänkbart.

Jesus blev förvånad, står det. Det är inte någon vanlighet att evangelierna noterar förvåning hos Jesus. ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.” Och officeren hade kunnat säga: Det är mötet med dig, Jesus från Nasaret, som fått mig att tro. Jesus skapar tro.

Den tro Jesus talar om och som officeren bar på handlar inte om ett religiöst fritidsintresse. När mötet med Jesus leder till tro är det fråga om en djup, existentiellt bärande övertygelse. Det sägs ju ibland att den som är nyförälskad ser hela tillvaron i ett skimmer. Tron på Jesus Kristus är en grund att stå på som ger hela tillvaron ett nytt ljus och sammanhang.

Evangelierna lyfter fram den romerske soldaten som ett föredöme. Därför vill jag för mig själv och för er notera fyra drag i hans profil. De är värda att reflektera vidare över när vi lämnar denna mässa.

I soldaten möter vi en person som står utanför gemenskapen, som är ödmjuk, djärv och drivs av kärlek.

Utanför gemenskapen: När vi känner oss inte passa in i någon slags normalkristen norm, låt inte det hindra dig från att närma dig Jesus. Officeren klarade det fast han var en främling, då kan också vi.

Ödmjuk: Fast romaren hade makt och var van vid att bli åtlydd var det inte så han mötte Jesus. Han kom som den enkla människa vi alla innerst inne är och med en öppenhet för Jesu godhet och förmåga. Jesus, hjälp oss ta in att hos dig får vi ”bara vara”.

Djärv: Han litade på Jesus och tog språnget. Här kunde han inte ta kontrollen utan lämnade över avgörandet till Jesus i sin bön ”Säg bara ett ord”. Det var modigt. Jesus, gör oss djärva i tillit att du bär.

Han drevs av kärlek: Förklaringen att officeren på så många sätt gick utanför sin egen bekvämlighetszon är kärlek. Det var hans kärlek till och omsorg om tjänaren som drev honom. Jesus, låt vår tro på dig forma oss så att vi ser dig i våra medmänniskor, så att vi älskar vår nästa.

Kära prästkandidater!
Några ord till er (även om övriga församlingen gärna får lyssna).

Trettondagstiden sätter Herrens härlighet i centrum, Herrens härlighet som julens änglar besjöng kommer oss enkla människor till mötes i Jesus Kristus som en av oss. Om detta säger Martin Luther i sin förklaring till tredje trosartikeln: ”Jag tror, att jag inte av eget förnuft eller egen kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom.” Inte av eget förnuft eftersom trons värld inte är ett resonemangsäktenskap utan en relation fylld av kärlek och tillit. Det som har skett i era liv är den helige Andes verk, för med Andens hjälp och de verktyg Anden har i kyrkans verkstad kan vi tro. Detta är liv, växt och mognad. Detta är vad ingen av er eller någon annan på egen hand kan åstadkomma utan som är en gåva. Mötet mellan er och Kristus skapar tro.

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” Därför måste ni vara rädda om den växt som är trons gåva i era liv. Värna den, vattna den, ge den ljus. För likaväl som allt liv så kan den tro Jesus skapar både växa och stärkas, men också vissna och torka bort. När kyrkan nu i vigningen bekräftar era kallelse till präster är det inte bara fråga om ett jobb mellan 9-17. Det är ett liv grundat i tro, en tro ni har till uppgift att vårda.  Var rädda om er inre människa och använd era liv för att ständigt mogna djupare i Andens liv. Då kan er kärlek växa ur tron och hoppet så att ni blir redskap i krukmakarens hand. Och glöm inte att er uppgift är att räcka vidare evangeliet till dem som känner sig stå utanför och att vara ödmjuka och djärva. 

Amen!

Så här berättade kandidaterna om sig själva inför prästvigningen:

Fredrik Borglin är 30 år och uppvuxen i Fjärås utanför Kungsbacka. Han har tidigare bland annat arbetat med ungdomar och som brevbärare. Fredrik är bl a intresserad av musik och litteratur samt att umgås med vänner.
– Jag vill bli präst eftersom jag längtar efter att få se människor möta Gud och förvandlas genom tron på honom. Som präst vill jag arbeta i en kyrka som ägnar sig helhjärtat åt att söka upp alla människor, tjäna människor och berätta för människor om vem Gud är och vad Gud kan göra.

Joel Göranson kommer från Göteborg och bodde under uppväxten på en liten ö i Göteborgs södra skärgård. Idag bor Joel i Mölnlycke tillsammans med fru och våra två barn. Tidigare har Joel hållit på mycket med musik, framför allt som sångare och låtskrivare i ett band men även som frilansande cellist.
– Som präst ser jag fram emot att på olika sätt få peka på Jesus och på den tröst, kärlek och befrielse som han kan åstadkomma i oss när vi sätter vår tro till honom.

Markus Stenbeck är ifrån Skåne och bor i Falkenberg med sin fru och två barn.
Markus har vid sidan av sina präststudier även varit diakoniassistent i Stafsinge församling och har ett stort intresse för människor. Att alla är lika värda och att livet är en gåva är självklarheter som inte kan sägas tillräckligt ofta, anser Markus.
Markus ser fram emot sitt pastorsadjunktsår i Harplinge och Steninge med stor tillförsikt. 
Just Harplinge och Steninge rymmer många av familjens favoritplatser. Platser där den öppna himmeln och den karga ljungstäppens krokiga tallar möts, där stenarnas olikheter påminner om att livet alltid är nära, säger han.
– Det skall bli härligt att möta människor där, fortsätter han eftertänksamt.

Anna Veres är född och uppvuxen i Göteborg.
–Jag konfirmerades i Tyska Christinae församling i Göteborg, och efter konfatiden var jag med och bildade en ungdomsgrupp där jag även medverkade som ung ledare.
– Längtan efter att studera teologi och få arbeta som präst växte under den här tiden, och jag började med studierna direkt efter studenten.
Anna är 25 år gammal och kommer att tjänstgöra i Söndrum-Vapnö församling i Halmstad.