Det vänder nu! Det blir ljusare igen!
Jag kan höra min mors röst när hon med längtan, tillit och trosvisshet uttryckte dessa ord. Som en sanning. Som en erfarenhet. Hon liksom präntade in orden i oss barn och jag minns hur jag tittade rakt ut i mörkret och lät orden planteras inom mig. Detta skedde varje år i mörkaste december när vintersolståndet inträffade.
Det är vid den tidpunkten vi befinner oss nu. I morgon händer det och vi får vara förvissade om att nu vänder det, där ute blir det ljusare igen.
Jag funderar på hur detta kan få vara en bärande metafor i våra liv, som hopp och som tröst när tillvaron är mörk och det är svårt att orka upprätthålla tron på att det skall bli ljusare igen. Det är då vi får vara varandras ljus, varandras hopp och påminna oss om att ljuset alltid vinner över mörkret. Den minsta lilla låga tvingar mörkret att ge vika.
Det kan vi erfara varje tidig morgon när morgonrodnaden väcker oss.
Tron är den fågel som känner ljuset och sjunger medan det ännu är mörkt. (Rabindranath Tagore)
Idag tänder vi det fjärde ljuset och ljuset lyser i mörkret.
Metha Lindberg Rosenlundh