Meny

Bibelstudium på nätet med Björn Bäckersten

Virusepidemin fortsätter att prägla våra liv. Också Kyrkans gemensamma liv präglas. Nästan inga grupper samlas - och de som kommer till gudstjänsten är få - om ens dörrarna hålls öppna... Många församlingar sänder sina gudstjänster via Internet (ofta på Facebook). Titta gärna och ta del i gemenskapen fastän du måste stanna hemma. Även dessa bibelstudier kommer att finnas tillgängliga över nätet. Inför 10 maj.

Under denna del av påsktiden kan vi särskilt notera 8 maj minnesdag för
matriarken Rakel (ca 1900-talet före Kristus, den tidiga bibliska historien är svår att tidsbestämma exakt) stammoder till Jakobs tolv söner, kusin till sin man, syster till Lea (som också var Jakobs hustru). Läs mer i 1 Mosebok 29-35. I häftet ”Våra helgon- och minnesdagar”, Lidingö 1990, tillkommen på anmodan av kyrkomötet, tas hon upp bland många intressanta förslag på firande för Svenska kyrkans vardagar. Och 14 maj firas S:t Mattias. Han utsågs som tillvald apostel efter Judas Iscariot (Apg 1:21-26). Tidigare har firningsdagen varit 24/2 - därav namnsdagen i vår civila almanacka.
(I den romersk-katolska delen av Kyrkan uppmärksammas 13/5 Mariauppenbarelsen i portugisiska Fatima, inte lika bekant i vår tradition).


5:e påsksöndagen, eller ”...söndagen i påsktiden”.
I samband med senaste evangelieboksreformen fick söndagen sitt nya ordningstal som namn. Knepigt i vår normala språklogik, men är ett adekvat sätt att markera att påsktiden inkluderar sina söndagar, inte räknar dom som något som kommer efter något annat.
Påskljuset brinner fortsatt. Gärna placerat i kyrkans centrumaxel, som ett stort ”utropstecken” mitt framme i koret. Alternativt placerat invid den plats där evangeliet läses. Och det får så brinna varje mässa.
Vi läser detta år 3:e årgångens texter.


Något om dagen texter.
Söndagarna i denna kyrkoårstid präglas av det undervisningstema som efter Påsk kretsar kring vårt fortsatta liv med den uppståndne Frälsaren; nu trons växt.


FÖRSTA LÄSNINGEN (GT-texten)
Jesaja 57:15-16
Profetbokens senare del är inriktad på uppmuntran och förväntan inför
befrielsen från babyloniska fångenskapen och återkomsten till Juda och
Jerusalem. Så kan vi läsa texten: Herren ger mod och kraft, han går inte
ständigt tillrätta med våra synder...
Och på detta sätt fungerar orden också för oss nu: vi väntar på vår befrielse (Rom 8:21 ff), och Herren påminner oss om att Han inte ständigt vredgas utan vill ge hopp, uthållighet och förväntan.
Redan här, i GT, anges det som Jesus utvecklar i liknelsen om ogräset bland vetet; Gud låter tiden gå i barmhärtighet mot oss, så att inte ”det goda” rycks bort tillsammans med ”det onda” (S:t Matteus 13:24 ff).
Säkert känner dessutom några igen orden hos Jesaja såsom de översattes i bibel 1917 och, i bearbetad form, återgavs i gudstjänstordningens öppningsord i ”högmässa utan nattvard” (som det hette före 1986): Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen. Han är ock när dem som hava en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön...
? Var hämtar vi tröst och uppmuntran (inte minst under epidemier och i
karantän...)?
? Hur kan vi våga ”gå fram till Guds nådetron” utan rädsla, men heller inte med självklar likgiltighet, och utan att ”ta förlåtelsen för given”?


PSALTARTEXTEN (mellan läsningarna)
Psaltaren i mässan (såsom den framträder efter liturgireformen vid 2:a Vatikankonciliet) sjungs efter den första läsningen. Det finns även tradition för andra psaltarpsalmer sjungna i mässa (t ex ingången, före
kommunionen, mm).
Växelsjunga, med responsorieomkväde, eller eventuellt växelläst framträder Psaltaren i sin mer ursprungliga funktion: gudsfolkets sånger.
Så används den ju även i Tidegärden, Kyrkans Dagliga Bön.


Psalt 98:1-8
”En ny sång” betyder både att vi får sjunga en sång vi aldrig hört, en sång för den ”nya tiden, gudsrikets tid” och att vi får sjunga ännu en såg (en sång till...) inför honom som är vår Herre och Gud.
Psalmen är både en sång om frälsningens jubel och hela skapelsens
tillbedjan (hav, berg och floder jublar med oss) till Skaparen.
Psalmen sjungs/läses även i tidegärdens Laudes (morgonbön) för onsdagen under v 3. Kyrkofadern Athanasios av Alexandria på 300-talet satte som rubrik till Psalm 98 kommentaren: ”Denna psalm syftar på Herrens första ankomst och hur alla folk kommer till tro på honom”.


? Kan vi finna vägar att göra psaltaren till bår bönbok?
? Vad är tidegärden?
? Hur kan vi se skapelsen jubelsång?


ANDRA LÄSNINGEN (Episteltexten)
Galaterbrevet 5:13-18
S:t Paulus skriver runt år 50 till församlingarna i den romerska provinsen
Galatien; den anatoliska högplatån i dagens centrala Turkiet.
Rundbrev är vad det låter som: en brevskrivelse som cirkulerar bland flera mottagare och läses vid gudstjänsterna, sammankomster och till
lärodokument, som en apostolisk hälsning och undervisning.
Galatien
I brevet undervisar aposteln om den felaktiga slutsatsen att man först måste vara en praktiserande jude som följer Mose lag för att kunna vara en kristen. 
Så är det inte. Den frihet vi fått genom Jesus Kristus innefattar också friheten grån att bli lagefterföljare i denna mening. Mose lag gäller det gamla förbundets frälsningsordning. Kristi lag (”älska varandra”, m fl anvisningar som Jesus ger i evangeliet) som visst inte är utan ordning eller förhållningsregler är däremot ingen frälsningsväg. Jesus, tron på honom och gemenskapen med honom är frälsningens väg i det nya förbundets gemenskap, Kyrkan. Kristi lag är riktningsgivande för livet som som följer på omvändelse och trosgemenskap. Och den kristna friheten är inte det samma som att ”inget spelar någon roll..., gör som du känner för...”, eller något liknande. Nej, det nya livet i Kristus styrs av Guds helige Ande, inte våra antaganden eller tillfälliga känslor.
Men in-korrekt undervisning i församlingarna hade fört fram denna tes:
laglydnad är vägen till Livet. Nej, säger brevtexten; Kristus är vägen till Livet. Och kring detta tema kretsar brevet i allmänhet och dagens text i synnerhet. Och till den apostoliska tillsynen (den episkopala visitationen) hör inte bara uppmuntran utan också att förmana och varna, trösta och lära.


? Vad hindrar vår frihet; vad binder oss idag?
? Hur motverkar vi felaktig lära och praxis i våra sammanhang?
? Sanning utan kärlek - kärlek utan sanning; hur hanterar vi detta?


EVANGELIET
Johannes 17:9-17
Texten är en del av det som kallas ”Jesu översteprästerliga förbön” eller Jesu avskedstal i Johannesevangeliets kap 14-17.
Mästaren undervisar lärjungarna och ber för dem (och oss).
Han skall lämna den synligt konkreta närvaron bland lärjungarna (och oss) men han lämnar den inte med ett tomrum efter sig; åt oss (liksom lärjungarna då) är överlämnat det Jesus benämner som Sanningens ord.
Satta att verka i världen, utan att för den skull bli en del av världens
resonemang, tankemodeller, populistiska hållning, eller vad vi nu kan
använda för ord att benämna det, är vi utrustade med Ande och Sanning. Detta är väsentligt. Båda dikena ligger där. Modellen är INTE att avskärma sig, fly världen eller inte ta del av den. Men INTE heller att anpassa oss, ta över tankesättet, söka allas gillande eller acceptans.
Sanningsbegreppet rörande Guds ord är inte att varje formulering eller
påstående skulle vara absolut och ofelbar (det finns saker vi måste undervisa om och avpassa i bibelordet). Men Ordet som sanning betyder att vi i Guds uppenbarade ord i Bibeln och i Jesus Kristus fått den sanning vi behöver för att kunna veta något om Gud, leva med honom i tro, forma vår liv i världen, och bli räddade.
Och han som ber för lärjungarna då, han ber för oss nu; sittande på Faderns högra sida i härligheten; han är med oss alla dagar.


? Samtala om skillnaden mellan att tron och bekännelsen anpassas eller avpassas till den tid där det vittnas om.
? Gud kallar oss till helighet (”...helga dem...”). Hur sker det?
? Vad är att ”bevaras i Ordet”, hur går det till rent praktiskt?