Prata med oss

Till innehållet

Gamla helgonfigurer i nya rum

Den lutherska reformationen hade en mer tillåtande syn på bildarvet från den katolska kyrkan än den reformerta. Helgonskulpturer och krucifix avlägsnades ofta men förstördes sällan. Den här toleranta synen har bidragit till att mycket av den medeltida bildskatten finns bevarad i Sverige.


fler altare i medeltida kyrkorum

I det medeltida kyrkorummet fanns, förutom högaltaret i öster, ofta ett eller flera altaren i långhuset. Altarnas antal varierade beroende på hur stort prästerskap som var knutet till kyrkan. Vid Lunds domkyrka fanns vid medeltidens utgång cirka 70 altaren. I en ordinär sockenkyrka fanns förutom högaltaret ett eller två altaren mot långhusets östvägg, så kallade sidoaltaren, det norra vanligen helgat till Maria, medan det södra var helgat till ytterligare något helgon.

Altarna kunde vara utrustade med träskulpturer, eller ha målningar i nära anslutning, som återgav det eller de helgon som altaret var invigt till.

helgonfigurer ska inte tillbedjas

Den reformation som skedde i Nordeuropa under 1500-talet präglades bland annat av olika sätt att se på bildarvet från den katolska kyrkan. I vissa länder, som Nederländerna, Schweiz och delar av Frankrike, ledde reformationen till regelrätta bildstormar.

Den lutherska reformationen hade en mer tillåtande syn på de gamla bilderna än den reformerta. Helgonskulpturer och krucifix, liksom andra föremål som anskaffats för den katolska liturgin, avlägsnades ofta men förstördes sällan. I vissa fall kunde de också behållas i kyrkorummet, men de skulle då förstås på ett nytt sätt. De förmedlade berättelser från Bibeln, men däremot skulle de inte tillbedjas, eller offras till.

helgonfigurernas betydelse

Trots den officiella hållningen fanns ändå i folklig religiositet vissa spår av en äldre syn på altarnas och bildernas betydelse. Ett exempel är ”kakaltarna” som fanns kvar långt efter reformationen, där barnaföderskor i samband med kyrktagningen kunde lägga en gåva i form av bröd eller ost.

Ett annat exempel är den så kallade ”Kornguden från Vånga”, en apostlagestalt från 1200-talet som sannolikt stått uppställd på ett sidoaltare i Norra Vånga kyrka i Västergötland. Enligt uppteckningar från 1800-talet bars helgonfiguren fortfarande vid vissa tillfällen ut från kyrkan och till socknens åkrar av allmogen, för att på detta sätt säkra en god skörd.

gamla helgonfigurer lever kvar

Den lutherska, toleranta synen på den katolska bildtraditionen har bidragit till att så mycket av den medeltida bildskatten bevarats i Sverige. Även i ett internationellt perspektiv finns ett ovanligt stort och varierat bestånd av medeltida träskulpturer kvar, dels i våra museer, men främst i kyrkorum som ännu idag är i bruk.

De medeltida träskulpturer som ställdes upp i tornkamrar eller på vindar, har vid senare restaureringar konserverats och åter ställts fram. De katolska träskulpturerna och reformationens kyrkorum lever i dag i fredlig samexistens. De medeltida träskulpturerna har visserligen fjärmats från sitt ursprungliga sammanhang, men minner om heliga gestalter och berättelser från Bibeln och markerar samhörighet med en äldre kristen bildtradition.