En predikan om påsken

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen."

Karin Boye

Evangelium betyder ”glatt budskap” och ett glatt budskap är det verkligen som kommer till oss på påskdagen.

Jesus lever. Han uppstod, precis som skrifterna lovade.  

Svårt att förstå

Johannestexten låter oss veta att Maria från Magdala går för att besöka Jesu grav. Hon vill gå dit för att smörja hans kropp och för att försöka att förstå vad det är som hänt. Hennes vän och mästare är död, varför? Det är nog svårt för henne att förstå. Döden har blivit ett faktum i hennes närhet, en realitet som hon säkerligen har svårt att ta in.

Jag tänker att Maria säkert var en kvinna som vem som helst av oss. En människa som drabbats av livet och döden. Någon nära har försvunnit och det är svårt att i kroppen och själen ta till sig sorgen.

 Graven är öppen

När hon kommer fram ser hon till sin förvåning att stenen till ingången är borta liksom kroppen. Hon drabbas av panik och instinktivt hämtar hon två av lärjungarna. Något hade hänt, något som hon inte kunnat förstå, något som kastar ikull henne och hennes liv ännu en gång. Räckte det inte med att Jesus var död? Räckte det inte med sorgen?

Petrus och en annan lärjunge, vem vet vi inte, kommer med henne till graven. Maria befinner sig i chock. Hon har ännu inte insett vad  som har hänt, hon förstår inte att det är något bra. För att Maria skall förstå måste Jesus visa sig för henne. Hon måste få se att han verkligen har uppstått som han antytt tidigare och vad skriften sagt.

Påsken är konkret

När jag läser denna text om Maria och de två lärjungarna tänker jag att dessa människor är ganska lika oss. Någon har svårt att ta in, någon gråter, någon behöver se, någon behöver förstå direkt. Vi människor är olika. Vi tänker olika och vi känner olika, och det vet Jesus. Kanske är det därför som påsken är så konkret. Så direkt. Budskapet visar sig på så många sätt att alla våra sinnen blir delaktiga.

Världen blir ljus

Påsken är en tid av liv, fest och glädje. Efter fastans långa mörka, svåra och kalla prövningstid som slutar i kaos, stor sorg och död på långfredagen, uppstår Jesus och världen blir åter vacker, skön och ljus. Eller med andra ord, efter den långa kalla, dystra och mörka vintern, knoppar åter träden och världen blir åter varm, vacker och ljus. Våren är här och den får stå där i blomning och predikar för oss om Guds och naturens storhet.

Ingen slump

Jag tror faktiskt inte att det är en slump att vi firar påsk just den här tiden på året. Den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen infaller påsken. Det är i alldeles lagom tid för smältvattnet att rinna undan, för att snön skall smälta och för att blommorna åter skall börja blomma.

Just i den här tiden, just när vi behöver värmen som mest, efter en lång och kall vinter. Vi finns här, i påsktid, med vetskapen om att Jesus har uppstått. Det nya livet har brutit in och livet har vunnit en seger över döden.

Det är ett faktum, det är en realitet, men det är inte så lätt att förstå, inte för alla. Alla människor lever inte i uppståndelsens ljus. Alla människor känner inte våren i sina själar. Eller som Karin Boye skriver:

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.”

En hemläxa

Därför skulle jag vilja skicka med er alla en hemläxa, eller en uppmaning. Gör något konkret för våren, för påsken, för er själva, för andra som inte känner påskens glädje och vårens värme. Som en liten påminnelse om att livet är så mycket större än vi kan ana och förstå, så skulle jag vilja att ni, om ni inte redan har de, ställer en bukett med vårblommor på köksbordet. Låt sedan den buketten stå där som en symbol, som en symbol för det framströmmande nya livet som påsken vittnar om och som en symbol för den tacksamhet som vi vill känna i vårens och påskens glädje och fest.

GLAD PÅSK !

Amen!

Josefin Rådbo
Präst i Gagnefs pastorat