Fresta församling

Prata med oss

Kontakt

Fresta församling Besöksadress: FRESTA KYRKVÄG 2, 19454 UPPLANDS-VÄSBY Telefon: +46(8)59410520 E-post till Fresta församling Webbplats

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Reflektion i samtiden

Här kommenterar kyrkoherde Håkan Simonsson företeelser, frågor och samtida diskurser.


Ska det vara så i Sverige år 2016?

Ibland använder vi uttrycket: ”det är ju år 2016 nu” och menar då att år 2016 borde vissa åsikter eller företeelser som jag inte tycker om inte få finnas kvar.
Årtalet blir ett sorts argument för att styrka vår egen moderna åsikt. Att vi ens diskuterar abortfrågan, det är ju år 2016 nu; underförstått att abort borde vara fritt och för alla utan förbehåll.
Bäst att tillägga att jag personligen inte är emot abort...

Årtalet är ett intressant argument i mina ögon. Det bygger på att tiden i sig gör att vissa saker förändras eller iallafall borde det. Samtidigt vet vi att vissa saker inte självklart förändras så mycket. Kain blev avundsjuk på sin bror Abel för länge sedan i Bibeln och så vitt jag vet blir vi fortfarande avundsjuka och vi blir kära samt gifter oss idag liksom även för 4000 år sedan. Ja visst, vigseln och lite annat på marginalen har förvisso ändrats men ändå...
Då vi sägs leva i psykologins tidevarv år 2016 är det kanske så att vi överför våra egna föreställningar av hur det borde vara på en verklighet som då ibland bjuder motstånd?

Hur som helst tycker jag att det är välgörande att lyssna till sakliga argument som är genomtänkta oavsett vilket år det råkar vara just nu. De sakliga argumenten är inte alltid lika slagkraftiga som årtalsargumenten men de ger en stadigare grund och ökad möjlighet att finna goda svar.

Så låt oss 2016 fira en riktigt god jul och förbereda oss på ett gott nytt år med ett gott och sakligt förhållande till livet och dess olika frågor.

 

Håkan Simonsson

Fresta församling

Kyrkoherde

Direkt: 08-594 105 21

Tidigare reflektioner.

Att säga ja är också samtidigt att säga nej

Att vilja något, att säga ja, är vanligtvis bra och det speglar dessutom en önskan de flesta av oss har djupast sett har som människor, att vara ja-sägare, vi vill göra andra glada och höra till.  I den viljan och det  ja:et finns en drivkraft som kan föra oss framåt mot nya mål.
Vi kan säga ja till ett nytt jobb, en ny relation eller till att vara med och på olika sätt förändra världen till det bättre. Vårt ja kan se väldigt olika ut men det bär en sorts positiv kraft som får oss att se möjligheter.

I snart f.d. President Obamas valslogan- Yes we can- finns lite av den tanken med. Att säga ja är bra liksom och vi mår bra av att säga ja. 

Det man inte alltid tänker på i all positiv anda är att ett ja till något också innebär ett nej till annat.
Vill vi säga ja till miljödiplomering säger vi nej till att köpa vissa produkter, vill vi säga ja till elbil säger vi samtidigt nej till billigare bilar, vill vi säga ja till att gå ner i vikt säger vi nej till godis.

Populistiska idéer som det finns en del av i vår tid vill få oss att tänka att vi kan säga bara ja till något, ett ja laddat med starka känslor som är en av populismens hörnstenar. Ett stort och känsloladdat ja till att minska invandringen eller att bara handla med egna landets produkter löser alla problem, typ, men det leder i mina ögon till en förenkling och förfelning.

Vad vi också säger nej till är en långt viktigare fråga än den plats den får i det politiska samtalet idag.

Så när vi följer den politiska debatten eller tar del av olika åsikter och idéer, så kan vårt analysredskap vara, vad säger man samtidigt nej till, inte för att vi ska vara negativa utan för att vi ska fatta smartare beslut.

Sedan kan det vara värt att påminna oss om att även ett till synes okomplicerat ja till olika saker, t.ex. att gå ner i vikt, är mycket jobbigare i verkligheten än i tanken.

Även ett ja i sig till olika saker ska ju genomföras för att bli av och det är förenat med visst mått av viljestyrka och uthållighet.

 

Mycket vill ha mer?

Som amatör i ämnet ekonomi har jag ibland tänkt att det är något jag inte förstår när jag följer ekonominyheterna. Att nationalekonomi inte följer riktigt samma logik som privatekonomi har jag fattat, likaså att en ekonomi som är global gör det svårare att jämföra med skolans undervisning i ekonomi som utgick från att några hamnade på en öde ö och började dela med sig.

Men att ett hus i Stockholmsområdet kostar 7-8 miljoner kronor har jag svårt att förstå även om räntan just nu är låg. Likaså har jag svårt att förstå att det ekonomiska systemet bygger på ständig tillväxt, att det hela tiden ska produceras mer varor och tjänster än tidigare.

På ett plan förstår jag förstås men hur det ska fungera på sikt förstår jag inte riktigt.

Nu hör det till saken att jag inte är emot ekonomisk tillväxt och globalisering, mycket av det välstånd det skapar är bra. Jag är inte heller emot att man lånar till en villa även om det är dyrt, för livet pågår trots allt nu och man vill ha det bra under tiden.

Men jag försöker ändå förstå. Är ständig tillväxt ens möjligt teoretiskt?

Utan att trassla in mig alltförmycket i ekonomi, är ju amatör, så borde väl idealet vara tillräckligt bra. När något är bra är vi nöjda helt enkelt.

Att ständig tillväxt på det privatekonomiska området i form av större hus, nyare bil och längre resor riskerar att göra oss missnöjda håller jag också för troligt.

Inser att i en mördande konkurrens som råder på den globala marknaden så skulle detta tänkande kunna riskera marknadsandelar men jag undrar ändå.

När Ericsson flyttar ut sin produktion från Sverige och skapar arbetslöshet- är det ett utslag av tänkandet kring ständig tillväxt? I så fall är jag ännu mer tveksam till hur hållbart det är.

Håkan

 

Exit
Att ens räkna upp alla omvälvande och dramatiska händelser som ägt rum senaste tiden runt om i vår värld, skulle fylla en hel text bara det. Trots att det är  händelser av olika slag och på olika platser som ägt rum tycker jag mig ändå se några gemensamma mönster uppenbara sig i de olika skeendena:

Egenintresset och egenvinningen har fått gått före samverkan.
I mina ögon beror det bl.a. på att vi så lätt glömmer bort varför samverkan var viktigt från början. När vi glömmer vårt varför går vi lätt vilse. Att samverkan dessutom är svårt och kompromissfyllt samt frustrerande gör det frestande att använda det i sig som ett argument- det är svårt alltså låter vi bli.

Att EU djupast sett var och väl är ett försök att bevara fred och välstånd för alla talades det inte så mycket om i Brexitkampanjen men desto mer om att man själv inte fick ut det man ville ha av EU. Även de britter som röstade för att stanna kvar i EU argumenterade ofta utifrån egenvinning, snarare än samverkan som vision. På motsvarande sätt behöver förstås EU som organisation ha den lyhördhet som bidrar till att skapa god samverkan.

När det gäller statskuppen i Turkiet så är det kanske svårare för en utomstående att bedöma vems fel det var att det blev som det blev men att egenintresset hos den styrande makten var en faktor går nog att anta. Inte för att det nödvändigtvis rättfärdigar en statskupp. Av uppföljningen i Turkiet just nu att döma verkar inte eftertanke kring samverkan direkt vara i fokus nu heller.

Att terrordådet i Nice och de olika terrordåden runt om i världen bidrar till att göra samverkan svårare är också självklart. Oavsett motiv så skapas polarisering av att en part ser sitt egenintresse framför det gemensammas bästa.

Ett annat mönster som uppenbaras i oroliga tider är längtan efter värderingar. Och då värderingar som skapar identitet och bekräftar värdet av det egna. Det är fullt logiskt i oroliga tider och värderingar vill ofta vara ett svar på vårt varför, ge oss mening och riktning, men blir lätt istället ett svar på vilka vi är i vår grupp i kontrast till andra.

I Sverige talar vi om svenskhet för första gången på länge utan att det blir direkt stämplat i debatten. Och att samtal om gemensamma värden inte stämplas är bra men då uppstår istället nya utmaningar. Att hitta gemensamma goda värderingar som är för ett gott samhälle, istället för mot de andra. Att kunna skilja goda värderingar som är viktiga att leva efter och bygga på, från värderingar som springer ur att legitimera pragmatiska lösningar som jag redan anser är bäst, blir då en utmaning. 

 Att införa språkkrav för nyanlända kan ses som rimligt för att ge en bättre möjlighet till arbete i Sverige men att bygga en värdering på det blir kontraproduktivt och leder lätt fel. Kanske behöver vi i Sverige också när vi nu ska börja prata om värderingar också träna på att skilja mellan det många brukar göra, t ex titta på Kalle Anka på julafton, från värderingar. Många av de värderingar som lever kvar i Sverige utan att vi tänker på det är kristna från början. Kristendomen har tolkats och tillämpats i Sverige länge och är i den meningen också svenska men fortfarande är kristna värderingar mer universella är provinsiella.

Längtan efter starka ledare och snabba svar
Är också ett mönster som brukar synas i tider av oro. Dessa ledare och svar tillgodoser vårt behov av att få våra känslor bekräftade eller uttryckta men förenklade lösningar brukar sällan eller aldrig fungera om problemet är komplext.
Blir vår längtan efter detta tillräckligt stark så kan absurda situationer uppstå;
I USA fanns en tid då radikala rörelser för afroamerikanska rättigheter började samarbeta med högerextrema grupper eftersom båda såg samma enkla svar som lösningen på samhällets problem. Om vi skyller på en grupp, hatar det s k etablissemanget och spelar på människor känslor, så kan vi nå framgång. När vi väl nått våra mål så får vi lösa våra åsiktsskillnader då, eftersom vi egentligen hatar varandra också. Liknande mönster går att urskilja idag. De högerextrema grupper som gillar Putin är ett exempel, Donald Trumps ledarskap ett annat.

Semester
I tider av oro är behovet av att stanna upp och reflektera desto större och viktigare. Ofta är våra tankar kring det värsta som kan hända, värre än verkligheten, och inför terrorhot är det bästa vi kan göra att inte dras med i rädslans karusell.

Att sitta still i båten är en underskattad strategi när det blåser hårt. Däremot både kan och bör vi vara med att bidra till en bättre värld där vi är. Att helt sätta sig på läktaren och peka finger blir ett svek och en ansvarslöshet. Det vi tänker, säger och gör spelar också roll. Att se värdet i samverkan, bidra till goda värderingar och ett gott handlande samt inte falla i populismens och det enbart känslostyrdas fälla, är en gemensam uppgift som vi t.o.m. kan utföra på semestern.

Nåd och frid i sommartid
Håkan

________________________________________________________________________

Hur känns det?
När mina föräldrar gick i skolan var ordning och uppförande ett ämne och betygen det centrala. Lärarens makt var stor och om du var duktig i skolan kunde du få studera vidare och bli något. Resultatet och prestationen var viktiga och flit en dygd. När du kom ut i yrkeslivet så var den intressanta frågan om du klarade av jobbet och du förväntades leverera resultat för att allt skulle vara frid och fröjd.
Kanske skulle man med dagens mått mätt säga att det var ett kravfyllt och resultatinriktat samhälle. På bondgården gällde det att plöja annars blev det ont om mat.

Idag ser det förstås annorlunda ut på många sätt och mycket är nog till det bättre men min undran är om vi förlorat ett viktigt perspektiv på tillvaron, att den flit som ledde till ett gott resultat glömts bort och istället bytts ut mot att vi idag värderar allt utifrån hur det känns. 
I skolan vittnar lärare om att elever ställer krav på att det ska vara kul i skolan och att det är det som läraren borde leverera. Kraven på elevernas eget flit och resultat verkar däremot ha minskat. Om det stämmer så har betydelsen av elevernas resultat i skolan nedtonats emedan kravet på att det ska vara kul uppvärderats.
Av det följer också att sättet, metoden, att undervisa blivit viktigare än innehållet i undervisningen och resultatet ska då istället utvärderas utifrån hur eleverna kände.
Detta skulle inte vara ett problem om skolans mål och uppgift bara definierades som en plats där elever ska ha en bra känsla men om skolans uppgift fortfarande är resultatinriktad uppstår ett problem. Läraren som strävar efter goda elevresultat på proven kommer att mötas av att eleverna utvärderar lärarens ansträngning utifrån hur kul lektionen var.

Min tes använder skolan som exempel men samma fenomen finns nog också på andra områden i så fall. Ett yrkesarbete går jag till om det är kul, ett engagemang för utsatta människor är jag beredd att ha så länge det känns givande för mig.
Givetvis är det bra att vi bär en god känsla i oss, självkänsla, för då kan vi också behandla andra bra men om vår egen känsla styr allt vi gör så riskerar vi att tappa sådant som är viktigt och rätt och som behövs men vi inte känner för.
Så kanske borde vi återupprätta fliten som dygd som utgår från att uppnå ett gott resultat inte bara för min egen skull. Känslorna är viktiga men står de allena kan de leda oss inte bara till goda resultat utan också från…

                                                                                                                 

Donald Trump och politiken
I demokratiska länder har politiken blivit det sätt vi valt att organisera våra samhällen på, människor med någorlunda lika åsikter sluter sig samman och vill bli valda för att genomföra sina åsikter. Att hitta ett bättre system är inte så enkelt men politiken kan ändå fungera mer eller mindre bra.

När man följer Donald Trumps framfart i det amerikanska presidentvalet framstår han som en person som säger det han tror gör honom populär hos tillräckligt många. Han har inga problem att byta åsikt om opinionen svänger. Att han dessutom smutskastar andra personer istället för åsikter följer väl ungefär samma linje - politik frikopplas från idéer man vill genomföra och blir istället ett spel om makt.

Trump är extrem men i politiken såsom den ser ut idag framstår populismen alltmer som ett nödvändigt inslag för att bli vald. Partier och enskilda kandidater gör undersökningar om vad folk tycker och sedan föreslår man att göra så. Eller så utser man en syndabock för allt som är fel och den enda lösningen man presenterar på det komplexa samhällsbygget blir att skicka ut syndabocken i öknen.

De traditionella idealen kring vilka partierna vuxit fram ur, som är för lösningar och inte mest mot problem, hamnar då i skymundan. Problemet blir då att man som väljare får svårt att veta vad man faktiskt röstar på för alternativ och politiken som ska vara ett fundament för ett land blir istället en ängslig kvartalsekonomi. Tuffa beslut som är nödvändiga skjuts upp och blir en del av en strategi istället för ett samhällsbygge.

Att verkligheten gör motstånd när man ska genomföra sina ideal man gått till val på är en annan sak, då finns idealen kvar men mandatet var för svagt. Tänk om en politisk företrädare efter en valförlust kunde säga: de ideal och metoder vi framfört för samhällsbygget framstod inte som  tillräckligt trovärdiga men det är ändå något vi fortsätter tro på och arbeta för. Om Donald Trump inte blir ny president i USA tror jag knappast hans tal efter förlusten kommer att handla om idealen han drivit i sin kampanj som inte föll i god jord hos väljarna. Snarare blir nog talet ytterligare ett utfall mot personen som vunnit. Om han vinner valet så hoppas jag att han bara spelat en populistisk roll i valkampanjen för att få makt och sedan visa sig vara en hygglig person med goda värderingar...

                                                                                                                   


Miljöpartiet och Mona Sahlin, att lära sig av sina misstag

Att miljöpartiet och Mona Sahlin hamnat i medias blickfång nyligen är väl ingen överdrift. Det har begåtts misstag och nu är tid för utvärdering av de val man gjort, val som på gott och ont är en del av att vara människa.

Tänkte dela några reflektioner kring den situation som miljöpartiets företrädare och Mona Sahlin ställts inför, situationer som vi alla stöter på även om de inte utspelas i offentlighetens ljus. För våra val blir granskade vare sig vi vill eller inte.
I takt med att antalet valmöjligheter blivit fler i vår tid och likaså granskningen av våra val, så blir också förmågan att välja viktigare. Det gäller inte minst personer i det offentliga livet.

Att då reflektera över hur vi väljer är en bra start. Låter vi känslorna styra eller är det kunskap och erfarenhet som ligger till grund, eller är det val baserat på att uppnå popularitet. Kanske är det en värdegrund som får styra valen och då utgöra balansbräda åt mer kortsiktiga känslomässiga val. Om valet kräver ett mått av mod så är det också ett gott tecken.

Grunden för våra val är en självreflektion som är värd att ägna en liten stund åt. Det kan hjälpa oss att inte välja alltför fel. Likaså insikten i att goda val oftast görs när vi mår bra och är i balans.

Nåväl, ibland väljer vi trots goda ansatser fel och hamnar i blåsväder, likt miljöpartiets företrädare och Mona Sahlin. Hur ska man då välja att hantera situationen, när kritiken är ett faktum?

Bröderna Heath som har forskat på ämnet att välja har kommit fram till att vi behöver metoder för att kunna välja smart. Den första metoden de lyfter fram och ser som viktigast är: utgå från att andra vill dig väl. Det är en metod som är extra viktig när vi hamnar under press. Då kan du oavsett känslor ändå lyssna på informationen från andra, även dina fiender, och använda den på ett sätt som gynnar dig själv. Då kan t.o.m. det som upplevs som förföljelse från media bli en tillgång, förutsatt att du är beredd att övervinna din egen flyktkänsla för stunden. Då kan reaktionen istället bli att jag lärt mig något nytt som gör mig bättre rustad att ta mig an framtiden. Men som sagt den ärligheten förutsätter att jag verkligen tränar mig i att utgå från att andra vill mig väl.

I mina ögon var dock inte bröderna Heath först med den här metoden.( Kan inte låta bli, jag är ju trots allt präst). Jesus sa ju: älska dina fiender. Det Jesus menar är i stort sett samma sak. Lås inte fast dig i försvarsställning och slå dövörat till även om du är i underläge utan se din frihet att välja men se till att först förstå även din fiende. Då kan du fatta klokare beslut.

Är nog inte så lätt när media knackar på dörren att utgå från att de vill mig väl men frågan är hur motsatsen påverkar våra val…Ska vi lära oss av våra misstag så är det nog ändå en metod att träna sig i.