Sametinget kräver att kvarlevorna återförs

Samerna var inte ensamma om att utsättas för gravplundringar, utan detta drabbade även andra grupper i samhället. I Norge och Finland plundrades samiska gravar lika hänsynslöst. Svenska forskare och missionärer samlade även in mänskliga kvarlevor i andra delar av världen.

Samlingar med samiska kvarlevor finns idag vid flera museer och institutioner i Sverige. År 2007 beslutade Sametinget att kräva en fullständig redovisning av statens samlingar med samiska mänskliga kvarlevor och hur insamlandet gått till historiskt. Sametinget kräver också en repatriering, dvs att de samiska kvarlevorna återförs till Sápmi och det samiska folket.

Kyrkan och återbegravningsfrågan

Svenska kyrkan har i sin tur – bland annat genom Samiska rådet i Svenska kyrkan - aktualiserat frågan om återbegravning av samiska mänskliga kvarlevor. I utredningen Samiska frågor i Svenska kyrkan från 2006 ses återbegravningsfrågan som en viktig punkt och som del av en försoningsprocess mellan kyrkan och det samiska folket.

Utredningen föreslår att mänskliga kvarlevor ”bör begravas i Svenska kyrkans ordning – eller annat samfunds - om de kan knytas till en bestämd person som tillhörde Svenska kyrkan”. Kvarlevor som inte kan knytas till enskilda personer bör begravas i en gemensam grav, med formen av ett minnesmärke som bekräftar det svenska majoritetssamhällets – och Svenska kyrkans – ursäkt till det samiska folket, skriver utredaren.

Staten och kyrkan måste be om ursäkt

Samer betonar att det är viktigt att både svenska staten och Svenska kyrkan ber det samiska folket om ursäkt för sin medverkan till att gravar grävts upp och kvarlevor spridits över världen med syfte att användas i rasbiologisk forskning.

 Artikeln är sammanställd av Roland Asplund