Det här var en tidsperiod då ett stort antal skelettdelar och kranier från gravplatser och kyrkogårdar - som bedömdes innehålla samiska gravar - insamlades i Sverige och i övriga delar av Sápmi.
Den kraniologiska forskningen fordrade samiska kranier som kunde mätas och undersökas. Skallmätningar skedde inte bara på levande människor utan även på de avlidnas kranier. Efterfrågan på kranier från forskare och institutioner runt om i världen var stor och handeln omfattande.
Präster bidrog till rasbiologisk forskning
.jpg?DoProcessing=&w=550)
Präster och andra företrädare för Svenska kyrkan var med i plundringar och utgrävningar och bidrog i insamlingen av samiska mänskliga kvarlevor för kraniologisk och rasbiologisk forskning.
Denna forskning har i sig bidragit till föreställningar om samerna som ett primitivt och lägre stående folk och möjliggjort diskriminering, marginalisering och förtryck av samer i Sverige.
Samiska gravar plundrades
Gravplundringarna ägde i flera fall rum i hemlighet under natten och med hjälp av mutor. Det fanns naturligtvis ett motstånd bland samer mot det som skedde, men som de ansvariga visade föga respekt för.
Det mest kända exemplet är Lars Levi Læstadius (1800–1861), kyrkoherde i Karesuando och Pajala församlingar och grundare av den læstadianska väckelserörelsen. Det finns flera exempel på hur han medverkade i plundringen av samiska gravar, exempelvis som guide och lokal expert i franska La Recherche-expeditionen till Nordkalotten och Spetsbergen (1838–1840). Læstadius skriver själv i en osignerad tidningsartikel om vad expeditionen fann: ---”kanske det bästa fynd de gjorde under hela resan, nemlingen 2 tunnsäckar fulla med Lappskallar och menniskoben”.