Prata med oss

Till innehållet

Föremål och traditioner som försvunnit

Med reformationen försvann flera traditioner och föremål från kyrkan. Till exempel upplöstes klosterväsendet av både politiska och religiösa orsaker. Flera dyrbara egendomar fråntogs kyrkan.


Klosterordnar och kloster

reformationen upplöser klosterväsendet

Klosterordnarnas betydelse i det medeltida samhället kan knappast överskattas. De tillhörde vitt grenade internationella nätverk och var viktiga både i religiöst och kulturellt hänseende. Med reformationen upplöstes klosterväsendet. Skeendet styrdes inte bara av religiösa utan i hög grad också av politiska orsaker.

Vid riksmötet i Västerås 1527 lät Gustav Vasa skaffa sig förfoganderätt över all kyrklig egendom. Klostren fick världsliga förvaltare, som drog in klostrens avkastning och egendomar till kronan (staten). Processen var dock inte omedelbar och upplösningen drog ut i åtskilliga decennier, troligen för att klostren hade ett visst stöd hos både aristokrati och allmoge.

De medeltida klosterkyrkorna rivs

Flertalet av de medeltida klosterkyrkorna övergavs eller revs. Förändringarna påverkade både land och stad. De äldsta klosterordnarna var etablerade på landsbygden på 1100-talet, genom donationer från samhällets jordägande elit. Den andra generationen kloster etablerades i städerna, med franciskaner- och dominikanerkloster som levde av allmosor.

Några klosterkyrkor kom att leva vidare som församlingskyrkor: Askeby, Bosjökloster, Nydala, Vadstena, Varnhem, Vreta, S:t Peter i Lund, S:t Petri i Ystad, Mariakyrkan i Sigtuna och Riddarholmskyrkan i Stockholm. Men flertalet kom att rivas eller användas som stenbrott till nya byggnader, inte minst till det stora antal slottsbyggnader som uppfördes eller ombyggdes under denna tid.

Kloster idag

Reformationen i Nordeuropa innebar generellt att kloster stängdes och egendom konfiskerades. Det finns emellertid också exempel på en försonligare inställning till klosterväsendet och att kloster omorganiserades till evangelisk-lutherska jungfrustift. I många hundra år har klosterliv varit förbjudet i Sverige. En förändring har dock kommit till stånd och 1990 gav Svenska kyrkans biskopar sitt stöd och sin välsignelse till klosterliv inom den evangelisk-lutherska kyrkan. Evangelisk-lutherska kloster finns idag, men fortfarande i förhållandevis blygsam skala.

Föremål som togs ur bruk och nedsmält kyrksilver

nedsmält kyrksilver

Vid Gustavs Vasas reduktion kom en betydande del av kyrkans egendom att dras in till kronan. Det rörde inte bara jordegendomar, utan också alla ”onödiga” föremål som kunde inbringa värde. I de räkenskaper som bevarats finns cirka 280 000 lod eller 17 500 lödiga mark silver upptagna, motsvarande cirka 3 700 kg, varav det mesta sannolikt handlat om nedsmälta kyrkliga inventarier.

Linköpingsskatten

En aning om de skatter som därigenom gått förlorade ger den samling som 1676 upphittades i en åker utanför Linköping, den så kallade Linköpingsskatten (nu på Historiska museet i Stockholm). Skatten består av kalk och paten samt fyra relikvarier i förgyllt silver. Det har förmodats att skatten grävts ner för att undgå upptäckt i samband med den indragning av kyrkans föremål som skedde under 1500-talet.

Monstransen - behållare för oblaten

Som vi sett fanns efter reformationen en stor öppenhet för att överta och fortsatt bruka föremål som anskaffats under medeltiden. Ett föremål som emellertid efter reformationen betraktades som överflödigt var den så kallade monstransen (behållare för hostian eller oblaten). Orsaken till att föremålet förlorade sin funktion, var den skiljaktiga synen på nattvarden och den invigda hostian eller nattvardsbrödet. Romersk-katolsk syn innebär att brödet och vinet upphör att vara bröd och vin vid invigningen och övergår till att vara Kristi kropp och blod.

Den lutherska synen innebär att nattvardsgåvorna är både Kristi kropp och blod, samtidigt som de fortfarande också är bröd och vin. Den på altaret placerade monstransen uppvisar den invigda hostian och är enligt romersk-katolsk syn en fokuseringspunkt för tillbedjan.

Att man avvisade användandet av monstransen i de reformerade kyrkorna hade flera skäl, och de var heller inte helt entydiga reformatorerna emellan. I praktiken kan vi dock se att hållningen fick ett entydigt genomslag i Sverige. Monstranserna föll ur bruk. Av ett inventarium som sannolikt var allmänt i kyrkorna under medeltiden återstår idag bara fragment. Det stora antal som gått förlorade kan sannolikt inräknas i summorna av nedsmält silver.