Ny kyrkoherde i pastoratet – Maria tar över efter Gerhard

Text och foto: Annelie Sylvan

Maria kommer närmast från en tjänst som kyrkoherde i Slaka-Nykils pastorat, där hon varit verksam i sex år. 

Folkungabygdens pastorat sökte redan i början på 2020 efter en ny kyrkoherde, då Fredrik Lennman lämnade sin tjänst för att gå i pension. Att tillsätta en efterträdare visade sig dra ut på tiden. Gerhard Paping, dåvarande församlingsherde i Ödeshög, axlade rollen och har haft tjänsten under drygt två år. Nu lämnar han över till Maria, för att själv bli pensionär. 

Berätta kort om din bakgrund, Maria!
– Jag är född och uppvuxen i Floby, utanför Falköping. Jag prästvigdes 1999 i Skara stift och har därefter haft flera olika tjänster inom Linköpings stift. Innan jag blev präst jobbade jag med allt möjligt, så som man gör när man är på väg i livet – inom vården, som säljare … Jag sålde bland annat brandskyddsmaterial.

Beskriv dig själv som person!
– Glad! Tänker ofta: nu kör vi! Mitt inre driv gillar inte stillestånd. Jag vill att det ska hända saker. Motgångar kan jag bli nedslagen av men jag gräver sällan ner mig. Jag släpper det snabbt och går vidare. Någon ältare är jag inte.

Vad har du för tankar inför ditt nya jobb?
– Tillsammans är ett nyckelord för mig. Jag ser fram emot att lära känna alla medarbetare och församlingarna, att vi fortsätter att bygga ett levande församlingsliv. Jag hoppas kunna bidra med mitt tillitsbaserade ledarskap, som inte fokuserar på mig utan på oss alla. Utveckling och utmaningar löser vi – tillsammans.

Vilka är dina styrkor?
– Jag är bra på att se möjligheter. Jag tänker framåt. En styrka är nog också att jag är bra på att lyfta andra, jag kan gå bredvid och bakom – men även först när det krävs.

Viktigaste egenskapen för en ­kyrkoherde?
– Det är att sätta riktningen, tillsammans med församlingarna och medarbetarna och se till att vi alla går i den riktningen. Här i pastoratet finns en alldeles färsk och väl manglad församlingsinstruktion, vilket är en tillgång. Den är ett styrdokument att falla tillbaka på och stämma av mot för att se att vi är på rätt väg.