För livets skull-stanna i vattnet

 En vuxen människa består till 60 % av vatten, ett nyfött barn av 80 %. Av jordens yta är 70 % vatten. Vatten är en nödvändighet för livet. Kanske är det inte så konstigt att det är just vatten vid använder vid dopet. För oss kristna är dopet i vatten börjat på ett nytt liv, ett liv med Gud och en gemenskap med alla döpta i alla tider. 

Dopet betyder gemenskap med Jesus. Våra liv knyts ihop med berättelsen om honom. Det betyder att allt vi går igenom i livet delar vi med Jesus. När vi döps tar han vår hand och överger oss inte, utan följer oss hela vägen. Han delar vår glädje och vår sorg, smärta och ensamhet.

Dopet är också vägen in i kyrkans gemenskap. Den världsvida kyrkan består idag av ungefär 2,3 miljarder människor. För mig känns det skönt att veta att världens största gemenskap startade med en korsfäst ledare och elva ganska misslyckade människor. Att tillhöra denna gemenskap hjälper mig att förstå att Gud kan göra något bra också genom mig de dagar jag misslyckas. 

Därför uppmanas vi att stanna i dopets vatten – det vill säga att tro på Gud och att lita på att det aldrig är kört. Dopets vatten ger liv och en nystart varje dag, i alla situationer. 

Kanske tänker du att dopet är en högtid i familjen. Det är sant. Finns det något finare än att få samla släkten och visa upp ett nyfött barn? Men dopet är också viktigt för hela församlingen eftersom den som döps blir medlem och en del av gemenskapen.  

Dopet kommer att vara ett övergripande tema för all församlingsverksamhet under åren 2022-2025.
Vi börjar med Dopet som Gemenskap – där fokus ligger på att stärka församlingsgemenskapen så att fler människor vill känna tillhörighet och delta i församlingens aktiviteter.
Kommande år berörs andra dimensioner av dopet: Gåva, Befrielse och Glädje. 

Men låt oss börja med Gemenskap. Jag presentera här fem förslag för att fördjupa gemenskapen i församlingen och vårt samhälle. Det är min fulla övertygelse att den gemenskap som Gud erbjuder i dopet kan förändra människor och samhällen. Förhoppningen är att dessa förslag ska läsas och samtalas om i församlingens verksamheter men också hemma vid köksborden och i fikarummen på arbetsplatser. Våga tala om livet och tron! Så stannar vi i vattnet för livets skull.

Sigge Andreas Widekärr. kyrkoherde 

Första förslaget: Upptäck gemenskapens källa i Gud

I kyrkan säger vi att Gud är treenig, vilket betyder att Gud i sig själv är en gemenskap. Precis som jag är pappa till mina barn och på samma gång son till mina föräldrar och make till min hustru (vilka är de grundläggande relationerna i mitt liv) är G U D Fader, Son och Ande. Gud är en i tre personligheter, som ger sig tillkänna som Skaparen, Försonaren och Livgivaren. 

När Gud presenterar sig i bibeln är det ofta som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Det uttrycker att Gud, som hade gemenskap med tidigare generationer, nu söker dig. Genom dopet bjuds du in till denna gemenskap och att leva i sitt dop betyder att vi blir ett med Gud. 

När vi upptäcker gemenskapens källa i Gud, eller stannar kvar i dopets vatten, kommer vi inte bara att sugas inåt utan också som ringar på vattnet sändas utåt igen. Gemenskapen med Gud får nämligen hela tiden konsekvenser utåt till de mellanmänskliga relationerna. 

Gudstjänsten är vårt bästa exempel på detta. Där riktar vi oss inåt mot Gud, i bön och lovsång, och sänds ut i världen där vi får vara Guds händer, armar och fötter. 

– Har du några förebilder från tidigare generationer när det handlar om att tro på Gud?

– Vilka relationer skulle du vilja fördjupa?

– Vad innebär det för dig att vara Guds händer, armar och fötter? 

Andra förslaget: Var uppmärksam på Kristi närvaro i våra liv

Vi säger ibland att vi får vårt namn när vi döps. Det är inte riktigt sant, men vid dopet nämns mitt namn tillsammans med Kristus. Mitt liv och min identitet knyts samman med Jesus och vi läser från bibeln om det löfte som är förknippat med dopet: ”Jag är med er alla dagar till livets slut”. 

 Jag vet att det är långt ifrån varje dag jag känner att Kristus är närvarande i mitt liv. Ja, ganska ofta upplever jag det tvärt om. När jag ber känns Gud långt borta och svaren dröjer. Men känslor är komplicerade saker, som inte alltid överensstämmer med verkligheten. När jag ser tillbaka på dessa tillfällen upptäcker jag att Kristus faktiskt varit med mig och burit mig. Genom dopet har vi ett löfte som vi alltid kan vila i – att vi aldrig är ensamma, inte ens i livets mörkaste timmar. 

I bibeln blir det tydligt att Jesus solidariserar sig med de minsta och mest utsatta i samhället. Ja, Jesus säger till och med att vi i dem möter honom själv. Kristus finns alltså närvarande där vi minst anar. 

– Vet du vilken dag du döptes? När var det?

– Vad betyder det för dig att Kristus är en del av ditt liv?

– När såg du senast Kristi blick i en annan människa?

Tredje förslaget: Välkomna våra gåvor och våra begränsningar

I dopet ger den heliga Anden dig gåvor i form av förmågor. Genom livet får du upptäcka och använda dem för att bidra till ett gott samhälle. En del får lyssnandet gåva, andra tröstandets eller vårdandets. En del finner det lätt att arbeta med sina händer, andra att formulera sig i ord. Allt sådant som bygger ett gott samhälle och gör världen till en bra plats är gåvor från Gud. Dessa måste få komma fram i församlingens gemenskap. Det finns många som bidrar med sin tid, sin kraft och sina förmågor. 

Samtidigt erfar alla ideella föreningar att människor sliter ut sig och ger för mycket av sig själv och tappar glädjen. I en församling måste vi därför också välkomna våra begränsningar. Det är ingen skam att inte orka, inte ha förmåga eller att inte vilja. Är inte den främsta orsaken till stress att vi känner oss otillräckliga? 

Genom att välkomna både våra gåvor och begränsningar är vi sanna mot oss själva. Gud begär inte det omöjliga av oss. 

– Vilka gåvor har du fått av den heliga Ande?

– Vad skulle du vilja bidra med i församlingsgemenskapen?

– Var drar du dina gränser?

Fjärde förslaget: Hitta en plats för vänskap i församlingen

Ibland kommer det personer till gudstjänsterna eller kyrkans verksamheter som jag aldrig träffat tidigare. Jag brukar presentera mig och frågar vilka de är. Det händer att svaret blir att personen är nyinflyttad och inte känner någon och därför tänkte att kyrkan kunde vara en plats för att finna nya vänner. Dessvärre är det få som kommer tillbaka. Det kan ha varit jag som skrämt bort dem eller så lyckas vi inte skapa en atmosfär som är så pass öppen och inbjudande att människor känner sig välkomna.

Jag drömmer om att människor ska hitta plats för vänskap i församlingen, att på frågan ”Hur träffades ni?” ska ni svara: ”Vi lärde känna varandra i församlingens kör” eller ”Vi träffades första gången vid ett kyrkkaffe”. Det är ingen dröm som mirakulöst bara går i uppfyllelse en dag. Det är något som alla tillsammans är med och möjliggör. Vänskapen är ömsesidig. Den kommer av att två personer tillsammans börjar utforska gemenskapens källa. För att vi ska våga ta stegen mot vänskap behöver atmosfären i församlingen och i verksamheterna vara mänskligt varm och öppen. 

Vi hittar en plats för vänskap genom att vara vänliga och inbjudande. Om detta handlar det femte och sista förslaget.

– När har du öppnat upp för att bli vän med någon?

– Finns det någonting i församlingen som behöver förändras för att möjliggöra vänskap?

– Vad vill du att andra ska tycka om hos dig?

Femte förslaget: Visa generös gästfrihet

Bibeln berättar om Abraham och Sara som fick besök av tre främlingar som visade sig vara Herren själv. Besökarna berättade att Abraham och Sara skulle välsignas med en son eftersom de öppnat sitt hem för främlingarna. 

Som kontrast till denna berättelse fortsätter historien med att Abraham följer med besökarna till den närliggande staden Sodom. Där vill man inte ta emot främlingarna som gäster. Detta leder till att staden senare jämnas med marken. Vi har ett uttryck som kommer från staden Sodom och som syftar på en avvikande sexualitet – sodomi. Men det var inte människornas avvikande sexualitet som blev deras fall utan deras främlingsfientlighet. Frågan till oss idag är om vi ska följa Abrahams och Saras exempel och välkomna främlingar eller Sodoms exempel att avvisa dem. Är inte de som avvisar främlingar vår tids sodomiter?

Detta är verkligen en utmaning. För oss alla. Varje dag. Särskilt i mötet med dem som inte liknar oss själva. De som är annorlunda. De vars språk eller livsstil jag inte förstår. Kanske är det en ängel jag avvisar när jag avvisar en syster eller bror som behöver min hjälp. Kanske är det Kristus själv som jag stänger dörren för.

I sitt avskedstal till lärjungarna, där han ger dem uppdraget att föra hans verk vidare, säger Jesus: ”Ni ska vara mina vittnen”. Det är ett tydligt budskap till oss att i ord och handling stå upp för kristna värden i en tid som för många upplevs som kaotisk. Vi kristna ska drivas av hopp och kärlek, inte av rädsla. Det lär oss Sara och Abraham. Främlingarna visade sig vara Herren som välsignade Sara och Abraham. Den välsignelsen får vi också del av när vi vågar visa generös gästfrihet.

– Hur skulle du vilja att de som inte känner dig ser dig? 

– Skulle du kalla dig själv gästfri?

– Vad behövs för att du ska våga öppna dig för någon annan?

Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

Vill du prata med någon om innehållet i detta brev, eller vill veta mer om församlingens verksamheter kan du ringa församlingsexpeditionen. Där får du hjälp att komma vidare. 

På församlingens hemsida och Facebooksida finns också information om verksamheter och aktiviteter som händer i församlingen. 

Färgelanda-Högsäters församling
Kyrkvägen 3
458 31 Färgelanda

Telefon: 0528-100 05
E-post: fargelanda.forsamling@svenskakyrkan.se
Hemsida: www.svenskakyrkan.se/fargelanda-hogsater
Facebook: @fargelandahogsaterforsamling

Kontakt till kyrkoherde Sigge AndreasWidekärr:
andreas.widekarr@svenskakyrkan.se
 0733-641117 

Ladda ned brevet här.