Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Begravning i Svenska kyrkan

När en nära anhörig dör ställs livet på sin spets. Chock, sorg och förtvivlan förlamar samtidigt som många frågor måste lösas med arrangemangen kring begravning och annat praktiskt. Svenska kyrkan i Falun kan genom många kunniga och erfarna medarbetare ge hjälp och stöd vid dödsfall, i planeringen och genomförandet av begravningsgudstjänsten och det fortsatta sorgearbetet. Här kan du läsa mer om begravning i Svenska kyrkan i Falun.

Huvudman för begravningsväsendet
Sedan den 1 januari år 2000 har Svenska kyrkan inte längre några formella band till staten. Men Svenska kyrkan sköter också i fortsättningen begravningsväsendet på statens uppdrag, och är därmed huvudman för begravningsverksamheten för alla medborgare, oavsett tro eller samfundstillhörighet.

Inför begravningen
Den avlidnes önskemål om sin begravning, skrivna eller oskrivna, ska man enligt lag ta hänsyn till så långt möjligt när det gäller frågor om kremering och gravsättning. Om det uppstår oenighet mellan anhöriga om hur man ska gå till väga har man laglig rätt att vända sig till församlingen för att få hjälp med medling. I den kyrkoordning som gäller för Svenska kyrkan sägs att när någon har avlidit bör man så långt det är möjligt följa hans eller hennes önskan om begravningens utformning.

Begravningsbyrån
Anhöriga har nästan alltid någon kontakt med en begravningsbyrå som hjälper till med att lösa praktiska frågor som t.ex. val av kista, urna och transporter. Anhöriga bestämmer själva i vilken utsträckning man vill ta begravningsbyråns tjänster i anspråk och byrån ska i sin tur meddela prisuppgifter och kostnadsförslag. Man bokar tid per telefon eller vid ett personligt besök.
Prästen och församlingen
Genom att kontakta församlingens expedition kan man komma i kontakt med en präst och också boka tid för begravningen. Det går även bra att framföra önskemål om en speciell präst, kanske någon man tidigare haft kontakt med. Begravningsbyråerna kan också hjälpa till med att boka tider. I Svenska kyrkan i Falun (Falu Kristine, Stora Kopparbergs, Aspeboda, Grycksbo, Hosjö och Vika församlingar) hålls begravningsgudstjänster på torsdagar och fredagar vid tiderna kl 10, 12 och 14.
Prästen tar i regel alltid kontakt med de närmast anhöriga. Ofta är det en fördel om man kan träffas personligen, men ibland gör de geografiska avstånden att kontakten får ske med hjälp av telefon. Anhöriga är naturligtvis välkomna att själva ta den första kontakten med prästen. Prästen har tystnadsplikt när det gäller enskild själavård, vilket betyder att han eller hon inte får tala med någon om det som har sagts i sådana samtal.
Anhöriga är också välkomna att ta kontakt med den musiker som ska spela vid begravningen och diskutera igenom musiken.
Var och hur?
En begravningsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning äger i regel rum i någon av kyrkorna eller i ett av de två kapellen på Skogskyrkogården
Jordbegravning eller kremering
Varje gravplats har ett gravbevis som visar gravens plats och hur många som vilar där. Har man redan en gravplats löser det ofta frågan om det ska vara kremering eller jordbegravning. Men om det inte finns någon gravplats och om den avlidne inte har uttalat sin personliga önskan är det de anhöriga som bestämmer. Beslutet bör ta hänsyn till både praktiska och emotionella omständigheter.
Val av gravplats
Hur stor ska graven vara, hur många ska kunna vila där? Är det aktuellt med minneslund? Om man ska välja en ny grav är det viktigt att ta tid på sig och fundera igenom sina önskemål. För många är graven en viktig plats att gå till. Om det finns önskemål om en ny gravplats bör man kontakta den aktuella församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen för närmare information. Det är också möjligt att få en gravplats i en annan församling än den man är skriven i, men däremot är det ingen rättighet att få det.
En gravplats upplåts vanligtvis på 25 år och den tiden kan förlängas hur många gånger som helst. Anhöriga ansvarar för gravens skötsel, men det går även att köpa tjänsten från kyrkogårdsförvaltningen. Minneslund är en skötselfri gravform.
 
Begravning i stillhet eller i kretsen av de närmaste
Ibland är situationen sådan att begravningen genomförs i stillhet med bara de allra närmaste närvarande. Det kan vara den avlidne som uttryckt en sådan önskan eller också motsvarar det de anhörigas behov.
Valet av kista
Vanligtvis är det begravningsbyrån som hjälper till med att välja en kista. Om det ska vara en jordbegravning är kistan oftast något kraftigare än vid eldbegängelse (kremering). Används bårtäcke syns inte kistan vid begravningen och då väljer man i de allra flesta fall en kista som inte är så kostsam. Kistans träslag och utförande påverkar priset.
Se den avlidne
När en människa har gått bort har anhöriga ofta ett önskemål att se den avlidne. Om den bortgångne finns på t. ex. ett sjukhus kan personalen tala om när det går att komma dit. Varje sjukhus har tillgång till både sjukhuskyrkans präster och personal, som församlingens präster och medarbetare, som kan delta vid detta tillfälle.
Utfärdsbön förekommer i direkt anknytning till dödsfallet och innebär att de närmast berörda samlas till en stilla stund i samma rum som den avlidne. Om det finns personal som har vårdat den bortgångne och har lärt känna honom eller henne förekommer det att de deltar vid detta tillfälle. Bisättning kallas det när närmast anhöriga samlas vid ett senare tillfälle för att se den avlidne och för att hålla en stilla stund. Vid utfärdsbön/bisättning deltar ofta en präst. Ibland kallas bisättningen för visning. När kistan är öppen kan anhöriga lägga ner minnen i kistan.
Anhöriga kan avtala med begravningsbyrån om den avlidne ska ha några särskilda kläder på sig när han eller hon vilar i kistan. Anhöriga kan också närvara när den avlidne görs i ordning och läggs i kistan.
Om man är osäker på om man vill se den avlidne kan det vara en hjälp att samtala med någon som har erfarenhet av en liknande situation. Är omständigheterna i situationen extra påfrestande och känslomässigt krävande är det särskilt angeläget att resonera om det. Allmänt kan man säga att det är en hjälp i sorgen att se den bortgångne och att det underlättar om det finns närstående som man kan samtala med.
Blomsterdekorationer
De närmast anhöriga bestämmer om och hur kistan ska smyckas. På senare tid har det blivit allt vanligare med ett s.k. bårtäcke som läggs över kistan, en vacker textilie som kan lånas av kykogårdsförvaltningen. Bårtäcket ersätter då blommor som kistdekoration. Blomsterbuketter och kransar arrangeras runt kistan så att det ska vara vackert. Ett alternativ till att sända blommor är att skicka en kondoleans genom att betala in ett belopp till någon hjälp- eller forskningsverksamhet. Anhöriga skriver ibland ut sådana önskemål i dödsannonsen.
Dödsannons
En dödsannons är ett sätt att tillkännage dödsfallet. Val av symbol och textformuleringar ger läsaren en bild av den bortgångne och av vad som har inträffat. Ibland kan utformandet av annonsen hjälpa anhöriga att sätta ord på sina upplevelser. I annonsen informeras också om när och var begravningen äger rum eller om den redan ägt rum. I annonsen kan man även framföra önskemål om gåvor till något särskilt ändamål. Annonsens storlek och valet av tidning påverkar kostnaden för den.
Musik och psalmer
Tillsammans med prästen väljs de psalmer som ska ingå i begravningen. Övrig musik och sång kan också diskuteras med prästen och med kyrkomusikern. Idag framförs ofta önskemål om alla sorters musik, ibland också inspelad musik. Präster och musiker diskuterar gärna alla förslag och är måna om att tillmötesgå de anhörigas önskan. Men det kan hända att man måste säga nej till ett önskemål: noter kanske inte går att få tag på, orgelns möjligheter kommer till korta för just det stycket eller att det avviker alltför mycket från gudstjänstens ordning och syfte. Även begravningsbyrån hjälper till med att föreslå övrig musik, och har också förslag på t.ex. sångsolister om önskemål om sådan finns.
I begravningsgudstjänsten ingår ackompanjemang till psalmerna samt in- och utgångsmusik. För extra sång och musik måste man i allmänhet betala.
Psalmer som väljs till en begravning är många gånger välkända och lätta att sjunga med i.
Följande psalmer används ofta:

249 - Blott en dag ett ögonblick i sänder
190 - Bred dina vida vingar
271 - Närmare Gud till dig
277 - Så tag nu mina händer
269 - Sorgen och glädjen
297 - Härlig är jorden
300 - O, hur saligt att få vandra
304 - Lär du mig skog att vissna glad

Följande psalmer är inte lika välkända:
285 - Det finns djup i Herrens godhet
311 - Jag skall gråtande
303 - Det finns en väg till himmelen
Psalmvalet kan också knyta an till tiden i kyrkoåret, t.ex. julpsalmer under julen, påskpsalmer i påsktid. Ett annat alternativ är att välja psalmer med anknytning till årstiden. Den barnpsalm som är mest sjungen i olika sammanhang och som passar både stora och små är psalm 248 - Tryggare kan ingen vara. Rubrikerna i psalmboksregistret kan vara till hjälp när man söker efter psalmer.
Begravningsgudstjänsten
I princip är alla gudstjänster i kyrkan öppna för dem som vill delta. Det gäller även begravningsgudstjänsten. Det finns dock en oskriven regel att de som deltar i en begravningsgudstjänst har anknytning till den som ska begravas.
Det är viktigt att varje moment i begravningsgudstjänsten får ta den tid det tar, så att anhöriga och alla närvarande orkar och hinner att delta känslomässigt.
Avskedet är ett moment som kan vara särskilt svårt. Anhöriga kan ibland stödja varandra genom att gå fram flera samtidigt. Tillsammans med prästen går det att diskutera igenom hur begravningsgudstjänsten ska utformas och komma fram till det som känns tryggt.
Begravningsgudstjänstens olika moment:
Klockringning
Ingångsmusik
Extra sång/musik om så önskas
Psalmsång
Griftetal
Bön
Överlåtelse. Alla står upp för att visa vördnad och uppmärksamhet när den avlidne i Guds barmhärtighet och frid överlämnas till gravens vila.
Bibelläsning
Psalm/musik om så önskas
Begravningsbön och Fader vår
Avslutning när avskedet är på kyrkogården och det är jordbegravning:
Välsignelsen
Psalm
Extra musik/sång om så önskas
Avslutningsmusik
Alla reser på sig när det är dags att bära ut kistan. Kistan bärs ut under orgelmusik och förs under klockringning till gravplatsen. De församlade går med ut och närmast anhöriga går närmast kistan.
Gravsättning. Kistan sänks i graven.
Avskedstagande äger rum vid graven. Deltagarna går fram till graven och lägger ner sina handbuketter. Tal kan hållas i samband med avskedet.
Slutbön. Prästen ber en kort bön vid graven. Psalmsång ingår ibland.
Anhöriga lämnar graven och de andra deltagarna följer dem.
Klockringning kan förekomma.
Avslutning när avskedet är i kyrkan eller kapellet. När det är eldbegängelsebegravning (kremering) eller gravsättning på annan ort används denna form:
Psalmsång
Avskedstagande. Närmast anhöriga går fram först och följs sedan av övriga deltagare. Handbuketterna läggs på kistan eller bredvid. Tal kan hållas vid avskedet.
Slutbön. Prästen går fram till kistan och ber en kort bön.
Välsignelsen
Extra sång och musik om så önskas
Utgångsmusik. Deltagarna går endera ut under musiken eller sitter kvar tills musiken har tystnat. Närmast anhöriga går först ut. Kistan lämnas kvar.
Klockringning
Förklaringar till de olika momenten
Klockringningen kallar samman alla som ska delta och talar om att nu ska begravningen börja.
Musik, sång och psalmer ger alla möjlighet att samla tankarna. Texterna uttrycker ofta människors erfarenheter från liknande situationer.
Griftetalet riktar sig till de anhöriga och tar upp frågor om livet, döden, sorgen och hoppet om evigt liv. Avsikten med talet är att hjälpa anhöriga i sorgen och knyter an till den situation anhöriga befinner sig i.
Mullpåkastning är en tradition som växte fram under medeltiden och ingår i överlåtelsen. Handlingen knyter an till 1 Mosebok kap. 3 vers 19 och är en symbol för att Gud är skaparen som ger evigt liv. Kroppen slutar en dag att fungera, men det i människan som är liv är evigt. Mullen formas endera som till ett kors eller läggs i en hög. Korset, som ju lätt uppfattas som ett dödstecken, är i kristen tro en symbol för att livet, kärleken och förlåtelsen är starkare än döden. Istället för mullpåkastningen kan prästen göra korstecknet över kistan.
Textläsning ur bibel och utvalda bibelord vill förmedla hopp och tröst. De väljs utifrån de omständigheter som råder.
Bön är samtal mellan Gud och människa. Vänder sig prästen mot altaret under bönen är det för att symboliskt visa att bönen riktar sig till Gud. Altaret är centrum i ett kyrkorum. Herrens bön (Fader vår eller Vår fader) är den bön Jesus lärde sina lärjungar och har sitt ursprung i Matteus evangelium kap. 6 vers 24-26. Välsignelsen kommer från 4 Mosebok kap. 6 vers 24-26.
Minnesstund
I anslutning till begravningsgudstjänsten kan anhöriga och vänner samlas till en minnesstund. Den kan hållas hemma i bostaden, i ett församlingshem eller i annan lokal. Det är ett tillfälle att minnas tillsammans och att samla sina intryck. Många gånger deltar prästen och då kan han eller hon framföra ett tack å de anhörigas vägnar till dem som har deltagit samt läsa minnesadresser och blomsterhyllningar.
Minnesstunden kan bli kostsam om det är många gäster. Då bör man känna sig fri att fundera igenom alternativen. Det viktigaste med en minnesstund är trots allt att få möjlighet att samtala och minnas tillsammans med vänner. Om anhöriga upplever att det är omöjligt att genomföra en minnesstund, så avstår man från det.
Att titta på blommor efter minnesstunden
Efter begravningsgudstjänsten läggs blommorna ut, utanför kyrkan eller kapellet, och det går bra att återkomma och titta på dem efter begravningen eller minnesstunden. Om det har varit en jordbegravning läggs blommorna vid graven.
Tacksägelse
Tacksägelsen är en offentlig kungörelse av dödsfallet och sker i gudstjänsten söndagen efter begravningen. Numera är det vanligaste att det får formen av att den avlidne innesluts i kyrkans förbön. Om man inte har andra önskemål hålls tacksägelsen i den avlidnes hemförsamling.
Gravsättning
En kista gravsätts i en jordgrav, med plats för en eller flera kistor.
Efter kremering, finns det följande möjligheter:
Urngrav för en eller flera urnor. En urna kan ofta få plats i en äldre familjegrav som är avsedd för kistor. Askgrav som är en grav för aska utan urna.
Minneslund som är en gemensam gravplats och där anhöriga inte får delta vid gravsättningen av askan.
Strö askan över vatten eller i naturmark får man göra efter tillstånd från länsstyrelsen.
Gravsättning av urna. Efter begravningsgudstjänsten förs kistan till kremering om det är en eldbegängelsebegravning. Gravsättning av urnan brukar kunna göras efter en eller ett par veckor. Vid detta tillfälle brukar de närmast anhöriga delta, men naturligtvis går det att bjuda in flera. Prästens närvaro kan upplevas som ett stöd i en situation som känns lite osäker och han eller hon är med vid detta tillfälle om de anhöriga vill det.
Sorgearbetet
Sorg rymmer många olika känslor. Det kan vara vrede som kan riktas både mot omgivningen och den som gått bort. Upplevelse av skuld, av att inte ha gjort tillräckligt för den anhörige, förekommer också ofta liksom känslor av tomhet och overklighet. Även om man som anhörig har haft tid att förbereda sig under en sjukdomstid upplevs det många gånger som om döden kommit alltför tidigt. Situationen kan också vara sådan att anhöriga upplever en lättnad och befrielse över att en svårt sjuk människa inte längre behöver lida. Det underlättar i sorgen om man tillåter sig att ”känna sina olika känslor” och många gånger hjälper det också att samtala om dem.
Förutom kroppsliga reaktioner och en mångfald av olika känslor innehåller sorgen också minnesbilder. Det är många gånger både glada och ledsamma minnesbilder från den tid man delat tillsammans med den som gått bort. Det är viktigt att ta sig tid att minnas, att titta på kort och att samtala om den som gått bort. Ofta behöver man samtala om samma sak många gånger för att kunna släppa tankarna. Det kan också vara en hjälp att skriva ner sina tankar, kanske att göra en egen minnesbok. Om minnena är smärtsamma kan man med tiden kanske komma dithän att det går att minnas utan att det gör ont.
Död och sorg ställer oss människor inför grundläggande frågor om livets mening, om Guds väsen, om livet efter döden. Det är ett grundläggande mänskligt behov att se sammanhang och mening. Många människor har haft upplevelser av helighet, ”något annorlunda”, men det har inte funnits tillfälle att sätta ord på frågor och tankar. Det har stor betydelse i sorg att få tolka och uttrycka det som vi inte riktigt förstår och att få fördjupa sina insikter om livets värden och hoppet.
I bön kan vi vända oss till Gud med alla frågor, tankar och känslor och be om mening och kraft när livet är tungt. Bön kan vara bara en suck, att tända ett ljus, att formulera egna ord, att låna andras ord, att vila i skönheten i musiken eller i naturen. I psalmboken, i Bibeln och i andaktsböcker kan vi hitta ord att bära med oss som tröst och hopp. I skönlitteraturens skildringar finns det också erfarenheter att ösa ur. Det är inte ovanligt att anhöriga besöker en gudstjänst för att särskilt få höra och se den präst som hade begravningen och kanske för att växla några ord om hur det går.
Sorgearbete i församlingen
I var och en av Faluns församlingar finns en eller flera präster som man kan vända sig till för samtal, det kan vara en krissituation eller ett mer vardagligt problem. Vad det än gäller går det alltid att prata med prästen om det. Prästen kan i sin tur ibland hänvisa vidare för att allt ska lösa sig på bästa sätt.
Många församlingar har en eller flera diakoner anställda. Diakoner kan vara samtalspartners, göra hembesök och medverkar också i församlingens vardagsverksamhet.
Ensamhet är för många den svåraste erfarenheten i samband med sorg. Församlingens olika verksamheter kan ofta hjälpa till att skingra ensamheten. Läs mer om diakonin i Svenska kyrkan i Falun här.
Allhelgonahelgen
Runt Allhelgonahelgen har det vuxit fram en tradition att besöka kyrkogårdarna och tända ljus. I kyrkorna firas en särskild gudstjänst denna helg till minne av de i församlingen som har gått bort under året, minnesgudstjänsten.
Att smycka graven
En grav eller minneslund är som en vallfartsplats, dit man kan gå med sina tankar och minnen. Att tända ljus, ordna med blommor och på olika vis smycka är konkreta handlingar som kan hjälpa oss att uttrycka det vi saknar ord för.

kontakta kyrkogårdsförvaltningen falun

Har du några funderingar kring din gravplats, kontakta kyrkogårdsexpeditionen tel. 023-70 21 00.
Telefontider: Måndag-fredag kl 9-12, 13-15

Expeditionens öppettider: Måndag-fredag kl 9-12, 13-16

Besöksadress: Kristinegården, Kristineg. 11 e-post

 

Personal

Karin Elofsson, kyrkogårdsföreståndare, tel. 023-70 21 01 e-post

Stefan Carlsson, förvaltningsassistent, tel. 023-70 21 23 e-post

Emma Mathiasson, kyrkogårdsexp., tel. 023-70 21 04 e-post

Mona Björkbom, kyrkogårdsexp., tel. 023-70 21 03 e-post

Dennis Jansson, förvaltningschef, tel. 023-70 20 05 e-post

Skogskapellet/krematoriet

Tel. 023-70 21 02, fax 023-106 09

Begravningsombud Falun

Länsstyrelsens begravningsombud

Kenneth Johansson

Tel. 072-560 87 73
E-post

Begravningsombud utses för att bevaka hur församlingarna tar tillvara de personers intressen som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.
Läs mer om begravningsombud Dalarna