Redan i Gamla testamentet i Bibeln beskriver sig Gud som en far för folket, och människorna kallade Gud för Far.

I Nya testamentet talar Jesus om Gud som sin far. Men Jesus beskriver också Gud som alla människors far. Och Jesus kallas specifikt för ”Guds son”.

Säkert ville både Jesus och Bibelns författare ge en bild av Gud som en far som älskade sina barn outsägligt mycket. Men också om en far som ville deras bästa, tillrättavisade och hjälpte dem att på rätt väg i livet. Kanske en fader för att pappan i de flesta familjer var den som fattade viktiga beslut över familjen?

Förutom att vara den goda pappan, var det också Gud – Fadern – som skapade världen och som fortsätter att skapa. En far för hela universum.

Fadern beskrivs i trosbekännelsen

Den apostoliska trosbekännelsen börjar med några ord om Fadern.

Vi tror på Gud, Fader allsmäktig

Här pratar vi om Guds allmakt – att Gud är den som håller i universum och i allt, det stora och det lilla, det yttre och det inre, det som ligger bakom oss och det som ligger framför oss.  Här nämns specifikt Gud som Fader, för det är en viktig bild för oss människor.

Himmelens och jordens skapare

Gud skapade allt det vi har omkring oss, jorden vi lever på och himlen ovanför oss. I psalm 27 i vår svenska psalmbok står: ”Du är större än mitt hjärta, du som allting kan och vet. Du som har i dina händer Vintergatans hemlighet.” Dessa ord talar om Guds storhet och skapelsens storhet.