Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Ett försök att visa gästfrihet

Att visa gästfrihet är inte alltid enkelt. När den privata sfären är svår att bryta igenom kan kyrkans rum utgöra en plats där man både vågar visa och vågar ta emot gästfrihet. Kristina Helgesson Kjellin, forskare i antropologi vid Svenska kyrkans forskningsenhet, skriver här om ett aktuellt forskningsprojekt.

En dag bestämde de sig för att laga en massa god mat och gå runt i trapphuset där de bor, ringa på hos grannarna och bjuda dem på mat. De (vi kan kalla dem för Sara och Ahmed) kom till Sverige från Syrien för ett par år sedan och nu när de hade fått uppehållstillstånd så var de redo att lära känna sina grannar.

Efter att maten var lagad gick de runt i trapphuset och ringde på hos grannarna. Grannarna öppnade dörrarna, stirrade på dem, tog emot tallriken med mat som sträcktes fram emot dem och stängde sedan dörren. Ingen bjöd in dem, vilket de hade hoppats och trott skulle hända.

inga tallrikar kvar

När Sara och Ahmed berättar det här så skrattar de så de gråter, liksom flera av deras vänner som också sitter med och lyssnar till berättelsen. Mitt i det sorgliga så ser de också det komiska; att de efter att ha ringt på hos grannarna inte längre hade några tallrikar att äta från!

Någon dag senare ringde det på dörren hos dem och en ung man, en av grannarna i trapphuset, stod där med tallriken där han hade lagt ett par kanelbullar. Det var hans sätt att säga tack till Sara och Ahmed, men alla som sitter runt bordet är överens om att svenskarna har en hel del att lära av dem gällande hur man umgås och uttrycker gästfrihet.

fältarbete i svenskkyrklig församling

Sara och Ahmed brukar komma till den svenskkyrkliga församling där de bor. Där deltar de bland annat i språkcaféer och i gudstjänsterna. Jag har under ett och ett halvt års tid gjort antropologiska fältarbeten i den församlingen, vilket har inneburit återkommande deltagande i olika typer av samlingar, samt formella och informella samtal med anställda, förtroendevalda och andra som är engagerade i församlingsarbetet.

Till församlingen kommer det många kristna från Mellanöstern, främst från Irak och Syrien, och inte minst är det dem som jag har samtalat med under mina fältarbeten. En del av dem har varit länge i Sverige, i över 10 år, andra är nyanlända.

TOTALT STÄNGT OCH TOTALT ÖPPET

Ett par av huvudfrågorna för forskningsprojektet har varit: Hur förstås gästfrihet av olika aktörer? Hur uttrycks gästfrihet på olika sätt i församlingen? Liksom Sara och Ahmed är det många som uttrycker att det är svårt att komma svenskarna nära. Flera av de som har varit i Sverige i mer än 10 år har aldrig varit hemma hos en svensk, eller har aldrig haft en svensk hemma hos sig.

Samtidigt som de upplever det nästan som totalt stängt i relation till svenskars privata sfär, så är Svenska kyrkan istället totalt öppen, dit är alla välkomna, och det upplever de också som lite märkligt. Att man kan komma till Svenska kyrkan även om man inte ens är kristen. Å ena sidan totalt stängt, å andra sidan totalt öppet. 

Vikten av att äta tillsammans

De som sitter runt bordet är överens om att de möten som möjliggörs i kyrkans rum är viktiga. Där möts etablerade svenskar och ”nysvenskar” i gudstjänsten och i andra samlingar och där är det någon som är intresserad när Sara och Ahmed och några av de andra irakierna och syrierna vill bjuda på mat. Gåvan tas emot och de får också något tillbaka och sakta men säkert växer relationer fram. Det som har hänt i den här församlingen är att den här gruppen kristna har fått ett utrymme att vara med och forma församlingslivet, bland annat genom bjudningar av mat som sker i samband med olika samlingar.

kvinnors matlagning betyder något

Med jämna mellanrum fylls kyrkans lokaler av ljuvliga dofter från falafel, dolmar och andra delikatesser. Det är, utan tvekan, ett vinnande koncept. Över en god tallrik mat sänks garden, samtal växer fram och människor lär känna varandra. Flera kvinnor från Irak och Syrien, som inte har någon annan sysselsättning, har här fått en viktig roll genom sitt matlagande. De betyder något och de får mycket uppskattning.

Gudstjänsterna tolkas också till arabiska och de har även getts utrymme att fira några av de ritualer som är viktiga för dem (kaldeiska och ortodoxa ritualer), vilket gör att de känner sig både välkomnade och accepterade.

Möjligheternas rum

Det som har hänt i den här församlingen är att det inte alltid är tydligt vem som är ”gäst” och vem som är ”värd”. Ibland är det någon av de etablerade svenskarna som bjuder in, men lika ofta är det någon av de med irakisk eller syrisk bakgrund som bjuder in till måltider och samlingar av olika slag. I det finns det stor potential. Och när gränsen till den privata sfären upplevs som svår att bryta igenom, så utgör kyrkans rum en plats där det finns möjlighet att pröva sig fram och våga närma sig varandra.

Kristina Helgesson Kjellin
antropolog och forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet