Hur långt bort vågar jag gå från det jag tycker är viktigast i livet. Just det handlar texten om den här veckan, texten om mannen och hans två söner som väljer olika sätt att leva.
Någon stannar hemma och vill inte förändra det som är, den andra skapar en helt annan erfarenhet av livet som finns där utanför det trygga och invanda.
Men vågar vi komma tillbaka till vårt viktigaste i livet när vi gjort något annat, när vi provat på det som inte är invant eller tryggt?
Jag vill att när vi möte Gud de där stunderna i kyrkan, i naturen, om vi vågar det, då ska Gud säga som fadern säger: Mitt barn du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Tilliten till Gud behöver vara där för att vi ska våga vara de vi är, utifrån det som kanske inte alla andra tänker är normativt. Du är den du är, men med ansvar för de konsekvenser det blir när du möte andra. Guds kärlek räcks åt dig, Gud möter dig med nåden när du möter andra med kärlek.
(Lukas 15:11-32)
Johan Hedlund
Kyrkoherde Eskilstuna Pastorat