Meny

Rapport från SKUT-dagen 2019

Torsdagen 31 oktober uppmärksammade församlingen Svenska Kyrkan i utlandet (SKUT). Vår präst Stefan Gaspar och SKUT-gruppen hade anordnat ett intressant program om SKUT, Act Svenska kyrkan och Focolarerörelsen som lockade både församlingsbor och medlemmar från andra församlingar.

Bild: Elinor Edvall

Svenska kyrkan i utlandet

Bakgrund

SKUT-dagen inleds av Johanna Holmlund Lautmann, verksamhetschef för Svenska kyrkan i utlandet. Hon talar om utlandskyrkans uppkomst och vad de gör idag. Svenska kyrkan i utlandet har alltid varit till för svenskar i utlandet och har ingenting med mission att göra. Utlandskyrkan har sina rötter i Sjömanskyrkan som hade sin storhetstid åren 1940-1980 då många svenskar befann sig ute på haven. När svenskarna började åka på charterresor 1950 började ideella krafter starta turistkyrkor på platser där många svenskar valde att semestra, och Svenska kyrkan i utlandet växte och blev allt större.

Svenska kyrkan i utlandet idag

– Utlandskyrkan är mobil. Vi går dit där människor är. Vi lånar en kyrka eller har vår gudstjänst på ett café eller en parkbänk, berättar Johanna Holmlund Lautmann.

Johanna skickar runt en påse med vackra trähjärtan av olivträ. Alla som vill får ta ett hjärta som är en symbol för utlandskyrkans värdegrund: Tro, öppenhet och hopp. Johanna berättar om en svensk som sitter i fängelse på Filippinerna och som får regelbundna besök av en av utlandskyrkans präster. En gång lyckades prästen lämna över ett trähjärta till fången som senare har berättat att han har sparat hjärtat och att det påminner honom om att han är älskad.
Utlandskyrkan gör besök på sjukhus, fängelser och hos privatpersoner. De har tre mobila präster som reser runt för att täcka upp de ställen som saknar en fast, svensk kyrka. De mobila prästerna täcker en världsdel var – Sydamerika, Asien och Afrika. De reser omkring och firar gudstjänster på platser där det finns många svenskar. Under tiden mellan prästbesöken är det lekmän på plats som ser till att man kan fira andakt tillsammans.

Många utlandskyrkor blir en samlingsplats för svenskar utomlands. Något som brukar locka är kyrkans julbasar där man kan hitta Kalles kaviar, knäckebröd och sill. Johanna beskriver att många som kommer till basarerna upptäcker att kyrkan är en trevlig plats att vara på. Det händer att besökarna själva börjar engagera sig i utlandskyrkan, och kanske hamnar i kyrkorådet till slut.

Act Svenska kyrkan

Bild: Elinor Edvall

Nästa talare är Nicklas Fahlgren, inspiratör på Act Svenska kyrkan. Han ger oss bakgrunden till Act. Det började med Svenska kyrkans mission (SKM) som bildades 1874. De missionerade samt byggde kyrkor, skolor och sjukhus utomlands. Lutherhjälpen startade 1947 för att arbeta med bistånd i det krigshärjade Europa. 2008 slogs SKM och Lutherhjälpen ihop och bildade Svenska kyrkans internationella arbete.
– Man ville lyfta fram att vi är en kyrka, till skillnad från andra hjälporganisationer, och det blev väldigt uppskattat, berättar Nicklas Fahlgren.
Nicklas förklarar också bakgrunden till vårens namnbyte. Med tiden visade det sig att namnet var för långt och var svårt att komma ihåg, och logotypen väckte för lite igenkänning och uppmärksamhet. Så i maj skrotades namnet ”Svenska kyrkans internationella arbete” till förmån för ”Act Svenska kyrkan”.

Act Svenska kyrkans uppdrag sammanfattas på detta sätt:
”För livets skull och tillsammans i den världsvida kyrkan sänder Gud oss att i tro och handling dela evangeliet, försvara människovärdet, värna skapelsen och leva i tron, hoppet och kärleken.
När det gäller människovärdet handlar det om att varje människa är skapad till Guds avbild och att människovärdet därför är okränkbart”.

Och visionen lyder som följer:
”Vår vision av liv i Guds rike, en helad skapelse och mänsklig samhörighet, rättvisa, frihet och fred”.

Focolarerörelsen

Dagens sista föreläsare är Peter Grimheden. Han är läkare och aktiv i Focolarerörelsen och flitig besökare i Enskede-Årsta församling. Focolarerörelsen är en internationell, ekumenisk rörelse som startades av en grupp flickor i norra Italien under andra världskriget. Under flyganfallen brukade de springa till skyddsrummen tillsammans. Där satt de och bad till Gud att de inte skulle träffas av bomberna, och så läste de Bibeln tillsammans. De funderade på hur de skulle kunna göra världen bättre och började arbeta för det. Snart märkte de att deras engagemang verkligen fick saker och ting att hända. Flickorna gjorde vad de kunde för att hjälpa fattiga och då började folk skänka dem saker som de kunde ge vidare. Flickorna hade läst i bibeln – be och ni ska få, och de upplevde att de fick bönesvar.
Namnet Focolarerörelsen kommer från det italienska ordet för eldstad. Det kom till eftersom man alltid träffades i hemmen. Efter kriget flyttade flera av flickorna till andra städer för att studera eller arbeta. På det viset spred sig rörelsen och fick fler anhängare.
Idag finns Focolarerörelsen i världens alla hörn. Det är ingen kyrka eller sekt, utan alla medlemmar är kvar i sin egen församling. En verksamhet som lyftes för att förklara vad Focolarerörelsen gör är deras sjukhus i Kamerun. Det kom till på 60-talet, då en av de många stammarna i Kamerun höll på att dö ut på grund av mässling, malaria och sömnsjuka. Stammen tillbad sina gudar, men då det inte hjälpte vände de sig till de kristna för att de också skulle be för dem. Detta fick Focolarerörelsen höra talas om och det ledde till att ungdomar i rörelsen samlade ihop pengar genom att tvätta bilar och anordna loppisar. Det möjliggjorde för en grupp Foccolare-läkare att resa dit och behandla de sjuka bygga upp sjukhuset. Peter Grimheden har själv arbetat där ett par år på sjukhuset. Rörelsen har även hjälpprojekt i Filippinerna, Brasilien och Kenya.

Ett annat engagemang som Focolarerörelsen har är att anordna ekumeniska möten för biskopar. Inte mindre än 37 sådana möten har det blivit hittills.

Focolarerörelsen finansieras genom sina medlemmar. De som har möjlighet att ge mer gör det, och det är också möjligt att få pengar från rörelsen i tider av arbetslöshet till exempel. Det är inte helt ovanligt att medlemmar i Focolarerörelsen lever i en kommunitet, det vill säga i kollektiv, för att på så sätt få mer pengar över till rörelsen.
Focolarerörelsen betonar enheten i mångfalden – vi bor alla på samma jord.

Text och foto:
Elinor Edvall

Bild: Elinor Edvall