Meny

Eva: legitimerad samtalsterapeut

I källaren i Årsta församlingshus finns sedan många år tillbaka en mottagning som erbjuder samtalsterapi till kraftigt reducerade priser. Eva Bergklo är samordnare och legitimerad psykoterapeut.

Eva Bergklo tar emot par och enskilda personer för samtal fyra dagar i veckan. På mottagningen jobbar också Cecilia, pensionär och volontär, samt Eric – en av församlingens präster. Större delen av samtalen tar hon dock själv. Det är en salig blandning av människor som vill ha terapi.
– Det finns inget krav på att vara medlem i Svenska kyrkan för att få komma hit, berättar Eva.

Vägen till att bli samtalsterapeut var lång och krokig

Eva har haft flera yrkeskarriärer i livet. Efter nästan 22 år i reklambranschen, som illustratör, grafisk designer och formgivare, gick företaget där hon var anställd i konkurs runt millennieskiftet. Många i reklambranschen förlorade jobbet just då.
– Jag satt på Arbetsförmedlingen och var helt förtvivlad. Jag var 44 år gammal och ensamstående med tre barn. Jag hade sökt 200-300 jobb och kommit på 2-3 intervjuer. Då träffade jag en yrkesvägledare som sa: ”Min man, som är i din ålder, har jobbat i samma bransch och han studerar till sjuksköterska nu”.
Eva kände att sjuksköterska skulle kunna vara ett yrke som passade henne.
– Det är ansvarsfyllt, någorlunda bra betalt, lätt att få jobb och inte ett för enkelt jobb, förklarar hon.
Första jobbet som sjuksköterska var inom hemsjukvården, där Eva vårdade cancerpatienter.
– Jag kände att det var bra att jag var lite äldre. Det behövdes i jobbet. Och det handlade inte bara om vård, utan vi hade så mycket samtal, berättar hon.
Eva upptäckte att hon tyckte om att prata med patienterna, och att hon dessutom var bra på det. Så efter ett år som sjuksköterska frågade hon sin chef om hon kunde få gå grundutbildningen i psykoterapi.
– Där hittade jag hem. Jag har alltid varit intresserad av psykoterapi, och det jag var bäst på som sjuksköterska var just att bemöta folk och tolka vilka problem jag hade framför mig, berättar Eva.
Ett år senare sökte hon in på den legitimerade utbildningen till familjeterapeut.

Varför Svenska kyrkan?

Eva Bergklo Bild: Elinor Edvall

Att Eva började jobba inom Svenska kyrkan var en slump. Hon letade efter någonstans att ha samtal under utbildningen och hamnade då i Årsta församlingshus som volontär. Lagom till examen skulle Evas företrädare sluta, och hon blev tillfrågad att ta över verksamheten.
Kyrkans värld var något helt nytt.
– Sedan jag började jobba här har jag fått en bredare syn på kyrkan och deras fantastiska verksamhet för barn, musik och andra verksamheter.
Samtidigt menar Eva att det inte är en nackdel i jobbet att komma från ett helt annat håll.
– Jag tror att det kan vara bra att jag har kommit in utan de glasögonen, jag kan ge andra perspektiv som är bra.

Tuffa tider i livet

Efter nästan åtta år på samtalsmottagningen har Eva identifierat olika åldrar i livet som kan vara lite extra tuffa och jobbiga, då många väljer att gå i terapi.
– Det handlar om åldrar där vi har mycket existentiella frågor, förtydligar Eva. I åldrarna 28-30, 42-45 och runt 58 år, då väcks mycket funderingar. Vid 28-30 år lämnar man sin unga vuxna tid för att gå in i en annan tid. Man kanske bildar familj. Eller så har man ingen relation, och alla andra har barn och familj, eller så kanske man tänker – har jag inte kommit längre…
Många som kommer hit för samtal är småbarnsföräldrar. Att få barn kan vara en påfrestning för relationen, konstaterar Eva.
– Intimiteten försvinner då man får barn och det ställer till problem. Man ser inte varandra lika mycket och det kan vara svårt att hantera.
Hon fortsätter:
– Vid 40-45 kanske man skaffar sig en ny utbildning, eller skiljer sig. Eller så är föräldrarna gamla och sjuka. Och runt 58 år börjar man känna av att man blivit äldre. Man kanske funderar över pensionen, eller är less på sin relation. Man kanske har förlorat sina föräldrar, och barnen kan få problem med sina familjer.

Till mottagningen kan man komma ensam eller tillsammans med sin partner

Eva tar emot många par som vill prata om sin relation. Men det första de får göra är att öva på att lyssna på varandra.
– Den ena får dela sin upplevelse av den andre och tvärtom.
Ett annat sätt att lära känna sig själv och sin partner bättre, berättar Eva, är att titta på sin egen och den andres anknytningsstil som bygger på hur relationerna till föräldrarna och andra nära släktingar har sett ut. En otrygg anknytningsstil kan skapa problem i pressade situationer. Med Evas hjälp kan paret få syn på mönster i hur de reagerar och agerar, vilket gör det lättare att göra annorlunda och få en bättre relation.

En ynnest

Eva ser det som en ynnest att få ta del av så många människors levnadsberättelser. Hon trivs med sitt arbete och gläds över att se terapin ge resultat.
– Många mår så himla bra av att gå i terapi ett tag, ler hon. Det är det mest givande med mitt jobb.

Text och bild: Elinor Edvall