Foto: Peter Johnsson

En hälsning från en körledare

Vid begravningar brukar Stefan Gaspar, en av församlingens präster, säga ungefär så här: ”När sorgen tynger hjärtat och orden inte räcker till, då kan sången och musiken ta vid”.
Det känns kanske bara som tomma ord, men likafullt är det sant. Det händer fortfarande att jag i gudstjänster förvillas av alla ord, men musiken finns där som ett vattenhål. Den värme, innerlighet och trosvisshet som präglar sången och
musiken är påtaglig och för mig som kyrkomusiker det som lättast ger mig kontakt med det gudomliga.

Av en god vän fick jag för några år sedan en bok med titeln ”Det är farligt att inte sjunga”. De hälsoeffekter som sången ger är oomtvistade, både fysiskt och psykiskt.

Hur sorligt är det då inte att musiken i mångt och mycket tystnat i denna märkliga tid? Många är de körsångare som uttryckt frustration över de inställda repetitionerna. Att i grupp sträva mot ett gemensamt mål, få fika och skratta tillsammans, sjunga ut glädje – men även ångest och ilska – och andas in vänskap och samhörighet. Det är en nåd, och som nu kunnat läka många själar.

Men musiken tystnar inte. Dess kraft är för stark. När vi spelar och sjunger på äldreboenden märker vi hur de gamla kanske tappat tal och minne, men när en gammal psalm tonar in ser vi hur deras läppar rör sig. Det får mig att tänka på varifrån min efterlängtade kör ARS LONGA fått sitt namn, den latinska aforismen ”Ars longa, vita brevis” – livet är kort, konsten är lång.

Förhoppningsvis kommer den dagen snart, då vi tillsammans kan förenas i psalm- eller körsång. Till dess, sjung där du är!

Hälsningar David Åberg, kyrkomusiker och körledare i församlingen