Foto: Ida Bjurström

Månadens profil - juni 2020

Stefan Neovius, vikarierande komminister i Enköpings församling."Att jobba med ungdomar är nästan livgivande!"

Ålder: 33 år
Utbildning/arbetsliv: - Sommarjobbat som fastighetsskötare och på Bahco avdelning yrkessaxar. Gick teknikprogrammet på gymnasiet och det var egentligen där jag insåg att jag skulle bli präst. Matteläraren sa att slump inte finns. Hur sannolikt är det då att saker hamnat där de gjort utan att någon yttre kraft samverkat? tänkte jag, och på den vägen är det. Då hade jag också varit konfaledare i två år, det fortsatte jag med till 2016. Till och med under år fyra som ledare då jag gjorde värnplikten i Livgardet 2007 som pansarbandvagnschef och avlösningsförare för högvakten på Stockholms- och Drottningsholms slott. Det finns en konfabild i ungdomsvåningen där jag står med permissionsuniform. Gick bibelskola på Johannelunds teologiska högskola 2008. År 2009 började jag på universitetet och 2010 blev jag antagen av domkapitlet och biskop Ragnar Persenius. Sen var det mycket som hände i livet och jag tog några sabbatsår och vikarierade på flera skolor i Enköping, men prästvigdes 2019 och gjorde pastorsadjunktåret i Kungsängen. Sedan 10 juni är jag anställd som komminister i Enköpings församling fram till augusti 2021.

Vad fick dig att söka jobbet här?
– Jag blev uppringd av Jimmy, som frågade om jag kunde vara intresserad och sen ringde Erik och frågade, och sen skickade jag in ansökan och nu är jag här.
Varför valde du att utbilda dig till präst? – Jag skulle egentligen bli civilingenjör, för att man tjänar bra med pengar. Sen fick jag en bild av hur jag satt i kontorslandskap och kände att det inte var jag och började då tänka, hur kan jag bäst hjälpa människor, men också hur kan mina gåvor komma till bäst nytta? Då kom svaret, präst, då var jag 16 år.
Vad har du upptäckt under ditt pastorsadjunktår? – Det jag gjorde och den jag är passar väldigt bra där jag var. Gudstjänstnärvaron ökade med 100% under mina gudstjänster från att jag började och till corona började. Jag fick kommentaren bland annat av en som sa att han kom till kyrkan för att jag stod i predikostolen och var rak och tydlig. Jag ser predikstolen mest som ett retoriskt redskap, men jag har också förståelse för den rörelse från 70-talet, som menade att man såg ner på församlingen, och som ligger kvar hos en del människor.
Min handledare sa, det du gör, gör du bra, det vi ska reflektera över det här året är varför du gör så? Och med det sättet att tänka lärde jag mig mycket om mig själv som präst.
Vad vill du åstadkomma? – Det är två saker som hör ihop. Den första är att öka förståelsen för kyrkan och visa att kyrkan inte är något farligt. Det andra är att det är så mycket krav som vi lägger på oss själva som skapar stress, men om folk upptäcker det första så kommer det andra, att vara i en oas mitt i livet – i kyrkan. Det lugn människor ofta känner i en kyrka vill jag att fler ska få känna.
Intryck hittills?(tre dagar) - Det är ju väldigt speciella tider. Både corona och semestertider. När man pluggar och kommer som prästpraktikant är ju den stora praktiken man gör på sommaren och lite så är det ju nu med. Så det är svårt att få några riktiga vardagsarbetsintryck. Men jag kan lokalerna, kyrkorna, kapellet och många anställda är kända för mig, eftersom jag varit ungdomsledare och konfirmand här. Många har frågat, är det inte konstigt att jobba på sin hemort? Inte alls, säger jag. Det är jättehärligt!
Är det här i Enköping du vill vara? – Det var mitt långsiktiga mål, som blev kortsiktigt resultat. Det är jätteskönt.
Vad har överraskat dig? – Den största överraskningen kanske var att när man kommer ut som pastorsadjunkt så ser den mottagande församlingen en som en resurs, en helt färdig produkt av många års övning. Medan man skickas ut från utbildningens sista dag med orden ”nu har du ett utbildningsår”. När jag började mitt år var jag helt ensam på min första begravning och jag var så spänd att jag fick feber. Begravningen gick bra och jag hade en diakon som jobbade i församlingen med som moraliskt stöd, familjen märkte inte att jag var nervös och det var det viktigaste i min värld. Men så är det ju ofta på sommaren att de ordinarie prästerna och kyrkoherdarna har semester. Men det gick i alla fall jättebra, för vissa kan det funka, andra inte.
Bra dag och dålig dag? – Jag har väldig sällan en dålig dag. Jag tror att mycket kommer från karaten. Där får jag konstant utlopp för min energi och det ger en bra påfyllning. Varje träningspass måste man vara i nuet. Är jag i stunden är jag generellt mer avslappnad än om jag är i en planerad föreställningsvärld. Jag försöker vara i stunden hela tiden.
Vad hade du gjort om inte präst? – Jag hade nog blivit yrkessoldat. Det är också att man måste vara i stunden hela tiden. Jag gillar den tydlighet och struktur som finns inom militären, man vet alltid vilken väg man ska gå. Den tydligheten upplever jag inte alltid i kyrkan.
Utmaning: - Ungdomsarbetet. När jag var ung kunde det vara 140 personer som kunde komma på en samling, men då var det mycket som en fritidsgård och många av deltagarna gick när man sa ”om fem minuter börjar andakten”. Jag tror ändå att man kan göra mer, och samtidigt försöka undvika fritidsgårdskonceptet och samtidigt hålla verksamheten kyrkligt orienterad. Nu vet jag att det ser annorlunda ut idag i Enköping än vad det gjorde då och jag skulle gärna vara med i det arbetet och fortsätta utveckla det.
Vad får du energi av? – Att jobba med ungdomar, det är nästan livgivande.