Så står vi här igen, på tröskeln till fastan. Mitt i ett liv som på många sätt känns som en fasta och längtan efter att den ska ta slut, men vi vet inte när det händer. Vi hoppas på framtiden, men vi vet inte. Var hittar vi då orken att gå in i den kristna fastan? Det kan kännas fruktansvärt meningslöst. Att avstå ytterligare något kan kännas övermänskligt.
Ett coronaperspektiv som har försvunnit bland egenansvar, vaccination, isolering, irritation, frustration över vad andra gör och inte gör, är tillsammans. Detta år och dessa uppoffringar vi gjort är något vi gjort tillsammans, av solidaritet till varandra. För att tillsammans nå ett mål. I den kristna fastan är detta ännu tydligare.
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas
(Ur Bibeln, Jesaja 58:6–8)
Fastan vi går in i behöver inte ses som ännu en uppoffring. Istället kan det vara en möjlighet att öva oss ännu mer i agape-kärlek; den kärlek som är den förutsättningslösa kärleken. Kärleken som är självutgivande och uttrycks i handling, helt utan förväntan av motprestation. Den som genomsyrar Jesu lära och hela nya testamentet. Det är inte en kärlek som handlar om vad vi känner utan om vad vi gör för våra medmänniskor.
Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.
(Ur Bibeln Johannesevangeliet 13:34-35
Fastan kanske känns både tung och jobbig, men den är nödvändig. Vi gör det i förutsättningslös agape-kärlek till varandra. Och när orken tar slut får vi hämta kraft i Herren.
Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.
(Ur Bibeln Efesierbrevet 6:10)
Vi gör detta, går igenom fastan, för att komma närmare Gud. För att bli mer lika Gud. För att förbereda oss inför påsken och för att bättre kunna förstå påskens under, vem Gud är och vad Gud gör för oss. Och påskens under är detta: att Jesus dött, för vår skull. Att han tagit på sig våra synder, för vår skull. Att han besegrade döden. För vår skull. För att vi ska kunna leva fria från synden med hopp om evigt liv.