Vid det samtal man har med prästen inför dopet brukar man tillsammans förbereda och planera dopgudstjänsten. En gudstjänst gör man tillsammans, alla kan bidra med något. Det kan till exempel vara att sjunga med i psalmer och be med i böner. Psalmerna har ofta valts av den som ska döpas eller barnets föräldrar.
Vid barndop är det vanligt att föräldrarna ber en tackbön för sitt barn. Namnet på den som ska döpas sägs flera gånger i gudstjänsten. Detta är viktigt eftersom det visar på att det är just denna, unika person som ska döpas. När ett barn döps ställer prästen frågan: Vilket namn har ni/du gett ert/era barn? Någon av föräldrarna svarar. Vid dop av en ungdom eller vuxen frågar prästen: Vilket är ditt namn? Den som ska döpas svarar.
Faddrar eller kyrkvärdar kan läsa bibeltexten om Jesus och barnen. Alla läser tillsammans kyrkans trosbekännelse. Den är en sammanfattning av vad kyrkan står för. Prästen ställer i samband med detta en fråga till den som ska döpas: Vill du döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap? Samma fråga kan ställas till föräldrar som vill döpa sitt barn: Vill ni att ert barn ska döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap? Den som ska döpas eller föräldrarna svarar då ja.
När vattnet ska hällas upp i dopfunten kan ett syskon, en fadder eller någon annan göra detta. Att någon släkting eller vän läser en dikt eller sjunger en sång är också vanligt.
När ett barn döps kallas gudstjänsten ”Dop av barn”. Vid dop av unga eller vuxna kallas den ”Dop av unga och vuxna”.
Själva ordningen är den samma, det som skiljer är hur böner formulerats och vilka bibeltexter man läser.