Dopfunten kan vara placerad på olika platser i kyrkan. Förr var det vanligt att den fanns alldeles innanför dörren. Detta för att markera att det kristna livet börjar med dopet. Idag är det vanligt att den är längst fram för att vi ska kunna se dopet från hela kyrkan. Dopfunten är oftast i sten, trä, silver, metall eller glas. Det finns också dopfuntar som är ett äkta snäckskal. Varje kyrkas dopfunt har en egen historia. Om den är gammal är det spännande att fundera över hur många människor som har döpts just här.
Vid dopfunten brukar det stå ett stort ljus.Ljuset är en symbol för Jesus som sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus. Detta kan man läsa i Bibeln i Johannesevangeliet kapitel 8 vers 12.
I många kyrkor finns det dopträd eller något annat där man hänger upp en symbol när någon döpts. Den som döpts bjuds en tid efter dopet in till en gudstjänst för att hämta sin symbol. När man besöker en kyrka blir dopträdet en påminnelse om mitt eget dop och att andra döpts till att vara en del av den kristna världsvida kyrkan.
Ofta hänger det en duva någonstans i rummet, ibland rakt över dopfunten. Då är det en symbol för den heliga Anden som kom över Jesus när han döptes.
Gången från dörren och fram till altaret kan ses som livets väg. Den berättar för oss att kyrkan är en plats dit vi får komma i livets alla skeden. Vi vandrar där tillsammans med andra människor och Gud vandrar alltid tillsammans med oss.
Altaret står oftast längst fram i kyrkan. Detta är bordet där man delar en måltid, nattvarden, som består av bröd och vin. På altaret finns, liksom på alla festbord, en duk, ljus och blommor. Det berättar om festen som vi är inbjudna till. Denna gemenskap bjuds man in till genom att bli döpt.
Ovanför altaret finns ofta en tavla som föreställer en eller flera berättelser ur bibeln.
Ibland hänger det ett krucifix, det är en snidad eller målad bild av Jesus som korsfäst. Den vill berätta för oss att vi inte är ensamma när vi mår dåligt, plågas eller lider utan att Jesus har delat det svåraste som finns: att plågas till döds
Framför altaret finns ofta en ring där man sitter på knä vid nattvard och vigsel. Vi säger altarring, men alla kan se att det är en halvcirkel. Tanken är att den halvan av cirkeln som inte syns, finns i himlen där de som levt före oss firar gudstjänst tillsammans med oss.
I en ljusbärare kan du tända ett ljus, tänka och be för någon eller något som är viktigt för dig. Det är vanligt att människor går till kyrkan när det inte är gudstjänst just för att stanna upp, be och tända ett ljus.
Det finns ofta vävda bonader i kyrkan med olika symboler. En vanlig är A o Ω. Det är som om det stod A och Ö, som ju är början och slutet av vårt alfabet. A o Ω är den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet och syftar på Jesus som är både början och slutet.
I många kyrkor som ligger vid kusten hänger modeller av skepp, votivskepp. En symbolik med dessa är att varje kristen människa och hela församlingen är skepp som kastas hit och dit under vårt liv på jorden. Samtidigt kan vi alltid vara trygga eftersom Jesus sitter vid rodret.