Dopsajten

Prata med oss

Kontakt

Dopsajten

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Bilder och symboler i kyrkan


Dopfunten kan vara placerad på olika platser i kyrkan. Förr var det vanligt att den fanns alldeles innanför dörren. Detta för att markera att det kristna livet börjar med dopet. Idag är det vanligt att den är längst fram för att vi ska kunna se dopet från hela kyrkan. Dopfunten är oftast i sten, trä, silver, metall eller glas. Det finns också dopfuntar som är ett äkta snäckskal. Varje kyrkas dopfunt har en egen historia. Om den är gammal är det spännande att fundera över hur många människor som har döpts just här.

Vid dopfunten brukar det stå ett stort ljus.Ljuset är en symbol för Jesus som sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus. Detta kan man läsa i Bibeln i Johannesevangeliet kapitel 8 vers 12.

I många kyrkor finns det dopträd eller något annat där man hänger upp en symbol när någon döpts. Den som döpts bjuds en tid efter dopet in till en gudstjänst för att hämta sin symbol. När man besöker en kyrka blir dopträdet en påminnelse om mitt eget dop och att andra döpts till att vara en del av den kristna världsvida kyrkan.

Ofta hänger det en duva någonstans i rummet, ibland rakt över dopfunten. Då är det en symbol för den heliga Anden som kom över Jesus när han döptes.

Gången från dörren och fram till altaret kan ses som livets väg. Den berättar för oss att kyrkan är en plats dit vi får komma i livets alla skeden. Vi vandrar där tillsammans med andra människor och Gud vandrar alltid tillsammans med oss.

Altaret står oftast längst fram i kyrkan. Detta är bordet där man delar en måltid, nattvarden, som består av bröd och vin. På altaret finns, liksom på alla festbord, en duk, ljus och blommor. Det berättar om festen som vi är inbjudna till. Denna gemenskap bjuds man in till genom att bli döpt.

Ovanför altaret finns ofta en tavla som föreställer en eller flera berättelser ur bibeln.

Ibland hänger det ett krucifix, det är en snidad eller målad bild av Jesus som korsfäst. Den vill berätta för oss att vi inte är ensamma när vi mår dåligt, plågas eller lider utan att Jesus har delat det svåraste som finns: att plågas till döds

Framför altaret finns ofta en ring där man sitter på knä vid nattvard och vigsel. Vi säger altarring, men alla kan se att det är en halvcirkel. Tanken är att den halvan av cirkeln som inte syns, finns i himlen där de som levt före oss firar gudstjänst tillsammans med oss.

I en ljusbärare kan du tända ett ljus, tänka och be för någon eller något som är viktigt för dig. Det är vanligt att människor går till kyrkan när det inte är gudstjänst just för att stanna upp, be och tända ett ljus.

Det finns ofta vävda bonader i kyrkan med olika symboler. En vanlig är  A o Ω. Det är som om det stod A och Ö, som ju är början och slutet av vårt alfabet. A o Ω är den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet och syftar på Jesus som är både början och slutet.

I många kyrkor som ligger vid kusten hänger modeller av skepp, votivskepp. En symbolik med dessa är att varje kristen människa och hela församlingen är skepp som kastas hit och dit under vårt liv på jorden. Samtidigt kan vi alltid vara trygga eftersom Jesus sitter vid rodret. 

Bilder och symboler i kyrkan

Duva
Matteusevangeliet, kapitel 3, vers 16-17
När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Gången
Johannesevangeliet, kapitel 14, vers 6
Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet”

Altaret
Markusevangeliet, kapitel 14, verserna 22-24
Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: ”Ta detta, det är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

Krucifix
Markusevangeliet, kapitel 15, verserna 22-39
De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.

Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu och stig ner från korset.” Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.” Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”

Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Altarring
Första Thessalonikerbrevet, kapitel 4, verserna 13-14
Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.

Alfa och Omega
Uppenbarelseboken, kapitel 1, vers 8 och kapitel 22, vers 13
Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren….
Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.

Votivskepp
Matteusevangeliet, kapitel 8, verserna 23-27
Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. De gick fram och väckte honom: ”Herre, hjälp oss, vi går under.” Han sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: ”Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.”

Läs hela texterna på bibeln.se