Dopsajten

Prata med oss

Kontakt

Dopsajten

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Anton, Louise och Gösta berättar vad deras dop betyder


Anton 17 år, döpt i samband med konfirmation

Jag vet inte om det betyder så mycket för mig just nu, fast det känns bra. Mina föräldrar ville att jag skulle välja själv och när det var dags för konfirmation så ville jag åka på läger med mina kompisar och bli konfirmerad. Först tyckte jag det lät pinsamt att låta döpa mig, men prästen förklarade att jag själv kunde bestämma hur jag ville göra det och att det inte behövde vara en massa folk med. Jag ville först bara ha mina föräldrar och syskon med, men sen ändrade jag mig. Det blev en gudstjänst med alla mina konfirmationskompisar och min familj. Det blev jättebra och inte alls pinsamt. Ett par av mina kompisar spelade och läste texter, en av tjejerna sjöng solo och det var häftigt.

Louise 32 år, döpt som barn

Det har alltid varit självklart att jag är döpt. Som liten älskade jag att titta på bilderna från mitt dop. Jag minns också när min lillasyster döptes och jag fick hälla upp dopvattnet. Jag har kanske inte tänkt så mycket på det som vuxen, men när jag själv fick barn var det självklart att de skulle döpas. Båda mina barn är döpta och faktiskt av samma präst, det har varit jättefina dop. Både min kille och jag har varit med och bestämt hur det skulle gå till. Vi hade kalasen i församlingshemmet, det var bra för då bodde vi lägenhet och hade så lite plats. Jag har kompisar som inte låtit döpa sina barn, men för mig skulle det kännas som om något fattades, att jag lurat mina barn på något!

Gösta 76 år, döpt som barn

För mig har det inte betytt någonting. Jag är inte religiös och när jag döptes var det bara något man gjorde. Jag är döpt hemma i vardagsrummet av byns präst. När vi fick barn döptes de i kyrkan, det var så man skulle göra. Jag har aldrig funderat över det. Min fru har varit den som höll i kalasen och för henne har det varit viktigt med traditioner och sådant. Våra barn har alla blivit döpta och konfirmerade. Ett av barnen har lämnat Svenska kyrkan, men de andra är fortfarande medlemmar och har låtit döpa sina barn i kyrkan. Kanske funderar man mer på vad man gör i dag än förr?

Vi är Guds barn

Första Johannesbrevet, kapitel 3, verserna 1-2

Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.

Läs hela texten på bibeln.se