Dopfunt i kyrka.
Foto: Alex & Martin /Ikon

Dopfunt

En dopfunt är gjord av sten, trä eller metall och fylls med vatten när den används vid dopet. Ordet funt kommer från latinets fons, ”källa”.

I början skedde dopen utomhus i vattendrag. Fornkyrkans dopgrav var som en bassäng och placerad i ett separat rum. Lite senare kom dopfuntarna.

Dopfunten kan placeras mitt i rummet, i koret, i ett sidoskepp eller i ett separat dopkapell. I medeltida kyrkor var dopfunten oftast placerad vid ingången för att påminna om att man genom dopet blir medlem i Guds familj. Under 1600- till 1800-talen flyttades dopfuntarna fram i kyrkan.

Vattnet står för både död och liv

Dopet är ett av de två sakramenten i Svenska kyrkan, det andra är nattvarden. I de båda heliga handlingarna lever berättelsen och löftet om Jesus Kristus vidare och ger gemenskap med kristna i alla tider.

Enligt Kyrkoordningen som är Svenska kyrkans regelverk, ska dopet ske i rent vatten genom begjutning, översköljning, eller nedsänkning. Vatten har alltid varit en symbol med olika betydelser. Det står för renhet men kan också vara farligt. I kristen tro rymmer dopets vatten ytterligheterna död och liv. Den som döps dör och uppstår med Kristus, och genom dopet upptas den som döps i Kristi kyrka.

Illustration av en kyrkobyggnad med nummer som markerar olika delar.

Här kan du komma till alla delarna av "Vad är vad i kyrkan".

Vad är vad i kyrkan?