Meny

Diakoni i coronatid

"Många är fantastiskt förstående. Men visst finns det oro, framförallt bland de äldre." Marie Olsson jobbar som assistent med pedagogisk inriktning i Svenska kyrkan i Rom. Sedan coronautbrottet i Italien har hon arbetat med uppsökande verksamhet - både på nätet och i Rom.

Marie Olsson jobbar som assistent med pedagogisk inriktning i Svenska kyrkan i Rom. I församlingen finns två utsända och en lokalanställd, som jobbar två dagar i veckan. Normalt är Maries arbetsdagar väldigt varierade.

- Som utsänd för utlandskyrkan kan mina dagar se väldigt olika ut. Dagen kan börja med en morgonandakt, för att följas av ett diakonalt ärende där jag möter en person som sover på gatan. Därefter kanske jag går tillbaka för att baka bullar, hålla i en barntimme eller leda en samtalsgrupp. Kanske har jag kontakt med ambassaden. Sen kan det hända att dagen avslutas med att jag gör ett hembesök hos en äldre eller sjuk person som inte kan ta sig ut.

Just nu är Italien fruktansvärt drabbat av det nya coronvirusets följder, något som också märks i församlingen. Marie berättar att landets restriktioner har påverkat arbetet enormt mycket.

- Den 10 mars satte de oss i karantän. Man fick inte samlas, inte ha gudstjänster. Nästan allt stängdes. Det kom väldigt plötsligt och blev som en chock för oss att även vi i Rom skulle bli satta i karantän.

Marie har märkt av att människor är oroliga och hon ägnar mycket av sina dagar nu åt att ringa runt och höra hur det är med dem.

- Många är fantastiskt förstående. Men visst finns det oro, framförallt bland de äldre. De blir väldigt isolerade, särskilt de som är ensamstående.

Normalt firar församlingen sina gudstjänster i Katarinakapellet, som finns hos Birgittasystrarna. Dit är det 50 minuters resväg. Dessa gudstjänster kan församlingen inte ha längre. Även verksamheten i Milano och Turin ligger nere.

- Vi håller kontakt med dem som bor där. Hittills har alla klarat sig från att bli allvarligt sjuka. Men jag är givetvis orolig för hur detta kommer sluta. Hur ska det gå för människor som mister sina jobb? Där ekonomin går i spillror? Och jag är orolig för vänner som finns i riskgrupp.

Marie berättar att de kommer att behöva sitta i karantän minst fram till den 15 april, kanske längre. Så det har inte funnits mycket annat att göra än att ställa om verksamheten.

- Vi har sysselsatt oss med att försöka lägga ut saker på nätet. Ingen av oss har sysslat med sådant innan, men jag har en ny telefon så vi lärde oss på Youtube hur vi ska göra för att klippa och lägga på text. Nu har vi fullt upp med att göra dessa videos, skrattar Marie.

Marie berättar att det finns människor som är svårare att nå. Det finns de som inte äger något eget hem, utan exempelvis bor på härbärgen i kommunens regi.

- Vi har en svensk som bor på gatorna och som är svårare att stötta. För att gå utanför dörren måste vi fylla i ett papper, där vi skriver att vi ska göra en diakonal insats. Än har vi inte blivit stoppade, så tills det händer fortsätter vi att söka upp personen.