Medeltidens katolska kyrkorum var oftast rikt försedda med målningar på väggar och i valv. Vid reformationens inledning och långt fram under 1500-talet utfördes därför knappt några nya utsmyckningar av kyrkorna. Eftersom det enligt Martin Luther inte rådde något bildförbud behövde de äldre målningarna inte heller kalkas över.
Målningar framhäver det kristna budskapet
Kyrkomålningar och bokillustrationer användes som pedagogiska hjälpmedel för prästernas fostran av församlingen, och tjänade som andaktsbilder för den enskilda människan.
Det konstnärliga utförandet var inte så viktigt, bildernas främsta värde låg i att framhäva och förtydliga det kristna budskapet. Med undantag av de många och ibland blodiga helgonlegenderna var de katolska målningarnas bibliska scener också möjliga att förena med den evangeliska läran.
Kulturell expansion
Gustav Vasas söner, särskilt Johan III, var intresserade av såväl trosfrågor som konst och arkitektur. Därmed började en kulturell expansion att ske under 1500-talets sista årtionden. I samband med 1571 års kyrkoordning formulerade Laurentius Petri både den evangelisk-lutherska kyrkans syn på de kyrkliga traditionerna och användningen av kyrkorum, liturgiska föremål och utsmyckningar.
Detta innebar att nya målningar började tillkomma, en del som ersättningar för de medeltida målningarna som, förutom att de i vissa fall hade teologiskt sett olämpligt innehåll, började bli rätt medfarna.
Nya målningar från gamla och nya testamentet
Från 1580-talet till omkring 1630 utfördes en mängd målningar spridda över landet, särskilt i kyrkor i Södermanland, Uppland och Östergötland. Eftersom dessa målningar i allmänhet utfördes på de medeltida valven med alla sina ribbindelade kappor, kan de vid en första anblick vara förvillande lika de äldre föregångarna, även till sina motiv. Men helgonlegender och utombibliska Maria-motiv är utrensade till förmån för direkta avbildningar av scenerna i Gamla och Nya testamentet, förkunnande den kristna frälsningshistorien.