Utbytesprogram ger unika möten

De vill lära sig mer om hur kyrkan fungerar i Sverige. Nu är de för första gången långt hemifrån. På egna ben mitt i ett virrvarr av nya intryck.

– Jag har alltid velat åka på ett utbytesprogram, men jag hade inte haft råd att åka själv, säger Anelise Girardi, 22.
– Det är tack vare kyrkans utbytesprogram som vi är här. Jag sökte för att jag alltid velat resa och möta andra människor. Jag är mycket nyfiken, säger Elisa Pinheiro Schrader, 19.

Det är båda långt hemifrån för första gången. I tre månader ska de stanna i Sverige, varav hälften av tiden i Lunds stift. Vi träffas när de är på besök i Lund. Här har de varsin värdfamilj, vilket ger trygghet.
– Men jag känner ändå hemlängtan. Det känns ensamt. Språket är annorlunda, maten…  Det är svårt att vara hemifrån, säger Anelise.

Vad hoppas ni lära er av utbytet?

– Jag vill lära mig hur kyrkan fungerar i vardagen, säger Elisa.
– Jag tycker att jag märkt att vi har mer fördomar hemma. Här behandlar man varandra mer som jämlikar. I Brasilien är det till exempel svårt att diskutera homosexualitet, säger Anelise.
– Och det är stor skillnad mellan fattig och rik hemma. Det finns fördomar åt båda hållen, säger Elisa.

En skillnad de redan reagerat på är att de inte mött så många ungdomar i kyrkan i Sverige.
– Det finns många barn och många äldre, men var är de unga? undrar Anelise.
– Hemma är vi många unga som arbetar i kyrkan. Vi kommer ofta på lördagen och sover över till söndagen då det är gudstjänst. Vi stannar hela söndagen också. Vi är 130 unga i min grupp.

Vad gör ni i kyrkan hela helgen? 

– Vi pratar, sjunger, spelar instrument, spelar volleyboll, fotboll. Ibland gör vi inget alls. Men vi har alltid grupp för unga på lördagar. Ibland har vi fantasy-party. Då dricker vi juice eller vatten, men det är himla roligt ändå, säger Anelise.

Vad visste ni om Sverige innan?

– Jag visste att det var ett i-land och att den lutherska kyrkan är den största här. Jag visste inte så mycket om landet och ville lära mig mer, säger Elisa.
– Jag har läst mycket om Sverige på internet, men man vet ju inte om det man läser stämmer, säger Anelise.

Vilka är de största skillnaderna ni märkt mellan länderna?

– Allt! Det känns som att det finns fler regler här och att ni är mer organiserade, säger Elisa.
– Ni planerar så mycket här och har mycket byråkrati. Man vet exakt vad man ska göra varje dag, säger Anelise.
– Jag kommer från ett område där vi är kända för vårt kött. Hemma äter vi massor av kött. Och så hamnar jag i en familj här som bara äter vegetariskt! skrattar Anelise. Men de har lovat att laga kött till mig.
– Ni äter potatis till allt. Men det gör inget, jag gillar potatis, säger Elisa.
Fast båda är överens om att sötsaker och godis är godare här än hemma i Brasilien. Plockgodiset imponerar. Även det kanske inte fullt lika svenska bakverket tiramisun har de upptäckt med glädje.
– Kanelbulle! säger Anelise plötsligt på närmast perfekt svenska.

Vad tycker ni om svenskarna?

– Alla är vackra. Men folk pratar inte så mycket med varandra som i hemma. Där pratar alla med alla, säger Elisa.
– Vi är mer utåtriktade i Brasilien. Fast jag har blivit väl mottagen i Sverige, vart jag än går. I kyrkan och i min värdfamilj, säger Anelise.

Från tropiskt klimat till svenska minusgrader. Hur klarar ni den övergången?

– Hemma är det runt 20 grader varmt nu. Vi har fått låna jackor, skor, vantar och halsduk av kyrkan här. Ingen har sådant hemma, säger Elisa och knäpper jackan.
– I min stad har vi minusgrader ibland, men jag fryser inte på samma sätt här. Ni har varmt inomhus och när jag satte mig i en bil märkte jag att det var varmt på sätet! Sådant finns inte i Brasilien, säger Anelise imponerat.

Efter besöket på stiftskansliet i Lund väntar nu ”praktik” i varsin församling i stiftet.
Anelise Girardi, 22, ska vara i Bjärreds församling och Elisa Pinheiro Schrader, 19, ska vara i S:t Staffans församling i Staffanstorp.

– Upplevelsen får ofta en livsavgörande betydelse för de unga och ger deras värdförsamlingar en möjlighet att i sin egen mitt få ta emot och lära känna en ung människa från en kyrka som är både annorlunda och lik vår egen, säger Marie Körner, kontaktperson för utbytesprogrammet i Lunds stift.

Anna-Karin Olsson
2013-03-13