.jpg?DoProcessing=&w=1680)
2013-02-21
– Huvudtanken med Fish Club är att det ska vara en kravlös gemenskap. Jag jobbar mycket på skolan och ser hur tufft det kan vara där. Det enda krav vi har här är kärlek och respekt, säger Jonas.
Han väntar in alla i samlingsrummets soffor, hojtar hej och skojar med alla som släntrar in. Det är fnittrigt och blir ännu fnittrigare när dagens tema kommer upp: kärlek. Det är nämligen två dagar till Alla hjärtans dag och idag ska de göra collage tillsammans, ett med bilder om kärlek, ett med bilder om hat. De pratar en stund om vad kärlek är och om valentinkort.
”Förra året fick jag ett alla-hjärtans-kort”. ”Då blev du väl glad?” ”Nä”. ”Jag vet vad du älskar, du älskar din mobil.” ”Min lillebror ger inget kort till mig, han säger att han älskar mig lika mycket hela året.”
– Jag tycker allt är roligt, vi kollar film, äter pizza, har samarbetsövningar och ska snart göra en egen film. Men det allra bästa är att man kan träffa alla sina kompisar samtidigt, säger Johanna medan hon och kompisarna Josephine och Viktor letar collagebilder i gamla kolorerade veckotidningar.
Collagen arbetas fram under mycket skratt och det märks att gruppen är tajt och har kul ihop.
Varför heter det Fish Club?
– För att det ska låta lite coolt och signalera att det är till just för dem. Elva-tolvåringar är varken små eller stora, utan lite mittemellan. Fish Club fungerar som ”Kyrkans ungdom light” och låter kanske lite roligare än juniorer. ”Fish” så klart för att det är en kristen symbol, säger Jonas Wollin som leder gruppen tillsammans med Desirée Nilsson som är vaktmästare i församlingen.
– Min tanke är att skapa en grupp där man får vara sig själv, det är ju evangeliets kärnessens, att man duger som är. Därför är det bra att jobba med en grupp som svetsas samman och som gör roliga, coola saker ihop. Alla är välkomna, men man får inte komma och gå, som på fritids, utan ska hålla tiderna och komma varje gång.
Andrea Kollmann
andrea.kollmann@svenskakyrkan.se
