2013-01-17
Christine och Villy kommer i stort sett varje vecka. Vi sitter runt ett bord och fikar innan mässan börjar. Ingen vill bli fotograferad, men de pratar gärna, samtidigt som de hejar på besökarna som släntrar in pö om pö, eller byter några ord med prästen Marie-Louise Norozi.
– Sinnesromässor är häftiga. Så fort jag kommer hit känner jag sinnesro. Det är hela miljön och att vi som kommer har samma utgångspunkt. Man får vänner för livet här. Sinnesro är viktigt för alla. Sedan är det bra musik också, säger Villy som har varit nykter i tjugo år. Han reser en timma med buss från sin hemort för att ta sig hit.
Christine, som är infödd Malmöbo, sökte gemenskap och gick först till den vanliga gudstjänsten men kände sig utanför.
– För mig som inte har familj och inte heller ett arbete att gå till är gemenskapen här en gång i veckan väldigt viktig. Här får man sinnesro, åtminstone till viss del, säger hon.
Varje mässa har ett tema som anknyter till den livssituation och de existentiella frågor man har som missbrukare. Det kan handla om förändring, tillit, ansvar. Eller som idag, om änglar. Prästen Marie-Louise Norozi säger att vi alla mött dem och att vi alla också varit en för någon, åtminstone någon gång i livet.
Musiken har en central plats och följer med under hela mässan. En pianist och en saxofonist spelar Gläns över sjö och strand och Ängeln i rummet. Salen är fullproppad, de som kommer sent får sitta utanför de öppna dörrarna till det stämningsfulla kapellet. Sinnesrobönen, meditativ tystnad, psalmsång, förböner, ljuständning och nattvard i ring. Högtidlig ritual som ger en stunds värdighet åt luggslitna själar i extra behov av just det.
– Vi ger tillhörighet och hopp. Oavsett hur öppna vi inom kyrkan vill vara är det aldrig lätt att komma in i en etablerad gemenskap när vi inte känner en enda människa. Har man dessutom ett utanförskap är det ännu svårare. Många kommer från Anonyma alkoholister (AA) eller Anonyma narkomaner (NA) och känner på så sätt varandra redan lite grann.
– En klar dominans är män mellan 20-40 år, vilket är ovanligt i kyrkan. Annars är det ett brett spektra av besökare i alla åldrar, olika religionstillhörighet eller ingen alls, alla med olika problematik, men som främst har med missbruk att göra. Hit är alla välkomna, säger Marie-Louise Norozi.
andrea.kollmann@svenskakyrkan.se