I Sydsudan är otryggheten vardag

Nyhet Publicerad Ändrad

Den 9 juli 2011 förklarade sig Sydsudan självständigt och blev därmed världens yngsta land.

Det nya landet har många och svåra utmaningar att ta sig an innan dess folk kan leva ett tryggt liv med hopp inför framtiden. Situationen är komplex och behoven är oändliga.

Sydsudan är ett av de fattigaste länderna i Afrika. Vart nionde barn dör före fem års ålder och mödradödligheten är högst i världen. På samma gång är tillgången på utbildning lägst i världen, särskilt för flickor. Det är betydligt mer sannolikt för en 15-årig flicka att dö i barnsäng än att få gå ut skolan.

Ett ungt land på vingliga ben

Efter att ha genomlevt Afrikas längsta inbördeskrig har den unga nationen och dess regering enorma utmaningar att ta sig an: samhällsbygge, fattigdomsbekämpning, utveckling och, inte minst, att hitta vägar till fredlig samexistens mellan såväl landets många folkgrupper som med grannen Sudan.

Landet saknar till stora delar infrastruktur i form av vägar, skolor, sjukvård, rent vatten och social service av olika slag. Faktorer som är nödvändiga för att dra landet ur fattigdomen och ge dess befolkning en ljus framtid.
Situationen blir inte mindre svår av de många konflikterna inom landet liksom av dem som blossat upp igen med grannen Sudan.

 

Flyktingströmmar slukar resurser 

I grannlandet Sudan pågår också interna konflikter mellan regeringen och oppositionen. Dessa har förvärrats under 2012 och tvingat mer än 300 000 människor (augusti 2012) på flykt undan våldet. Samtidigt befinner sig tiotusentals sydsudaneser på flykt i sitt eget land.
Människorna kommer till flyktinglägren i Sydsudan − utmattade, uttorkade och uthungrade − bara för att mötas av en enorm resursbrist. De har gått igenom ofattbara saker och behöver såväl mat, vatten och vård som psykosocialt stöd.

Kyrkan finns på plats

Med hjälp gåvor till Svenska kyrkans internationella arbete kan Svenska kyrkan dra sitt strå till stacken för att hjälpa de nödlidande. Pengarna går dels till så kallade non-food items, det vill säga filtar, tält och liknande samt till att sätta upp ett läger på gränsen till Sudan.
För flyktingarna är det dock kanske minnena som är värst och många har förlorat sin gnista. Därför är det psykosociala arbetet – en av Svenska kyrkans specialiteter – ett oerhört viktigt bidrag till arbetet med att försöka skapa en dräglig situation för människorna i lägren. Arbetet går ut på att försöka hjälpa människor att känna hopp och att de har möjlighet att påverka sin situation. Det handlar mycket om hur människor bemöts. De drabbade får inte vara passiva mottagare av stöd utan måste själva få vara med och bestämma. I ett flyktingläger utses alltid lokala kommittéer och ledare som är med och organiserar verksamheten.

Förödelse och död i boskapsplundrarnas spår

Vid sidan av de stora flyktingströmmarna har Sydsudan även stora, interna problem att hantera. Konflikter om boskap, vatten och betesmarker har en lång historia i Sydsudan och i delstaten Jonglei har dessa nu fått fatala konsekvenser. Delvis är detta en konflikt mellan bofasta befolkningar och nomadiserande befolkningar som traditionellt rört sig över ett stort område i vad som idag är två länder. Årstiderna styr nomadernas väg, bete och vatten är livsnödvändigt för både boskap och folk.
Boskapen spelar en enormt viktig roll här. Den står för ekonomisk trygghet, mat på bordet och möjligheten att en dag kunna skaffa sig en familj. Och som så ofta i boskapsuppfödande kulturer, har rivaliserande, folkgrupper genom historien ägnat sig åt att plundra varandras boskapshjordar. Att kunna försvara sin hjord har varit av största vikt.

Moderna metoder förvärrar attackerna

I och med inbördeskriget och den stora mängd vapen det förde med sig - vapen som ännu finns kvar i hushållen - har dessa plundringståg fått fatala konsekvenser. Bara i delstaten Jonglei beräknas mer än 20 000 vapen finnas i omlopp.
På senare år har också tillgången till satellittelefoner och ökad kunskap om militär taktik gjort anfallen än mer effektiva.
Detta får till följd att fler och fler människor dödas i konflikterna. Tidigare anfölls främst beväpnade försvarare i attackerna. Nu går ingen säker. Barn, kvinnor och äldre dödas eller förs bort för att aldrig återvända. I slutet av 2011, under en två veckor lång attack i Pibor-regionen (ett av de största länen i Sydsudan) miste mer än 3 000 människor livet, tiotusentals drevs på flykt, 1 500 kvinnor och barn kidnappades och 89 000 kor stals. 

 

 

Brister i infrastruktur förstärker konflikten

Underutvecklingen av Jonglei förstärker konflikterna och förvärrar effekterna av våldet. I Pibor finns till exempel endast ett sjukhus som ska ta hand om 160 000 invånarna. Det råder också en enorm brist på såväl skolor som jobb. Plundrarna har till råga på allt utökat sina attacker med att förstöra skolor, sjukstugor, vattenförsörjningssystem och bostadshus i byarna. Åkermark har  bränts och boskapen stulits.
Över hela Jonglei räknar FN med att cirka 140 000 människor behöver stöd, varav tiotusentals är på flykt i sitt eget land och beroende av hjälporganisationer för sin överlevnad.

Själsliga sår läker långsamt

Behovet att mat, vatten och tak över huvudet för 10 000-tals människor i Sydsudan är uppenbart. Men alla de som tagit flytt bär med sig trauman och minnen de måste få hjälp att bearbeta. Det är en alldeles särskild utmaning.
Justin Mokili Elias är fredsarbetare för Lutherska Världsförbundet, LWF. Han hävdar att den senaste våldsvågen innebär betydligt mer än vanliga boskapsstölder. Det här handlar om hat mellan olika folkstammar. Justin har mött många människor på flykt i Sydsudan.
− Människorna är oerhört traumatiserade. De lever i ständig fruktan och behöver psykosocialt stöd för att hantera sin skräck och ha en chans att möte de utmaningar livet ställt dem inför, säger han.

Du kan hjälpa till

Tack vare alla generösa givare kan Svenska kyrkan hjälpa sydsudaneserna på flera olika sätt. Förutom verksamheten bland flyktingar i landet pågår det långsiktiga utvecklingsarbetet där kyrkan stödjer olika projekt som ska stärka invånarna i byarna och hjälpa till att bygga upp landet.
I bland annat Jonglei drivs ett integrerat landsbygdsprojekt med flera olika komponenter. Man satsar till exempel på utbildning för barnen genom att bygga klassrum och ordna fortbildning för lärarna. Lärare och föräldrar får hjälp att organisera sig för att tillsammans förbättra barnens skolsituation. Dessutom satsas extra på att stärka flickors självförtroende och få dem att känna sig lika mycket värda som pojkarna.

Få makt över vattnet

Det finns gott om vatten i Jonglei, men det är inte alltid rent vatten. Med hjälp av gåvor från Svenska kyrkans givare kan människor i byarna borra egna brunnar för färskvatten eller information om hur man kan spara regnvatten till de torra månaderna. Utbildning i hygien- och vattenfrågor för att förebygga sjukdomsspridning är ytterligare en viktig punkt på programmet.
När de stora regnen kommer svämmar floderna över, dränker åkermark och gör vägarna oframkomliga. Med kunskap om hur man bygger dammar kan människorna i Jonglei lära sig kontrollera vattenflödena och dra fördel av dem. Översvämningarna blir inte lika kraftiga och jordbruksproduktionen tryggare.

Att bygga fred från grunden

En förutsättning för att Sydsudan ska kunna utvecklas och bli ett tryggt hem för sina invånare är att man får leva i fred. Svenska kyrkan stödjer därför projekt som på olika sätt arbetar för att få människor att mötas och börja prata med varandra.
Ett sätt är att arbeta med ungdomar i de olika folkgrupperna. Låta dem mötas över gränserna genom till exempel olika sportaktiviteter. Förhoppningen är att de unga i Sydsudan ska kunna komma bättre överens än deras föräldrar har gjort.
Men det handlar inte bara om ungdomar. Det är viktigt att även få dem som sitter på den reella makten att mötas och prata med varandra. Därför anordnas fredskonferenser där de olika byarnas byäldste eller byråd möts för fredliga samtal. De religiösa ledarna är viktiga aktörer i detta, de har folks förtroende och är vana att prata om försoning och fred.

Ditt stöd behövs

Målet med arbetet i Sydsudan är att hjälpa människorna att  lösa de konflikter som så länge hotat människors trygghet och att samtidigt ge människorna i landet de redskap de behöver för att själva kunna utveckla sitt land och bygga en ljus framtid - utbildning, jämställdhet, hållbart jordbruk och nedgrävda stridsyxor. Och det är dina gåvor som gör det möjligt.

Susanne Folin, Frilansskribent
2012-11-21