Varför behövs en ny kyrkohandbok?
- Kyrkohandboken speglar gudstjänsten i sin tid och ett gudstjänstliv i förändring. Den har funnits i många hundra år och behöver då och då revideras. Den kyrkohandbok som vi nu arbetar med blir den åttonde sedan reformationen. Kyrkohandboken ska dels spegla sin samtid, dels finnas i en historisk kontinuitet. Vissa delar är sig lika sedan lång tid tillbaka. Det gäller till exempel den sjungna förbönen under fastetiden som har anor från 1600-talet.
- Kyrkohandboken används vid varje gudstjänst som en stomme i ett levande gudstjänstliv i församlingen. Den är ett uttryck för kyrkans samlade tro. Den nya kyrkohandboken blir en tolkning av tro i vår tid, i kontinuitet med det vi har med oss sedan tidigare. Så har det alltid varit. En ny kyrkohandbok fångar upp förändringar i tiden och ska ge utrymme för lokala uttryck. Arbetet är ett långsiktigt projekt, man skulle kunna kalla kyrkohandboken för ”Långsamhetens bok”.
Vad får man veta i en kyrkohandbok?
- Man får veta hur gudstjänst firas enligt Svenska kyrkans ordning. Det gäller såväl söndagens som vardagens gudstjänster som gudstjänster vid de kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning samt även bikt. I kyrkohandboken finns ordningar för gudstjänsterna med böner, liturgisk musik och anvisningar. Man får veta dels sådant som är frivilligt (fakultativt), dels sådant som är påbjudet. Välsignelsen är den välkända medan det finns flera förslag på förböner.
För vem skrivs den?
- Kyrkohandboken används framför allt av präster och andra gudstjänstledare i Svenska kyrkan, medan musikversionen mest används av kyrkomusiker. En ny kyrkohandbok angår hela kyrkan. Det handlar om hur vi gemensamt firar gudstjänst. Prästen har i sina vigningslöften lovat att följa kyrkans ordning. Så själva kyrkohandboken är i första hand ett redskap för den som leder gudstjänsten.
- Det är viktigt att innehållet i kyrkohandboken är relevant, något den enskilda kyrkobesökaren kan förhålla sig till och ta till sig. Kyrkohandboken handlar om det vi gör tillsammans i gudstjänsten.
Av vem revideras kyrkohandboken?
- Karin Sarja, docent och präst, och jag utgör projektledning. Till vår hjälp har vi en styr- och expertgrupp och referensgrupp. Biskopsmötet är med och tonsättare, författare och teologer anlitas för ny musik och nya texter och genomgång av gamla. Kyrkohandboken är en av de så kallade röda böckerna – de övriga är Evangelieboken, Psalmboken och En liten bönbok. Dessa fyra böcker uttrycker samlat kyrkans tro, bekännelse och lära.
Vem bestämmer vad som ska finnas med? På vems uppdrag görs arbetet?
- Det är kyrkostyrelsen som beslutar om förslaget. Revisionen görs på kyrkostyrelsens uppdrag. Enligt tidplan ska sedan kyrkomötet besluta om ny kyrkohandbok 2015.
Hur är arbetet organiserat?
- Uppdraget kommer från kyrkostyrelsen till kyrkokansliet där det bedrivs som projekt. Kyrkostyrelsen har utsett en expertgrupp som resurs. Det finns också en referensgrupp med representanter för nomineringsgrupperna i kyrkomötet som följer och deltar i arbetet.
I vilken historisk kontext ingår den nya kyrkohandboken?
- Kyrkohandboken bygger på den medeltida mässan som tidigare fanns i Sverige. Den första kyrkohandboken kom 1614. Därmed står vi i en historisk kontinuitet där kyrkohandboken påverkas av gudstjänstlivet idag och fångar upp praxis. Det handlar helt enkelt om en växelverkan.
Vad är roligt och vad är besvärligt i arbetet?
- Det mesta är roligt. Det är meningsfullt att finnas med i arbetet med gudstjänster som ska skänka glädje i Svenska kyrkan. Det är spännande att arbeta med människor med olika kompetenser som juridik, information, författare och musiker. Och inte att förglömma de som arbetar med gudstjänstfrågor i stiften, det är en viktig process inför remissomgången i församlingarna.
- Att hitta rätt balans är både viktigt och ibland svårt. Vi måste ha respekt för det arbete som sker i församlingarna. Kyrkohandboken ska fungera för alla utan att för den skull vara utslätad. Det ska märkas att gudstjänsten är på allvar. Det är också viktigt att arbetet följer de direktiv som är fastställda av kyrkostyrelsen. Det ska finnas en tydlig koppling mellan uppdrag och förslag.
Vad arbetar ni med nu?
- Kyrkohandboksförslag för den allmänna gudstjänsten är långt framskridet och har behandlats av biskopsmötet i november. Nu arbetas intensivt med revision av ordningar för kyrkliga handlingar. Det är ett spännande arbete med nyskrivna texter och nyskriven musik. Och så förbereds försöksverksamheten i stiften vilket kyrkostyrelsen fattade beslut om i början av december.
Kan man se några tendenser?
-När det gäller den allmänna gudstjänsten föreslås två ordningar som kallas Högmässa och Mässa/Gudstjänst (Gudstjänst innebär att nattvard inte firas). De följer samma struktur och skeende med Samling, Ordet, Måltiden (när nattvard firas) och Sändning. Högmässan har fler fasta moment, Mässa/Gudstjänst har fler fakultativa moment. I förslaget finns flera nyskrivna nattvardsböner eftersom det har efterfrågats. Vi firar mässa oftare idag än vi gjorde för 30 år sedan.
- Två helt nykomponerade musikserier (Kyrie, Gloria och Laudamus, Prefation, Sanctus, Agnus Dei) föreslås också med ny text och ny musik i den ena och ny musik i den andra men mer på befintlig text. Dessa tillför en ny musikalisk genre som inte är gregoriansk. Nya inledningsord som har olika karaktär finns också som förslag liksom nya förböner. Kyrkohandboksförslaget kommer att innehålla ordningar för Julotta och Långfredagsgudstjänst eftersom dessa gudstjänster har en särskild ställning i vår kyrkas tradition.
Och vad gäller för tendenser beträffande de kyrkliga handlingarna?
- En ordning för varje gudstjänst är tendensen i förslaget: en för dopgudstjänst, en för vigselgudstjänst, en för konfirmationsgudstjänst och en för begravningsgudstjänst. Vid till exempel dop innebär detta att det inte är en ordning för barndop och annan för dop av unga och vuxna som det är i nuvarande handbok. Ordning för bikt kommer också att finnas i förslaget.
- Sammanfattningsvis: Förhoppningen är att kyrkohandboken kan visa på mångfalden i Svenska kyrkan som en glädje och tillgång. Jag ser fram emot att kyrkohandboksförslaget i advent 2012 ska börja prövas i många församlingar och att vi därmed tar ett viktigt steg mot en ny kyrkohandbok i Svenska kyrkan.
Carolina Alpin