Dop

Att få barn är nog en av de mest omvälvande och livsavgörande händelsen i en människas liv. Varje nytt liv är ett mirakel! Vi människor är både lika och unika. Varje människa är skapad till Guds avbild, men vi föds in i olika sammanhang och har olika egenskaper och förutsättningar. Ändå tillhör vi alla släkten människa.

I dopet görs ingen skillnad på människor. Ingen är störst eller minst, först eller sist. I dopet tar vi emot Guds gåva och bekräftar att vi också tillhör Gud. Dopet är det synliga tecknet på att vi är Guds barn och vill tillhöra honom. Men framför allt är dopet en kärlekshandling. Gud älskar oss och kallar oss var och en vid namn. I Bibeln säger Gud: ”Var inte rädd… Jag har gett dig ditt namn du är min.”

Vi döper eftersom Jesus har sagt att vi ska göra alla folk till lärjungar och döpa dem i Faderns och i Sonens och den heliga Andes namn. Vi döps till gemenskap med Jesus Kristus, med alla som genom tiderna och över hela jorden vill följa honom i liv och död, med hopp om uppståndelse. Som det står i ordningen för Svenska kyrkans dopgudstjänst:

Dopet ger glädje, skapelsens Gud är nära. Dopet ger upprättelse, vi får förlåtelse. Dopet ger välsignelse, vi får helig Ande. Dopet ger hopp, vi får leva, dö och uppstå med Jesus Kristus.  

Dopljuset som tänds vid dopet är en påminnelse om Jesus som sagt: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Den långa vita dopklänningen som barnet ofta bär visar på att vi i dopet får möjlighet att mogna och växa i vår tro. Det är samma vita kåpa som används av konfirmander då de bekräftar sitt dop, eller när den vuxne döps. För oavsett ålder är det aldrig för sent att döpas! 

Dopet är början på något nytt. Genom dopet blir vi upptagna i Guds världsvida kyrka och vårt namn står skrivet i Livets bok. Vi är alla Guds älskade barn, ämnade att leva i gemenskap med allt skapat och Skaparen. Och Jesus har i dopet lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut.