Grundsunda kyrka

Kyrkan har få bevarade medeltida inventarier. Till de äldsta föremålen räknas ett senromanskt rökelsekar av brons från 1300-talet. Den kalkformade dopfunten, skuren ur ett enda stycke trä, är sannolikt tillverkad under 1600-talet. Predikstol, pyramider och altarring är troligen utförda av Erik Olofsson Bring vid 1600-talets slut eller 1700-talets början. Vapenhusets ytterdörr är tillverkad under 1700-talet av den kände träsnidaren ”Träbiskopen” Anders Olsson från Lakamark (f. 1715)

Omkring år 1500 utrustades långhus och kor med två stjärnvalv, medan vapenhus och sakristia försågs med enklare kryssvalv. Valvslagningen var en dyrbar kostnad för en socken, men de påkostade stjärnvalven gav kyrkan status och ökade brandsäkerheten. Under 1500-talets slut eller 1600-talets början dekorerades valv och väggar med kalkmålningar. Idag återstår endast fragment av målningarna i tak och väggar.

Dagens kyrka är en gotisk så kallad salkyrka med en rektangulär byggnadsplan. En dendrologisk undersökning (årsdatering av trä) visar att den kan ha byggts omkring år 1488. De tjocka kyrkomurarna är uppförda av gråsten i skalmursteknik. En skalmur består av två parallellt murade stenväggar med en mellanfyllning, kärna av småsten och kalkbruk. När man byggde kyrkan arbetade murarna in strömmingsben i murbruket för att få det riktigt starkt, berättar traditionen. Sakristian i nordöst uppfördes samtidigt med den övriga byggnaden, medan vapenhuset i sydväst kom till något år senare.

Ärkebiskopen  visiterade Norrlands församlingar detta år. Grundsunda pastorat omnämns även i uppbördslängden för en korstågsskatt, sexårsgärd år 1314. Två år senare bidrog pastoratet till betalningen av en lösenavgift för ärkebiskop Olof Björnssons värdighetstecken, pallium.
Det är tänkbart att den äldre kyrkan som det här är frågan om låg på samma plats som nuvarande eller i dess omedelbara närhet.