När arkitekten Helena Tallius Myhrman ritade kyrkan utgick hon från orden kvalité, funktionalitet, enkelhet, hållbarhet och skönhet. För Turebergskyrkan är det stora uttryckssättet att föra ut budskapet att det som är förkastat och inte längre betraktat som värdefullt. Därför har man valt en genomgående miljömedvetenhet i valet av den kyrkliga interiören. Ambo, dopfunt, altare och orgelskåp är till exempel byggt av spillvirke av konstnären Finn Ahlgren. Spillvirket blir en symbol för att människorna som kommer in i kyrkan inte är förkastade i sin bristfullhet, utan ett redskap för att föra ut Guds gåva.
Altare, talarstol, orgelskåp och dopfunt
Utångspunkten för kyrkorummets arkitekturen är att det alltid kommer att vara öppet för förändring. Bänkarna, såväl altare som dopfunt är flyttbara vilket gör det möjligt att möblera om rummet allteftersom aktiviteten kräver det.
Altare
Altaret är runt, massivt och uppbyggt av många brädor. Ambon, det vill säga talarstolen, är uppbyggd till att föra tankarna till två utsträckta händer. Även dopfunten är uppbyggd kring bilden av två händer som i detta fall bildar en skål. Den berättar om en Gud som vill omfamna människan.
Orgelskåpet är den enda möbel som inte är flyttbar. Skåpet är fem meter högt och byggdes på plats i kyrkan. Kyrkans orgel är digital.
Nattvardskärl och mässkläder
Miljötänkandet finns också i nattvardskärlen, altar och processionskoret. De är gjorda av blåst glad från Bro glasbruk och har en gång varit bland annat gamla bildskärmar. Kyrkbänkarna är gjorda av återvunna PET-flaskor.
Även kyrkans textilier som prästernas mässkläder är präglade av enkelhet och är sydda av församlingsmedlemmar. Kläderna ses inte som dräkter för evigheten utan som arbetskläder som får användas så länge de håller. Materialet är gjort så att de kan till och med kan tvättas i tvättmaskin.