Valven försågs redan tidigt med kalkmålningar i två omgångar, där de senaste och bäst bevarade målades av Everlövsmästaren, en anonym kyrkomålare (eller målarverkstad) verksam under senmedeltiden.
I slutet av 1800-talet revs absid, kor och vapenhus i samband med att korsarmar uppfördes mot norr och söder. Kalkmålningarna, som överkalkats under reformationen (Enligt beskrivning av kyrkan år 1885, Georg J:son Karlin), återupptäcktes 1885, men överkalkades åter p g a sitt fragmentariska skick.
Vid en ödesdiger brand tredjedagjul år 1928 skadades stora delar av kyrkan, förutom tornet. Flera av inventarierna totalförstördes, bl a bänkinredning och predikstol. Andra inventarier, som dopfunten, blev svårt skadad. I samband med branden blev dock de övertäckta kalkmålningarna åter synliga, vilka togs fram och konserverades. Vid återuppbyggnaden av kyrkan, som genomfördes efter ett förslag upprättat av arkitekt Nils A Blank, förstärktes medvetet kyrkans ålderdomliga karaktär. Kyrkan fick en ”stiltrogen” gestaltning med kor och absid i öster, nya gaveltinnar och korsarmar som var bättre anpassade till kyrkans storlek samt en nybyggd sakristia. Av den medeltida kyrkan återstår idag endast långhusets murverk, torn, klocka, dopskål, nattvardssilver och dopfunt.
