När jag sitter och skriver min julhälsning nås jag av nyheten om bomberna i Stockholm, mitt i julruschen. Trygga Sverige nu otryggt? Många människor blir oroliga när något sådant händer var som helst i världen, men nu händer det i vårt eget land och det kommer genast närmare. Några kanske cyniskt skulle säga att det bara var en tidsfråga; Varför skulle Sverige klara sig när så många andra länder drabbats? Vi är ju lika internationaliserade som övriga världen.
Någon annan trodde aldrig det skulle hända här. Ytterligare någon tar detta som bevis på att det mångkulturella och mångetniska samhället är något dåligt och främlingsfientligheten kan gro.
Vi är många som blir bestörta över det som skett, sekulariserade svenskar, kristna svenskar, muslimska svenskar... Våldet får ett ansikte i en människa, inte i en religiös tro eller icketro.
Konsekvensen av det som hänt i Stockholm får inte bli att vi accepterar en ökad främlingsfientlighet eller rädsla för det ovana och främmande vi möter i andra människors kultur och religiösa tro. Vi får inte dra alla människor över en och samma kam. Vi får inte döma de många för de fås felaktiga ageranden.
Selma Lagerlöf låter i boken Bannlyst från 1918 församlingens kyrkoherde tala om livets helighet:
-”Döden har fått än större makt än någonsin förut. Han härskar över oss och förtrycker oss. Han bärgar in skördar före tiden. Han tar våld och grymhet i sin tjänst. Han släpper loss brottet och oseden. Det finns inte den ogärning, som han inte låter ske på jorden, och det syns inte något slut på hans herravälde.”
Men så låter Selma kyrkoherden fortsätta:
-”Och nu när vi lider under Dödens hårda tyranni, nu börjar vi fråga oss: finns det verkligen inte på jorden något, som är mäktigt nog att ta upp kampen mot Döden?”
Svaret Selma ger genom kyrkoherden blir:
-”Och på jorden, det vet vi, finns det en enda, som vill stå Döden emot och som är hans ständiga och trogna fiende, och dess namn är Livet”
Så långt Selma Lagerlöf.
Det är bara livet som kan stå emot terrorn och våldet, kriget, hatet och hämnden. När svaret på terror från maktens sida blir till krav på krig och hämnd, istället för svar som rätten och folkrätten ger och livets helgd kräver, då måste vi komma ihåg att samtalet, delaktigheten, omsorgen, bönen för andra och att dela nöden med andra, är den enda vägen ut ur förlamning, vanmakt och uppgivenhet.
När Gud föds som ett litet barn så är det Guds härlighet och livets helighet som strålar samman i ett litet barn. Hemligheten är att det lilla barnet i krubban också är barnet i det utbombade Afghanistan, barnet i skuggan av våldet i Somalia, barnet på bakgatorna i New York.
Budskapet från det lilla barnet som ligger där i krubban handlar alltjämt om frid och fred, försoning och upprättelse. Jag tror på fred och frid därför att det finns en som kom med budskapet. Jag tror på försoning och upprättelse människor emellan eftersom Han gjort det möjligt. Genom Jesus finns en väg och möjlighet till något nytt. Och denna väg börjar hos dig och mig personligen. Låt dig beröras av det hopp barnet förmedlar till dig och hela vår värld.
”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid
Giv mig Guds ära, änglavakt och
över jorden frid.
Giv mig en fest som gläder mest den
konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.