Prästlönetillgångar är den största jordägaren på Gotland. Före avverkning kontrolleras naturvärdena och efteråt följs avverkningen upp med ett ekologiskt bokslut. Skogarna är miljöcertifierade och ett utomstående företag kontrollerar att reglerna följs.
Under 1700-talet hade Gotland runt 30 000 hektar ängsmark. Idag återstår 1 procent, dvs 300 hektar. Kyrkan äger 25 procent av dessa sk prästängen och de omvandlas nu till kyrkoreservat.
- Gotland har troligen den största arealen ursprunglig ängsmark av denna typ i Europa, förklarar stiftsjägmästare Göran Allard.
Redan Carl von Linnè, under sin gotländska resa år 1741, beskrev de stora lövskogarna som täckte ön, där boskapen betade på de utbredda ängsmarkerna. För 150 år sedan var bönderna i Europa helt beroende av ängsmarken för att få hö till sina djur.
- Varför är det så få ängar kvar? undrar Göran Allard. Jo, därför att vi har börjat använda konstgödsel för att producera hö eller vete. Ett resultat av det är att lövskogarna och ängena från den här tiden har försvunnit. Så alla kan förstå utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv hur viktigt det är att bevara de sista ängena.
För 100 år sedan insåg några vetenskapsmän och andra intresserade vilken fantastisk och speciell flora som hade utvecklats under tusentals år genom bruket av lie och räfsa. En särskild kommitté bildades på Gotland under 40-talet för att skydda ängsmarken här och nedgången kunde stoppas.
- Vi har 300 hektar kvar här, tack vare tusentals intresserade människor på landsbygden. De gör ett fantastiskt arbete och vi har underbara ängen kvar med en mycket rik flora och insektsfauna. Men vi behöver mer hjälp eftersom befolkningen på landsbygden minskar, betonar Göran Allard.
I och med att prästängen nu omvandlas till kyrkoreservat så för de i praktiken samma skydd som naturreservat. Prästängena på Gotland har tidigare klassats av länsstyrelsen som nyckelbiotoper.
År 2000 beslöt Svenska kyrkan på nationell nivå att miljöcertifiera 25 procent av sina skogar, vilket är mer än 100 000 hektar. Det ska ses som ett första steg i kyrkans arbete för ett miljövänligt och uthålligt skogsbruk.