Församlingsinstruktion

Punkt 5, Samverkan
För prästerna i församlingen finns ett geografiskt distriktsansvar, men gudstjänstverksamheten har hela församlingen som utgångspunkt. För diakonen är Bjuv tjänsteställe, men arbetet skall bedrivas i hela församlingen. Församlingen samverkar med samhälle och kommun genom att ingå i kommunens POSOM-grupp, i ett nätverksarbete för kommunens barn- och ungdomsfrågor i de olika rektorsområdena samt genom att vara representerat i det lokala brottsförebyggande rådet.
På senare tid har också ett samarbete inletts med Allerums pastorat, Ekeby församling och Kropps pastorat med tonvikt på rationaliseringar inom inköp och administration.

Pastoratet bejakar skrivningen i det personalpolitiska utvecklingsavtalet. I budget avsätts varje år medel för kompetensutveckling för varje medarbetare. För präster och diakoner medges rätt att inom ramen för sin anställning delta i överläggningar på kallelse av biskop och kontraktsprost samt i val till ledamöter i domkapitlet. Som personalutveckling betraktas även det arbete som församlingens medarbetare utför för kontrakt, stift och rikskyrka. Detta får ses som ingående i den ordinarie tjänsten, dock högst under tio arbetsdagar per år.

mest homogena gruppen av invandrare tillhöriga Svenska kyrkan är tvivelsutan personer med Finland som ursprungsland. I församlingen bor drygt 300 personer som är medborgare i Finland. Kontraktsadjunkten för finskspråkiga i Helsingborgs kontrakt har även Bjuvs pastorat som sitt ansvarsområde och svarar för verksamheten här - genom gudstjänster, genom studieverksamhet samt genom regelbunden medverkan i vår församlingstidning ”Kyrkgluggen”.
När det gäller verksamheten på teckenspråk finns i konfirmationssammanhang ett samarbete med stiftsadjunkten för teckenspråkigt arbete.
Bjuv är en mångkulturell kommun. I vår öppna verksamhet deltar folk från olika länder. Ett samarbete med tolkhjälp från kommunen förekommer i dessa sammanhang. Samarbete förekommer också med ”Svenska För Invandrare”.

Konkretion
Bjuvs församling skall därför
  - utrusta och sända medarbetare
* att evangelisera bland skolungdom
* att undervisa bland församlingens vuxna
* att skapa mötesplatser för mission bland nytillkomna medborgare
* samverka med andra goda krafter i samhället för att bekämpa ondskan i alla dess skepnader
* insamla och sända understöd till konkreta hjälpprojekt bortom räckhåll för våra personliga insatser
*utveckla personliga/nära relationer med "vänförsamlingar" ute i världen
- i sin verksamhet använda rättvise- och miljömärkta produkter, exempelvis
kaffe. Satsningen på jordvärme är ETT steg i rätt riktning men församlingen
måste gå vidare på miljöföredömets väg.

Teologisk reflektion: MISSION ÄR ATT GÖRA KRISTUS KÄND.
Den kristna församlingen har detta uppdrag från Herren själv - kungjort av den Uppståndne genom dop- och missionsbefallningen (Matt 28:18-20). Det kan därför inte vara tillräckligt att "berätta om" Kristus. Kristusgärningen' måste synliggöras genom ett tydligt liv i Dopets motstånd mot alla destruktiva krafter. Evangeliet, rätt mottaget och förvaltat, får kraftfulla konsekvenser i vardagens verklighet.
"Gå ut...!" Men vägen utåt går alltid djupare inåt. Evangeliet har således i varje tid samtidigt båda dessa färdriktningar. Man måste vara mycket tydlig i centrum för att kunna vara öppen i periferin. Riktningen in9t klargör, att kallelsen förutsätter en självkritisk hållning.
Den inre missionen/missionen inåt har till uppgift att stärka de döptas tro och uppmuntra till kärlekens gärningar. Den har också att i samma närmiljö bygga vägar till Kristus för dem, som icke nåtts av evangelium.
Den yttre missionen/missionen utåt har till uppgift att stödja insatser för evangelisation över språk-, kultur- och traditionsgränser, där lokalsamhället saknar dessa resurser.
Den kristna församlingen måste genom de döptas tydlighet i lära och liv vara ett trons tecken för sin omvärld.

d. Församlingens Missionsverksamhet

Konkretion
* Öppen föräldra-barngrupp med mycket fri lek och enkel andakt och möjlighet till samtal utifrån föräldraperspektivet.
* Babysång för mammor/pappor med mycket små barn, upp till ca 1,5 års
ålder.
* Kyrkans barntimmar. Mera organiserad lek och pyssel för barn 3-5 år. Enkla samtal om den kristna tron med stöd av bilder och berättelser.
. * Uppsökande verksamhet på förskolor och skolor.
* Naturgrupp för 6-7åringar.
* Miniorer för lågstadiet.
* Juniorer för mellanstadiet.
* Konfirmandgrupper - gärna med specialinriktning som musik, drama, data, idrott etc. Kanske i samverkan med andra föreningar i kommunen. Viktigt med fler kyrkliga kontakter än prästen.
* Kyrkans Ungdom från 13 år. Med program som ungdomarna själva planerat.
* Öppen verksamhet i kyrkans lokaler för tonåringar.
* Konfirmand/dopundervisning för vuxna icke-konfirmerade.
* Bibelstudier med temainriktade ämnen.
* Studiegrupper med tonvikt på åldrarna 25 - 65 år
* Fördjupning och påfyllnad för personalen.
* Sorgegrupper för den som mist en anhörig.
* Fördjupnings- och upplevelsegrupp för alla åldrar
* Öppna samtalsgrupper för samtal - både dagtid och kvällstid.
* Barn-, ungdoms- och vuxenkörer

Teologisk reflektion
Församlingens uppdrag när det gäller undervisning utgår från Jesu dopbefallning: "Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matt. 28:18-20). Dopundervisningen har varit grundläggande sen kyrkans första tid. När vi döper tar vi också ansvar för att Jesu undervisning om Gud och Guds rike förmedlas vidare på samma sätt som vi efter hand växer i dopdräkten får vi växa i vår kristna tro. Men med dopundervisning menar vi inte bara den kunskap som vi vill ge barnen om Gud och det kristna livet utan också det lärande som är viktigt hela livet igenom. Som kroppen växer och förändras under hela livet, måste vår tro växa, förändras och fördjupas genom de erfarenheter vi gör i livet. Kunskapen är inte heller bara intellektuell utan den är minst lika mycket känslomässig och praktisk, dvs. alla sinnen behövs för att lära känna Gud. Vi vill ge människor möjlighet att upptäcka, förstå och i sina liv tillämpa den kristna tron.
Församlingen ska vara en plats för möten mellan människor och en plats för samtal, inte minst om relationer. Församlingen ska också vara en plats där man känner delaktighet och tar ansvar. Församlingslivet är alltid socialt. Man kan inte vara kristen ensam. Det är viktigt att det finns ett samarbete och flytande gränser mellan de olika grupperna, så att det blir tydligt att vi är en kyrka.

c. Församlingens Undervisning

Konkretion
Inom diakonin måste vi både arbeta utåt i samhället för att möta människor där de befinner sig och i olika grupper ta emot människor som söker sig till oss. 
* möta, se och bekräfta människor
* vända oss till människor i alla åldrar
* erbjuda stöd åt människor i svåra sociala och andliga förhållanden
. * erbjuda deltagande i olika gemenskaper
* inbjuda till sorgegrupper
* stödja och delta i besöksgrupper
* finnas ute i samhället
* hålla kontakt med föreningar, skolor och kommunens olika instanser
* delta i krisgrupper och nätverk
* lyfta fram bönen som kraftkälla
* knyta samman diakonin med gudstjänst- och andaktslivet

Teologisk reflektion
Diakoni betyder tjänst/tjänande, kärleksgärning.
Jesus Kristus har kallat oss att följa honom och han har visat att vi ska leva i tjänst åt varandra. "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina syskon, det har ni gjort för mig." (Matt. 25:40)
Diakoni är en uppgift för alla kristna. Det är ett sätt att omsätta tron i handling, att värna och vårda både människor och skapelsen. Genom diakonin ser vi Kristus i våra medmänniskor och delar livets sårbarhet, utan att ta över den enskildes ansvar för sitt eget liv.
Vår uppgift är att vara världens ljus genom omsorg om alla människor och att vara jordens salt genom, att protestera mot orsakerna till missförhållanden.
Diakonin måste präglas av förnyelse, fantasi och lyhördhet mot människor och bäras av Guds kärlek genom oss.

b. Församlingens Diakoni

Konkretion
Jesus firade själv gudstjänst, detta mönster följdes av lärjungarna och den första kristna församlingen. Gudstjänsten, mötet med Gud, är därför församlingens mest primära verksamhet. Under årens lopp har detta Gudsmöte skiftat utseende och gestalt, men ett grundmönster har hela tiden funnits på botten. Det är viktigt att detta grund mönster fortfarande finns kvar när vi utvecklar gudstjänstordningar etc. men det får aldrig bli till en tvångströja. Ord som öppenhet, lyhördhet och flexibilitet måste också finnas med i sammanhanget. Därför skall vi:
* våga prova nya former och nya uttrycksmedel,
* föra ett kontinuerligt samtal om hur vi skall gå vidare för att komma närmare våra visioner
* sträva efter att utnyttja kyrkorummets resurser bättre och bättre ta vara på lokala förutsättningar
* öka delaktigheten i våra gudstjänster, dialogpredikningar, gudstjänstgrupper och processioner kan nämnas som exempel på detta. Vad som också bör prövas i sammanhanget är samtalsgudstjänster.
* oftare ta upp angelägna teman i våra gudstjänster och fira gudstjänsten utifrån detta. Ett annat namn för detta kan vara innehållsdeklarerade gudstjänster". Vid dessa gudstjänster kan det ibland vara bra att anlita predikanter "utifrån” - personer med specialerfarenheter från olika sidor av kyrka och samhälle. .
 * låta våra "vanliga gudstjänster" och vårt regelbundna gudstjänstfirande då och då kompletteras med specialdestinerade gudstjänster, gudstjänster som är riktade till en viss målgrupp - konfirmander, småbarnsföräldrar, äldre, medlemmar i föreningar, jubilerande brudpar etc.
* en gång per termin bjuda in till allmän församlingsgudstjänst/mässa av verkstadskaraktär. Detta för att understryka att gudstjänsten angår ALLA och inte bara ett antal invigda specialister
* låta dopet förbli en självklar del av den allmänna gudstjänsten. Vid vissa tillfällen kan dock särskilda dop gudstjänster äga rum
* peka på att ALLA våra gudstjänster är en församlingens gudstjänst och angelägenhet - även konfirmationsgudstjänster, vigselgudstjänster och begravningsgudstjänster.
* lyfta fram nattvarden som en naturlig del i våra gudstjänster. Nattvarden måste därför firas regelbundet och på ett sådant sätt att den inte skrämmer bort utan blir för gudstjänstfiraren ett erbjudande och en öppen famn.

Teologisk reflektion
Jesus firade gudstjänst det vet vi. Vi vet också att Jesus tillsammans med
lärjungaskaran gjorde det och att detta sedan har fortsatt genom kristenhetens hela historia.
Varför firade man gudstjänst? Det finns många svar på frågan, men de två mest näraliggande är att gudstjänsten var en källa till fördjupning och en möjlighet till social gemenskap. Gudstjänsten var och är det nav som allting
 I utgick från och rörde sig kring.
Behoven av Gudsmöten och möten med andra människor är inte annorlunda idag än vad de var för tvåtusen år sedan, frågan är bara hur vi hittar svaren på dessa behov i vår tid och i våra gudstjänster.
Tre reflektioner med utgångspunkt från detta:
Gudstjänsten måste på nytt komma "under skinnet" på folk. Igenkännande är en
viktig trygghetsfaktor
Flexibiliteten måste samtidigt finnas med. Det är viktigt att vi inte överger en tusenårig tradition och det mönster som finns i våra vanliga huvudgudstjänster. Men tidens strömningar och de behov som finns just nu och just här måste också spela få spela in. Vad som också är viktigt att lyfta fram under denna punkt är när vi firar gudstjänst och tillsammans med vem. Utgestaltning. Vår tid är präglad av aktivitet, högt tempo, enormt mycket intryck, stress och många konkurrerande aktiviteter i människors liv. Man ger sig inte tid att sitta ner och bara lyssna. Trots många förnyelseförsök under de senaste tjugofem åren präglas våra gudstjänster fortfarande aven muntlig förkunnelse som man intellektuellt tar emot. Detta är i och för sig inte fel, men om man vill nå HELA människan måste även känslor och sinnen få sitt.

a. Församlingens Gudstjänst

Bjuvs församling bildades i sin nuvarande form 2006-01-01 då de tre förutvarande församlingarna Bjuv, Norra Vram och Risekatslösa sammanslogs till en församling - Bjuvs församling. Sedan 1989 hade församlingarna utgjort en total ekonomisk enpastoratssamfällighet, där arbetet bedrivits med' pastoratet som utgångspunkt och grund och därför kändes denna sammanslagning djupt naturlig.
Alltsedan medeltiden har Norra Vram och Bjuv bildat pastorat, med Norra Vram som huvudort fram till i mitten av nittonhundrasextiotalet, då Bjuv tog över rollen. 1962 tillfördes Risekatslösa pastoratet från dåvarande Ekeby pastorat. I Bjuvs nuvarande församling finns fyra kyrkor, en i Bjuv, en i Norra Vram, en i Risekatslösa och en i Billesholm, som är huvudorten i f.d. Norra Vrams församling.
Församlingen präglas aven bruksanda. Fram till och med andra världskriget var Höganäsbolaget den dominerande arbetsgivaren i Bjuv, efter andra världskrigets slut är det Findus som har tagit över den rollen. I Billesholm var Höganäsbolaget in i senfemtiotalet den dominerande arbetsgivaren, då den dåvarande glasullsfabriken såldes till Gullhögens bruk, med företagsnamnet Gullfiber som resultat.
Vad som präglar församlingen är att man har bott här generation efter generation och att far och son/mor och dotter ofta har arbetat/arbetar på samma arbetsplats. Detta har gjort att relationerna är täta och att många har gemensam historia. I och med att industrin i församlingen har varit arbetskraftintensiv har färre innevånare en riksgenomsnittet fortsatt till eftergymnasial utbildning och det märks inte minst nu när rationaliseringar inom industrin medför färre anställda. Många i församlingen har fortfarande sin anställning i loka företag, arbetar man i företag utanför den egna orten är det Helsingborg som är den dominerande arbetsorten.
Under senare tid har Bjuv undergått en förvandling när det gäller boendet. Nybyggnationen har skjutit fart, vilket innebär att en allt större del av församlingens innevånare kommer från andra hemorter än från Bjuv.
För en församling är detta viktigt att reflektera över.
Vad man som församling också bör ta hänsyn är att självkänslan inte alltid är i topp. En konkretion av detta är uttrycket "Bjuv kan", ett uttryck som har varit och är en av ledstjärnorna i vårt arbete.
Gudstjänst firas enligt följande:
I samtliga kyrkor används handbokens samtliga ordningar för huvudgudstjänst Församlingen ingår i stiftets nätverk
I Bjuvs kyrka firas gudstjänst varje sön- och helgdag
I Norra Vrams och Billesholms kyrkor firas gudstjänst varannan sön- och helgdag i vardera kyrkan. Vid storhelger firas gudstjänster i båda kyrkorna. Under sommarmånaderna juni - augusti firas i Billesholms kyrka en musikgudstjänst varje månad. Övriga gudstjänster flyttas till Risekatslösa kyrka .
I Risekatslösa kyrka firas gudstjänst var fjärde söndag. Vid storhelger bryts
detta schema med gudstjänst också i Risekatslösa som följd. Under månaderna juni - augusti firas gudstjänst varannan sön- och helgdag (jämför Billesholm). Jämfört med tidigare församlingsinstruktion är detta en reducering av gudstjänsterna från var tredje till var fjärde sön- och helgdag under tiden september – maj.
I Bjuvs kyrka firas mässa minst var tredje sön- och helgdag, i Norra Vrams kyrka 6-8 gånger per år, i Billesholms kyrka 6 gånger per år och i Risekatslösa 4 gånger per år.

Antagen av kyrkorådet i Bjuv den 20 feb 2007