Foto: Pär G Bengtsson

Välinge kyrka historia

Den äldsta delen av Välinge nuvarande kyrka utgöres av tornet, som är från senare medeltiden och torde ha uppförts omkring år 1500. Vid denna tidpunkt fanns på platsen en kyrka av klart romansk typ, antagligen uppförd vid tiden omkring år 1200. Tornbyggnaden som uppfördes, fick samma bredd som den ursprungliga kyrkan.

För att se Välinge kyrka invändigt i 360 grader, klicka på bilden. OBS du slussas vidare till google maps street view
...ur en skrift av
Kyrkoherden Bror Håkansson
”Några data om Välinge kyrka”
 
Denna medeltida kyrka bestod av tre olika byggnadsdelar: långhus, kor och absid. Materialet i de nuvarande murarna till långhuset, vilka utvändigt är klädda med kvaderhuggen sandsten, torde i stort sett härstamma från den ursprungliga kyrkan. Takbeläggningen bestod av bly. Även korets och absidens ytterväggar var klädda med sandsten, vilken lär ha brutits i Laröd, Allerums socken. Kyrkan hade i sitt äldsta skick plant innertak. Att så varit förhållandet framgår av den beskrivning av Välinge kyrka, som prosten Kaspar Schönbeck gjorde år 1729. Denne omtalar att han år 1694 vid en reparation av kyrktaket upptäckt att "Wehlinge kyrckia har aldraförst haft loft". Vid samma tillfälle fann prosten att väggarna ovanför valven hade gamla kalkmålningar, bl a en krönt kvinnofigur, föreställande helgonet sankta Gertrud, död 659. Det är ganska troligt att ovannämnda helgon, som särskilt bland de till Sverige inflyttade tyskarna åtnjöt högt anseende, utsetts till kyrkans skyddshelgon.

Under senare medeltid försågs denna romanska kyrka med kryssvalv, ett valv i koret och tre i långhuset. Till långhuset fanns det enligt vedertaget bruk två ingångar, en från norr och en från söder, bägge belägna ganska nära kyrkans västra gavel. Framför den södra ingången, som var prydd med doriska kolonner och en valvbåge av huggen sandsten, låg ett vapenhus, vilket revs ner år 1820.

Den medeltida tornbyggnaden har som ovan framgår tillkommit vid slutet av medeltiden. Genom en ännu bibehållen bred valvöppning i tornrummets östra sida fanns förbindelse med långhuset. Den nuvarande huvudingången till kyrkan genom tornet torde ha tillkommit först omkring 1820, då vapenhuset på södra sidan revs. Vid tornets norra sida har funnits ett stenmurat trapptorn, varigenom man kunde komma upp till de övre avdelningarna. År 1924 blottades genom domkyrkoarkitekten Th, Wohlins försorg ett av de ursprungliga tornfönstren, beläget ovanför det stora nuvarande södra fönstret. Detta fönster hade liksom ljudgluggarna tegelinfattning.

År 1818 behövde såväl kyrkan som tornet repareras. Vid denna reparation fick tornets överdel sitt nuvarande utseende. De tinnande gavlarna och taklisterna togs bort och en koppartäckt lanterninhuv uppsattes. Det utvändiga trapptornet revs ner. I huvudsak bibehölls emellertid den gamla kyrkans utseende till mitten av 1850-talet.

År 1857 skedde den stora förändringen med Välinge kyrka, då endast tornbyggnaden lämnades orörd. Långhusets murar flyttades ut å bägge långsidorna, så att hela kyrkorummet fick ett rymligare utseende. Nytt kor byggdes upp och fick sin nuvarande form. År 1926 tillkom även sakristian å norra sidan.

Av den gamla kyrkans inventarier finns dessbättre ännu åtskilligt bevarat:
Predikstolen, enligt en inskrift på korgens insida anskaffad år 1631 av Stephan Olufsen, är ett vackert renässansarbete, snidat i kraftiga, något råa former. År 1856 blev predikstolen målad i gråvit marmorering, men vid restaureringen år 1926 återställdes de ursprungliga färgerna. Enligt Välinge kyrkas inventarium av år 1830 fanns å nedre delen av predikstolskorgen en inskription, varav man får draga slutsatsen att den år 1630 avlidne ägaren till Rögle gods herr Knud Grubbes andra hustru Thale Gyldenstierne skänkt ifrågavarande predikstol till församlingen. I vardera av de fem hörnen står en kvinnofigur, symboliserande respektive tron, hoppet, kärleken, rättvisan och domen. I nischerna på de fyra sidorna finns skulpturer föreställande de fyra evangelisterna med sina attribut. Ännu på 1800-talet fanns över predikstolen en baldakin, vilken blivit fördärvad genom maskens angrepp.

Altartavlan är en kopia av van Dycks Kristi gravläggning. Den är utförd av artisten Nils Månsson Mandelgren, vilken lär ha varit bosatt i Kullabygden i mitten av 1800-talet. Den bär inskriften: "Gudi till ära och detta Thempel till en prydnad blef denna tavla år 1851 anskaffad. Och vid ombyggnaden af Välinge kyrka 1856 ånyo uppsatt, då Häradsprosten Magister J M Falck var kyrkoherde härstädes". På 1600-talet ägde kyrkan en altartavla, som framställde korsfästelsescenen. Ett fragment av densamma återfinnes, anbragt över dörren från tornrummet till kyrkan. Orden där, hämtade från Joh. 3:14-15 lyda på latin: "Ita exaltari oportet filum hominis ut omnis (qui credit in ipsum non pereat sed habet) vitam aeternam. Petrus Olaj F pastor ecclesiae hujus. 1602".
Dopfunten av ignabergakalksten är anskaffad år 1931, men av den gamla ursprungliga dopfunten har bibehållits mässingsfatet. Detta har förutom en framställning av bebådelsen en inskription "I. K. E. G. 1637", som utvisar att det är skänkt av Ivar Krabbe till Vegeholm och hans hustru Edela Grubbe, dotter till den förut nämnde Knud Grubbe och hans andra hustru Thale Gyldenstierne. Givarnas vapensköldar finns även ingraverade samt en längre inskrift, som tyvärr är oläslig.
På altaret finns bl a 2 st malmljusstakar, som redan år 1663 tillhörde kyrkans inventarier. Av de tre kristallkronorna är en av 1600-talstyp och 2 av 1700-talstyp. Den större av dessa inköptes år 1872 och torde ha tillhört prosten J M Falck. Den andra har skänkts till kyrkan av godsägare Gabriel Olsson, Rögle säteri. Främst i raden, närmast altaret hänger en malmkrona med inskriften: "Denne Lysekrone foraerer Christian Erman och Margaretha Cassia till Guds aere og Wellige kirckes beprydelse aar Christi MDCLXXIV". Denna krona avhändes församlingen på 1800-talet, men återskänktes till kyrkan år 1928 av grosshandlare Hilmer Åberg, Stockholm, vilken inköpt densamma vid en konstauktion.

En av skulpturerna föreställer riddaren Jakob Grubbe, död 5 oktober 1604 och hans fru Citzele Geddi till Rögle, död den 24 maj 1607.

På var sin sida om ingången till sakristian finns uppsatta 2 st intressanta gravstenar, vilka tidigare haft sin plats på golvet framför koret. Den äldsta av dessa stenar är en minnesvård äver 2 söndöttrar Birtte och Buelde och en dotter Elsebet till Nils Krabbe till Vegeholm och hans hustru Birtte Skave. Gravstenen är enligt inskriften huggen å Vegeholms borg den 10 augusti år 1594. Den senare stenen är ett mycket vackert skulpturarbete och föreställer riddaren Jakob Grubbe, död 5 oktober 1604 och hans fru Citzele Geddi till Rögle, död den 24 maj 1607.

I tornrummet hänger ett sk votivskepp. Det är skänkt av en kapten J Ewerlöf år 1784. Av kyrkans två klockor är den största skänkt av greve Gustaf Otto Stenbock och omstöpt år 1671. Den andra, som är skänkt av prosten J M Falck år 1840, bär inskriften:

"När mitt ljud ditt öra rörer
Skynda dig till Herrans hus,
där man Herrans sanning hörer
och upplyses av hans ljus,
helgedagen fira så,
att du Herrans nåd kan få".

Framför altarringen lägger man märke till 4 st golvkandelabrar, rikt utsirade och försedda med kyrkliga symboler och bibelord. Dessa kandelabrar är skänkta av kyrkliga arbetsföreningen i Välinge år 1948 och har utförts av arkitekten G Widmark, Hälsingborg.

Orgelverket byggt av A Magnussons orgelfabrik, Göteborg, år 1926, har 12 stämmor, 2 manualer och pedal.

Bland andra sevärdheter må också nämnas nattvardskalken från 1600-talet och mässkruden av år 1637 med silvercrucifix och adelsvapen, en röd mässkrud skänkt av godsägare Sture Brunnström 1926 och en vit av Välinge arbetskrets 1955.